männa Besvärs- och Etonomiutskottens memorial
JM 89, till följd al Riksståndens skiljaktiga beslut i
anledning af utstottens utlåtande J4 75, hvaremot
samma utskotts utlåtande 2 90, angående väckt
fråga om en ny reglering af båtsmanshållet i Ble-
kinge, lades, med ogillande, till handlingarne, sedan
Appelqvist ytt:at sig emot detsamma.
ARBETETS ORGANISATION.
(Forts. fråa AF 203)
Om delning af arbetsvinsten mellan arbets-
gifvare osh arbetare.
Det synes vara fullkomligt rättvist, att vin-
sten af ett företag på enahanda sält kommer
alla dem tillgodo, som medverkat till detsam-
mas frambringande. Men dertill äro tvenne
föregående vilkor nödvändiga. Det första är
att mellan arbetsgifvaren och den arbetstagare,
som skall dela med honom, finnes ett fast band,
som försäkrar den förre om den sednares med-
verkan vid företaget till dess slut. Det andra
vilkoret är, att det också verkligen finnes nå-
gon vinst alt dela. Ty, å ena sidan, om ar-
betaren kan lemna företaget, innan det ännu
är slutadt, för att befatta sig med ett annat
arbete, som synes honom fördelaktigare, med
hvad rät: kunde han väl sednare återkomma
i det ögonblick, då det gåfves någon vinst att
dela, huru kunde han, desertören, dela med
sina förra kamrater, som måhända varit ut-
satta för de mödosammaste ansträngningar, de
tvifvelaktigaste omständigheter vid det gemen-
samt började företaget? ÅA andra sidan måste,
för alt dela Bågon vinst, denna vinst verkli-
gen existera i det ögonblick delning skall ske;
är detta icke händelsen, så är den blott förut-
satt och arbetsgifvaren, som med sina kontanta
medel utbetalte en sådan väntad vinst till ar-
betarne på en verkstad, hvilken upplöser sig
innan denna vinst verkligen är realiserad, skulle!
löpa fara att lida en dubbel förlust. - En vinst
är ej verklig och påtaglig, så länge ej arbetets
eller företagets betalning fullt ingått och ga-
ranti blifvit ställd för levererandet af goda
varor. Intulldess är den beroende af tusende
tillfälliga omständigheter. Om derföre arbets-
gifvaren redan på förhand utbetalar den för-
-modade vinsten, hvilka medel till återfordran
hade han väl då att använda mot sina arhe-
tare, som måhända redan spridt sig, hvilket
t. ex. i synnerhet är fallet vid byggnadsarbete,
icke blott när byggnaden är färdig, utan hvarje
gång vintern inträder? Hvad följer bäraf?
Alt en förening mellan arbetsgifvaren och ar-
betstagaren vore opraktisk? Nej! men att den
icke alltid är möjlig, och att den icke i alla
fall är fruktbärande.
Möjligheten af en sådan förening kan äga
rum i de fall, då arbetets beskaffenhet gruppe-
rar siltande arbetare bredvid hvarandra. Detta
,qvarsittande, gilver dem tid att afvakta vin-
stens förverkligande, och försäkrar mästaren el-
ler arbetstörläggaren om möjligheten alt riktigt
beräkna vinst och förlust. En sådan förening
kan älven gå för sig, om det är fråga om ett
arbete af kort varaktighet, och då betalningen
följer omedelbart på arbetsleveransen och gör
hvarje garanti öfverflödig. För öfrigt får man
ej förvexla begreppen rättvisa och likhet med
hvarandra. Likheten vore här olikhet, emedan
de tyngder som bäras af arbetsförläggaren och
arbetaren icke äro desamma. Förläggaren har
flerahanda kostnader, såsom: utskylder, byra
för verkstad, anskaffande och underhållande af
verktyg — allt utgifter som äro främmande
för arbetaren. Han vågar sitt eget eller sin
hustrus, sina barns kapitsl, och utsätter sig
således för en risk, som likaledes. är. främman-
de för arbetaren. Ian måste leda och. tillse
arbetet; genom honom beredes arbetaren ett
arbetstillfälle, som han skulle sakna om ej för-
läggaren derpå vågade sitt kapital och deråt
egnade sina insigter, sin verksamhet och sitt
anseende, Nu bar allt här i verlden sitt rela-
tiva värde, och i fråga om industrien, hvars!
första ändamål är att föda den som utöfvar
henne, jemte hans familj, måste äfven hvarje
värde uttryckas med motsvarande tal. För-
läggarens, kapitalistehs, arbetsgifvarens tal må-
ste rättvist vara större än arbetarens, som,
företeget må gå väl, eller illa, redan på för-
hand uppbär sin arbetslön; som hvarken är
utsatt för, förlust, eller förföljelse af förlägga-
rens kreditorer; och som, så snart arbetet är
fulländadt eller uppgifvet, kan höra sig om hos
någon annan, under det att den ruinerade ar-
betsutgifvaren måhända ser sig urståndsatt att
fortsälta sin industriella verksamhet.
Om delvisa arbetareföreningar,
I alla de fall, der en förening är möjlig, är
det äfven möjligt, åtminstone till principen,
att arbetarne förena sig sinsemellan för att,
vare sig på längre eller kortare tid, arbeta ge-
mensomt, vare sig till utförande af ett arbete
eller företag, eller att sinsemellan tillvägabringa
germensamhet uti intresse, hvarvid det lemnas
åt hvars och ens eget godtycke att förrätta sitt
arbete hvar han för godt finner. Principen al
association skall vara ganska välgörande för ar-
betaren, emedan den gifver enhvar - sambällig-
hetens kraft, som är vida öfverlägsen den en-
skildes, i det den gynnar utvecklingen af de
insigter, som för enhvar äro nödvändiga, för
att kunna riktigare bedöma sina verkliga in-
tressen, hvilket i sjelfva verket är omöjligt för
den isolerade arbetaren, samt derigenom alt
den utgör en motvigt mot vinningslystnadens oc-
ker med arbetarens kapital — arbetskraften
som förnedrar honom, i förtid uttömmer hans
krafter och tyvärr alltför ofta slutligen drifver
bonom, genom öfvermåltet af iråkadt elände,
till. mensklighetens beklagansvärdaste förnedring
— till tjufveri och mord. Men associationen
hen sor le 1 RR AA TT Åh aR NA
-—- mm RK SÄ ttrssnmw,----z0;rtc
— mm — —- mA RR - mm AA AR PP AR AM