BrOdKARODUL Posttidningen innehöll i går följande berättelse om Deras Majestäters och den Kongl. familjens ankomst till Carlskrona, m. m.: Carlskrona den 44 Sept. D. M. Konungen och Drottningen, åtföljde af D. K. H. Kronprinsen, Hertigen af Dalarne och Prinsessan, afreste från Beckaskog d. 9 dennes, kl. 4, Of. m. D. M. som åtföljdes till länegränsen af landshöfdingen von Rosen, emottogos derstädes af landshöfdingen Faxe. Vid ankomsten till Carlskrona, kl. omkring 9 e. m., emottogos D. M. af befälhafvande amiralen, baron Gyllengranat, härvarande stater och corpser samt borgerskapet. Marinregementet paraderade, staden var illuminerad. D. M. helsades af den talrikt församlade folkmängdens lifliga och ofta upprepade hurrarop. I går f. m. var cour ock presentation för härvarande civila, ecclesiastika och militäriska embetsoch tjenstemän, samt borgerskapet, hvarefter D. M. gåfvo en större middag, samt behagade på aftonen bevista en bal, gifven på rådhuset af stadens magistrat och bergerskap. I dag hafva D. M. besökt Varfvet, samt sett den nybygggda korvetten Lagerbjelke löpa af stapeln, och hedrade derefter med sin närvaro en af flottans samtlige korpser å linieskeppet Skandinavien anställd fest. Befälhafvande amiralen, baron Gyllengranat, föreslog H. M. Konungens skål i följande ordalag: Det är första gången, sedan E. M:t öfvertagit styrelsen af de förenade rikena, som flottans härvarande corpser äga den oskattbara glädjen här se sin älskade Konung, omgifven af Dess höga familj; och det är icke utan betydelse, vi vid detta högtidliga tillfälle äro samlade på det skepp, åt hvilket Skandinavien lånat sitt namn, Genom de visa och kraftfulla åtgärder, E. M:t vidtagit, för att skydda en grannes och bundsförvandts stater, och för att förebygga faran af möjliga infall i E. M:ts egna, har den skandinaviska balfön, ehuru endast en makt af andra ordningen, likväl, åtminstone i moraliskt hänseende, blifvit ställd i bredd med Europas makter af första rasgen. pDet är dessa förhållanden, jemte många andra, som göra att hvarje svensk, hvarje norrman känner sig stolt öfver sin Konung och trygg, att om fremlingen: förr eller sednare i fiendtlig afsigt vå-går nalkas de gamla välbekanta skären och stränderna, skall han erfara ett motstånd, värdigt de folk som äga den lyckan, att vara ställde under Oscar den Förstes spira. Flottans härvarande corpser lyckönska E. M:t från djupet af der2s hjertan, att hafva rönt framgång i sina ädla bemödanden, — att hafva kunnat afböja det oväder, som för icke. längesedan hotade utbryta i Nörden, och anhälla i underdånighet, att få vara inneslutne i E. K. M:ts fortfarande nåd. välvilja Följande äro de af Pehr Sparre författade ord, som vid tillfället afsjöngos: Det flög utöfver jorden en blixt, som spiror bröt; men fjellens thron, i Nord ej skalf, då stormen röt. Der satt, med palm i banden, vår Oscar lugn och såg den oro uti landen, lik; klippa öfver våg. Ren nalka sig till Belten de dofva, fjerran dån, igenom. Tyska fälten, som härar komma från. Hvad vilja de? — Förära oss friheten till vän; men på dess mörka lära ej Guden :känos igen. Håll tyst! Hör Kungen bjuder de kämpar att stå opp. Ur dalen sköldklang ljuder, från drakens höga topp c Hans flagga helsning skickar mot hafvets dunkla rand; den märks med glada blickar, på Gefions gröna strand. Se, stridens vingar brista för kraften af Hans ord, Es söm Saga väl skall rista åt framtids-trogen Nord: Om, krigets låga flammar och vänder hit sin färd, stå tvenne Brödra-stammar E hos Mig, med goda svärd.n Du sjelf i klippans sköte, z på Skandinavien står. f Med sången, Dig-till möte, 2 vår.rena kärlek går. Så lävge böljan svallar Kripg bvens kuster fri, må äfven starka yallar af träd, dess skyddsmur bli!