för länge — och jag skulla icke bli svartsjuk på er syster! Ni ger henna utan tvifsel ofta er hand och kysser henn? på pannan! — Jag kan ej tillåta det! Ni får icke mer irycka er systers hand! Robert såg med uppenbart ofrivillig belåtenhet glöden i den qricnas natur, som älskade honom, lyssnade lugnt till hennes anmärkningar och befalningar, och sade omsider sakta och betydelsefullt: Ni lärer otvifvelaktigt g2 er hand åt någon annan man än mig, och kyssa hozom — icke som jag kyssar min syster — och måste icke äfven jag bli svartsjuk ? En lång paus följde. Förlåv mig! begynte omsider den olyckliga, nedläggande sin gaffel och sjunkande tillbaka i sin stol. Ni vet icke att den tanken bar runnit mig in: att aldrig se honom igen! Aldrig, sedan jag vet att ni älskar mig oca jag sr. Men jag ville äfven lefva skild från er. Jog ville icka belasta ert namn med d2t vanhederliga att hafva lossat ett band, som bundit min hasd, fastän aldrig mitt hjerta — aldrig! Jag wille lefva för mig sjal, i enslighet — och läsa edra bre? — och skrifva till er — och arbeta som jag nu gör, för at: genom milt arbete vara oberoende — vara med er i tankar — följa er i tankan — hvar hest ni må bolp Mamma! Var god ech gif mig ännu en bit dufval Jjöd den lillas röst gällt i hennes öra. Hon sjönk tillbaka, som om en blixt Made slagit ned i paviljongen. Hon ketäckte åter sitt ansigte. med servetten och grät. Med öfverraskning och sorg had3 Robert hört de batydesefälla orden at sin veckra vän, som jä!o honom märka den str, i hvilken bennss själ vistades. Han hade bored! sig på att svara lika betjdelsofu!lt och bestämdt, då ordet vmamman, ä yttradt med ån behaglig barnröst, äfven fylld själ med samma disharmoni. Verkan af hans ätskarinnas begut om skiljsme:sa från sia man ver tvåfaldigt. Försaget att sk örstom ynglingen i sig sj som den mest na följd at den förklaring hrsrmed dena ofyckliga q under en h:lg ed badyrat sin kärlek till honom och ognat honor sit bjert2 för eviat. Man blotta tanken, att Gricia någonsin I vat i närmare förbindelsa mad en man, bi lilias tillvaro olyckligtvis allt för uppenbart bekrätado, åstadkom alltid en bitter och motbjulande känsla i ynglingens bjerte. s Don andra verkan af upptäckten var den i hast de !e