dertill veta FOMMILLO alt lofcesta 3C ITOTP0Ra, UC -man önker se utöcda, äfvensom att bestämma de I. förfarsuse man vid dessa försöks anstälande ha patt iartrga. Anser landtbruksmötet några å:go -.srander härutinnan böra föreslås? yttråde rib. Hermelin, ätt tiden ej ännu vore kommen ai störa det bär väckta förslaget. Hr Nat shorst ytisade sig i samma syftning och b-tviflsde -att särveiss många jordbrukare hafva pennicga: -kunskaper och ihärdighet nog för ifrågavaranae än-damål. Frinp. v. Kremer ville dock bafva en kommitt, och proponerade att vissa frågor borse denna förelsggas, som den t. ex. vid sjette allmänrnal sadtbruksmötet kunde hinna besvara. Hr: ivs, Wallman och Poppius förordade, lika-l som de örutnämnde, talrika och upprepade försök innan sar å frågorna lemnas; och mötet beslöt av I. till lavdibruksakademien aflita en skrifvelse, mes sanhållan att akademien täckies offentliggöra upp gift på örsmål för de åsyftade försöken, och tittika uppgifva sattet för deras verkstallande, samman-l: ställa dessa och inför ett blifvande allmänt landt bruksmöta framlögga resultatet. Sanmmanukoresten upplöstes, och val till sektionsordföran :a (se gårdagens blad) blefvo härefter fö retagna. —————— Andra dagen, den 42 September. (Från Aftonbladets korrespondent.) Sektionens för åkerbruket : första sammankomst öppnades kl. 8 f. m. af dess -ordföravde, landshöfdingen baron Pa!mstjerna. 49:te :rågan lydde så: ÅÄr det förmånligare att till landimanna-arbeten använda hästar eller oxar och hvwi!sa förhållanden hafva inflytande på valet emellan dessa olika slag af djar? Mötet uttalade det allmänna omdöme, att hästar vore mest passande på slät mark, oxar deremotj mera på bergig och stenbunden mark. 43:de frigan lydde: Erfordrar ett efter jordens beskaffeniet lämpadt omloppsbruk betydligt större arbetssty:ka än den, som är behöflig för samma jords skötande i tvåskiftesbruk, och kan man: anptaga, att de producerade foderväxterna ersätta den ökade arbetskostnaden ? Hr brokspatron Swartz afgaf härå ett utförligt svar. Han ansåg, att ej större arbetsstyrka behöfdes vid omloppsbruk än vid annat, hvaremot arZbetsstyrkan jemnare användes. Han hade vid sin -agendom Hofgården, som har 700 tunnland öppen jord ock skötes med stattorpare samt någ:a unga drängar, uppgjort en kalkyl öfver dagsverkenas användande, hvilken ådagalade huwu liten de! af arbetet vid en landtegendom sjelfva skötsein af jor-den erfordrar. Summan af påkostade dagsverken hade utyjort 22,700 eller 7!y, för hva je af de 5000 :tunnor sid, egendomen i medeltal afkastar,och 30 för hyarje brukadt tunnland. Skilnaden i använd arbetskrat är bögst obetydlig vid trädesbruk; det är hufvyodsakligen bjelpedagsverkena som: ökas, men -också ök:s produktionen så, att der förr 2—5300 får föddes, -framdragas. nu 4500. Hrr Nathorst och Moberg yttrade sig äfven om vinsten af omiopps-! bruket. som, om det å ena sidan blir dyrare derigenom, a:t större areal intages, å den andra blir jemförelsevis billigt, emedan blott !V, eller !, årligen t:ädes. Vid Sjögestads landtbruksskola hade ökad arbetsstyrka användts, men också 100 tunnland ny jord biifvit upptagen. 44:de frågan : På Sveriges slättbygder synes det vanliga stöngselssttet med gärdesgårdar kanske snart noy komma att upphöra, i anseende till materialets dyrhet; hvilket sätt för ägornas infredande blir då cet fördelaktigaste: genom häckar, grafvar -eller vallar m. m.? Och den 245:de: Hvilka busk-slag äro till häckplantering de tjenligaste, och huru skola häckar ändamålsenligast anläggas och vårdas ? Hr magister Moberg visade, genom en anställd beräknivg, att i Östergötbland kostar en famn vanlig gärdesgård 43 sk., då en låg, enkel stenmur deremot kan fås för 42 sk. och, på sumpig mark, vallar eller grafvar ännu billigare. Hagtornshäckar ansåg hr M. dock ännu billigare; föratt icke samla snö böra de ej vara högre än 5—6 qvarter. Han beskref sättet att uppdraga hagtornsplantor, attutsätta dem på sitt själle och att ansa bäckarne. Hrr Arrhenius och Wolffelt uppgåfvo en på några ställen använd stängselmetbod, bestående i att gräfva en graf och.deröfver lägga stänger, hvilka kreaturen aldrig öfvergå, af fruktan för något gilier. 46:de frågan: Hvilken ytterligare erfarenhet har man i vårt land vunnit om täckta diken, såväl beträffande deras anläggning som rytta? Hr kongl. sekreteraren Odelberg beskref utförligt huru ban anlagt täckta diken, dels med sten, dels med enris, hafvande dervid rättat sig efter hvad som varit närmast till hands och med lika fördel af begge sätten. Hans diken äro ö5—6 qvarter djupa och 6—8 tum breda i botten, hvilket han ansåg vara bättre, än om de voro gräfda med bil-spade. Ögonen, d. v. 8. dikenas mynningar, hade hr O. anlagt med klufna stockar af kärnpfull tall, en på hvar sida och en tvärsöfver; derinnanför hade, äfven i enrisdikena, lagts ett par alnars stenvägg. Biott ett öga borde finnas på alla till sam-! ma system hörande diken. Anläggningens varaktighet beräknade hr O. till minst 30 år, hvarigenom ! s3 dana diken; som i Stockholmstrakten kosta ö—61sk. pr famn, blifva billigare än vanliga diken, hvil-. kas upprensning visserligen icke kostar mera än Al! sk., men måste omgöras hvartannat eller:hvarttredje. år. Dessutom vinnes mycken jord och arbete sparas vid brukningen. Hr O. tillstyrkte hvar och en jordbrukare att anlägga täckta diken. Hr Moberg vitsordade äfven nyttan af dem, hvilken han hade erfarit vid Sjögestad, der 3,000 famnar blif-. vit anlagda, med kostnad för risdiken af 4 sk. och! för stendiken af 6—7 sk:, alla 6—7 qvarter djupa. Derigenom bade !,, mer jord vunnits obh körnin-l: gen lättats. Flera ledamöter omtalade sin erfarenhet af täckta dikens fördel; en hade på 20 tunn-l: land jord vunnit så mycken areal, att utsädet ål fältet måst ökas med 24 kappar: lika med institutföreståndaren Möller ansåg ban flera ögon nödiga, emedan män annars skulle hafva svårt att få redal på inträffade stockningar: Sun ; 47:de frågan: Har erfarenheten här i landet bekräftat riktigbeten af den satsen, att lerjorden bör gödslas starkare och mera sällan, men de lättare jordarterna deremot-svagare och mera ofta 2) Grefve von Salza svarade, att han på Wikbolandet har. jord, som burit 20 år efter gödsling men ansåg att ingen allmän fegeli detta fall kunde bestämmas. . 48:de frågan: Har med något nytt gödningsämne försök blifvit verks:äldt, och med hvilken framgång ? Samt den 49:de: oHvilken ytterligare erfarenhet har man om nyttan af gödning med benmjöl, hornspång, guano, rapsmjöl och sockerskum — äfvensom med kalk, gips och andra mineraliska gödningsämnen ? t N En ledamot förmälde, att grefve Rosen på Höglanda använtltrguano, somzi: början lemnat svagt men sedam godt resultat.. Frih, sen Hade användt sågsp. : esultat... Frib., von Ess kaommnost!