för länge — och jag skulla icke bli svartsjuk på er
syster! Ni ger henna utan tvifsel ofta er hand och
kysser henn? på pannan! — Jag kan ej tillåta det!
Ni får icke mer irycka er systers hand!
Robert såg med uppenbart ofrivillig belåtenhet
glöden i den qricnas natur, som älskade honom,
lyssnade lugnt till hennes anmärkningar och befal-
ningar, och sade omsider sakta och betydelsefullt:
Ni lärer otvifvelaktigt g2 er hand åt någon annan
man än mig, och kyssa hozom — icke som jag kys-
sar min syster — och måste icke äfven jag bli svart-
sjuk ?
En lång paus följde.
Förlåv mig! begynte omsider den olyckliga,
nedläggande sin gaffel och sjunkande tillbaka i sin
stol.
Ni vet icke att den tanken bar runnit mig in:
att aldrig se honom igen! Aldrig, sedan jag vet att
ni älskar mig oca jag sr. Men jag ville äfven lefva
skild från er. Jog ville icka belasta ert namn med
d2t vanhederliga att hafva lossat ett band, som bun-
dit min hasd, fastän aldrig mitt hjerta — aldrig!
Jag wille lefva för mig sjal, i enslighet — och läsa
edra bre? — och skrifva till er — och arbeta som
jag nu gör, för at: genom milt arbete vara obero-
ende — vara med er i tankar — följa er i tankan
— hvar hest ni må bolp
Mamma! Var god ech gif mig ännu en bit duf-
val Jjöd den lillas röst gällt i hennes öra. Hon
sjönk tillbaka, som om en blixt Made slagit ned i
paviljongen. Hon ketäckte åter sitt ansigte. med
servetten och grät.
Med öfverraskning och sorg had3 Robert hört
de batydesefälla orden at sin veckra vän, som jä!o
honom märka den str, i hvilken bennss själ vista-
des. Han hade bored! sig på att svara lika betj-
delsofu!lt och bestämdt, då ordet vmamman, ä
yttradt med ån behaglig barnröst, äfven fylld
själ med samma disharmoni.
Verkan af hans ätskarinnas begut om skiljsme:sa
från sia man ver tvåfaldigt.
Försaget att sk örstom ynglingen i sig sj
som den mest na följd at den förklaring
hrsrmed dena ofyckliga q under en h:lg ed
badyrat sin kärlek till honom och ognat honor sit
bjert2 för eviat.
Man blotta tanken, att Gricia någonsin I
vat i närmare förbindelsa mad en man, bi
lilias tillvaro olyckligtvis allt för uppenbart bekrä-
tado, åstadkom alltid en bitter och motbjulande
känsla i ynglingens bjerte. s
Don andra verkan af upptäckten var den i hast
de !e