BLANDADE ÄMNEN:
oo BULLETIN FRÅN GäÄDDVIKEN. I Dagbladet
för i dag läses följande berättelse om sista bataljen
vid Gäddviken:
P.S.
Af förekomna anledningar upplyses, att fridsstö-
rarne vid lägenheten Gäddviken, -natten emellan
den 48 och 49 Augusti, voro 4 man, tre klädda i
mörka kläder och en i blus; de anlände kl, 42 på
natten, lägrade sig emellan sjöstranden och ladu-
gårdshusen bland träd, buskar och nedbrutna qvi-
star; de nedbröto ett staket och började lossa skott.
Genom dessa manövrer tycktes deras uppsåt och
ärende vara att narra mig ur manbyggningen fram
på gräsplanen, framför deras läger, der jag lätt kun-
nat blifva fälld; men som jag ej hade lust att ned-
skjuta eller nedskjutas, lät jag dem ostördt ligga
och öda krut; kl. !, till 3 nalkades de manbygg-
ningen. Jag tillsade dem då genom en fönster-
glugg, att aflägsna sig, vid äfventyr att blifva ned-
skjutna. Som de ändock ej aflägsnade sig, fruk-
tade jag att de hade någon mordbrandsanläggning
i tankarna, och gjorde derföre, jemte öfriga i bos
ringshuset varande personer, ett utfall, aflossade
dervid 2 lösa skott, för att dels visa, det äfven jag
var försedd med eldvapen, dels för det vi, skylde
af krutröken, lättare skulle kunna intaga förskans-
ningar i trädgården bakom buskar och träd; då
de hörde, buru jag med ljudelig stämma anordnade
försvaret, så att de skulle, med tillkallad bjelp,
blifva kringrända, kastade de en mängd stenar i
det träd, hvarunder jag. stod. Då jag ej deraf lät
skräma mig från min intagna plats, der en med
varghagel laddad dubbelbössa framstack mot de
anryckande — hvilken de vid den började grynin-
gen måhända observerade — retirerade de till skogs-
brynet, och sökte, sedan de fått skygd, genom
skällsord om feghet, narra mig inom skotthåll på
den mellan skogen och trädgården varande lilla
ängen. Detta försök lyckades ej, och de aflägsnade
sig kl. 3, under bedyrande, att jag i allt fall snart
skulle blifva dödad. De -blefvo på vägen från och
till Gäddviken sedda af flera personer, för hvilka
de likväl voro okända. Att man ämnar behandla
slika gäster som inbrottstjufvar och genom en an-
Dons erinrar dem om lagens bud, borde icke för-
undra någon förnuftig, husfriden respekterande men-
niska, och dess omdöme högaktar jag. men tvälter-
skornas åtgärder och grin bekymrar mig föga, ty
deras trägna tjenstgöring behöfves väl, emedan
kändt är, att herrskapet länge varit i beröring med
mycken orenlighet; lönen och äran afundar jag icke
tjenstehjonen; hurudan orlofsedel de en gång få,
skall tiden utvisa. Ått den, som visar fredliga tän-
kesätt, icke har någon fara att frukta af hvad Af-
tonbladet kaflar min Proklamation; bevisas bäst
deraf, att hefr Lindauer icke — på sätt ske bordt
— blef utpiskad eller sönderskjuten, då han i min
bostad utöfvade de konster, herrskapet honom lärt
Gäddviken i Augusti 1848. Hans Hoffstedt.
Då denna strid synes hota den allmänna frede!
i hela Skurö och Siklatrakten, bör man hoppas at
några bemedlare uppträda för att åtminstone till.
vägabringa väpenhvila intill nästa vårs ljusa nätter
— Körånde Bändelserna för dagen, inne
håller Corsarenn följande qvicka anekdot: On
store Pehr och lille Pehr. — Store Pehr och lill
Pehr kommo i hop att slåss om en gammal tröja
Lille Pehr tog byxorna från store Pehr och stor
Pehr tog tröjan. Så sade store Pehr: ska vi ni
sluta vapenstillestånd, lille Pehri — Ja men
sade lille Pehr: — Nå väl dån, sade store Pehr
så behållerjag tröjan och så gifver du mig byxor
na igen, så är ju allting brav. — Och sen?
frågte lille Pehr. — Jo sen — ja sen slåss I
igen, sade store Pehr.
ee — — X - — — ? —