männa Besvärsoch Etonomiutskottens memorial JM 89, till följd al Riksståndens skiljaktiga beslut i anledning af utstottens utlåtande J4 75, hvaremot samma utskotts utlåtande 2 90, angående väckt fråga om en ny reglering af båtsmanshållet i Blekinge, lades, med ogillande, till handlingarne, sedan Appelqvist ytt:at sig emot detsamma. ARBETETS ORGANISATION. (Forts. fråa AF 203) Om delning af arbetsvinsten mellan arbetsgifvare osh arbetare. Det synes vara fullkomligt rättvist, att vinsten af ett företag på enahanda sält kommer alla dem tillgodo, som medverkat till detsammas frambringande. Men dertill äro tvenne föregående vilkor nödvändiga. Det första är att mellan arbetsgifvaren och den arbetstagare, som skall dela med honom, finnes ett fast band, som försäkrar den förre om den sednares medverkan vid företaget till dess slut. Det andra vilkoret är, att det också verkligen finnes någon vinst alt dela. Ty, å ena sidan, om arbetaren kan lemna företaget, innan det ännu är slutadt, för att befatta sig med ett annat arbete, som synes honom fördelaktigare, med hvad rät: kunde han väl sednare återkomma i det ögonblick, då det gåfves någon vinst att dela, huru kunde han, desertören, dela med sina förra kamrater, som måhända varit utsatta för de mödosammaste ansträngningar, de tvifvelaktigaste omständigheter vid det gemensamt började företaget? ÅA andra sidan måste, för alt dela Bågon vinst, denna vinst verkligen existera i det ögonblick delning skall ske; är detta icke händelsen, så är den blott förutsatt och arbetsgifvaren, som med sina kontanta medel utbetalte en sådan väntad vinst till arbetarne på en verkstad, hvilken upplöser sig innan denna vinst verkligen är realiserad, skulle! löpa fara att lida en dubbel förlust. En vinst är ej verklig och påtaglig, så länge ej arbetets eller företagets betalning fullt ingått och garanti blifvit ställd för levererandet af goda varor. Intulldess är den beroende af tusende tillfälliga omständigheter. Om derföre arbetsgifvaren redan på förhand utbetalar den för-modade vinsten, hvilka medel till återfordran hade han väl då att använda mot sina arhetare, som måhända redan spridt sig, hvilket t. ex. i synnerhet är fallet vid byggnadsarbete, icke blott när byggnaden är färdig, utan hvarje gång vintern inträder? Hvad följer bäraf? Alt en förening mellan arbetsgifvaren och arbetstagaren vore opraktisk? Nej! men att den icke alltid är möjlig, och att den icke i alla fall är fruktbärande. Möjligheten af en sådan förening kan äga rum i de fall, då arbetets beskaffenhet grupperar siltande arbetare bredvid hvarandra. Detta ,qvarsittande, gilver dem tid att afvakta vinstens förverkligande, och försäkrar mästaren eller arbetstörläggaren om möjligheten alt riktigt beräkna vinst och förlust. En sådan förening kan älven gå för sig, om det är fråga om ett arbete af kort varaktighet, och då betalningen följer omedelbart på arbetsleveransen och gör hvarje garanti öfverflödig. För öfrigt får man ej förvexla begreppen rättvisa och likhet med hvarandra. Likheten vore här olikhet, emedan de tyngder som bäras af arbetsförläggaren och arbetaren icke äro desamma. Förläggaren har flerahanda kostnader, såsom: utskylder, byra för verkstad, anskaffande och underhållande af verktyg — allt utgifter som äro främmande för arbetaren. Han vågar sitt eget eller sin hustrus, sina barns kapitsl, och utsätter sig således för en risk, som likaledes. är. främmande för arbetaren. Ian måste leda och. tillse arbetet; genom honom beredes arbetaren ett arbetstillfälle, som han skulle sakna om ej förläggaren derpå vågade sitt kapital och deråt egnade sina insigter, sin verksamhet och sitt anseende, Nu bar allt här i verlden sitt relativa värde, och i fråga om industrien, hvars! första ändamål är att föda den som utöfvar henne, jemte hans familj, måste äfven hvarje värde uttryckas med motsvarande tal. Förläggarens, kapitalistehs, arbetsgifvarens tal måste rättvist vara större än arbetarens, som, företeget må gå väl, eller illa, redan på förhand uppbär sin arbetslön; som hvarken är utsatt för, förlust, eller förföljelse af förläggarens kreditorer; och som, så snart arbetet är fulländadt eller uppgifvet, kan höra sig om hos någon annan, under det att den ruinerade arbetsutgifvaren måhända ser sig urståndsatt att fortsälta sin industriella verksamhet. Om delvisa arbetareföreningar, I alla de fall, der en förening är möjlig, är det äfven möjligt, åtminstone till principen, att arbetarne förena sig sinsemellan för att, vare sig på längre eller kortare tid, arbeta gemensomt, vare sig till utförande af ett arbete eller företag, eller att sinsemellan tillvägabringa germensamhet uti intresse, hvarvid det lemnas åt hvars och ens eget godtycke att förrätta sitt arbete hvar han för godt finner. Principen al association skall vara ganska välgörande för arbetaren, emedan den gifver enhvar sambällighetens kraft, som är vida öfverlägsen den enskildes, i det den gynnar utvecklingen af de insigter, som för enhvar äro nödvändiga, för att kunna riktigare bedöma sina verkliga intressen, hvilket i sjelfva verket är omöjligt för den isolerade arbetaren, samt derigenom alt den utgör en motvigt mot vinningslystnadens ocker med arbetarens kapital — arbetskraften som förnedrar honom, i förtid uttömmer hans krafter och tyvärr alltför ofta slutligen drifver bonom, genom öfvermåltet af iråkadt elände, till. mensklighetens beklagansvärdaste förnedring — till tjufveri och mord. Men associationen hen sor le 1 RR AA TT Åh aR NA -—mm RK SÄ ttrssnmw,----z0;rtc — mm — —mA RR mm AA AR PP AR AM