Att den är absurd, det är visst; men det är ej
nog att såga det, man måste ock bevisa det. Ja
ultraradikalerna, demagogerna och utopisterna hafva
förstört handeln och genom missledandet af en del
af folket hafva de vållat blodsutgjutelserna; men
sku!le väl Ludvig Filip eller Henrik V återbringa
oss de penningar vi förlorat? Visserligen icke.
Skulle de återställa oss de generaler och soldater,
som anarkisterna dödat? Nej. Det onda, som elake
och dirar förorsakat oss, kan icke ersåttas. Men
ingenting kan vara mera falskt, än påståendet, att
återställandet af monarkien skulle återställa ord-
ningen, Om man är uppskrämd, ännu sedan in-
surrektionen blifvit undertryckt och samhället
tydligen söker att ordna sig på sina egna grund-
valar, hvilket. beklagansvärdt missnöje skulle
icke då vållas, genom bya försök från monarki
ska sidan. Skulle icke det, som somlige nu kalia
ett fredslöfte, då tvärtom blifva en signal till
förnyade strider, nya massakrer? Kan man väl
tro, att makten skulle utan motstånd uppgifvas af
regeringen, nationalförsamlingen och förvaltningen?
Skulle icke då den röda republiken, som mnu är
besegrad och lyckligtvis maktlös, återvinna all sin
styrka vid åsynen af Ludvig Filips satisfaits och
Henriks retrograda parti. Skulle den icke, ifrån
spetsen af sitt berg, få nya skäl att beskylla re-
geringen för att vara antingen oskicklig eller förrä-
disk, församlingen att hvarken visa klokhet cller
hjerta, och påstå sig allena hafva förstått folkets
önskningar och den stora februari-revolutionen?
Tror man väl, att folket icke skall tveka för kost-
naderna och farorna af en kontrarevolution? Skulle
folket, efter att nyss hemtat sig från de sista an-
fallen, önska att försöka nya stormar? Försök den
Orleanska familjen åter! Har ej landet redan visat
ett nästan otroligt tålamod — i 48 år. Vi känna
nog det. Försök åter den äldre grenen! Detskulle
vara att anförtro Frankrikes öde till en okänd hand;
det vore att spela med fosterlandet; att på en gång
bortkasta 60 ärs ärofulla sträfvanden. Orleanska
grenen skulle återvända till oss, med Ludvig Fi-
lips och Guizots anda och system, och Henrik V
med den gamla regimens idter. Rärutur skulle
nya elementer till oenighet uppväxa; häraf skulle
föranledas nya anledningar till handelskriser och en
förökning af det samma onda, hvars faror vi äro så
angelägna att nu väl komma ifrån. Vi hafve al-
d.ig varit ibland dem, som medverkat för republi-
kens våldsamma uppkomst; vi äro hvarken bekläd-
da med dess myndigheter eller dess tjenster; men
vi tveka icke alt förklara, att vi nu anse den så-
som vårt hopp och vår frälsning, och att den alle-
na kan afbjelpa det onda, som blifvit gjordt i dess
namn. Hvad vi önske, är att få en konstitution,
en reglerad styrelse och en bestående förvaltning;
att komma ur det nuvarande sakernas provisoriska
skick; och allt detta kan vinnas. Hafven blott li-
tet tålamod i afseende på republiken. Under de
sista 60 åren hafva väåra politiska experimenter
kostat oss öfver sex tusen millioner francs och två
millioner menniskor. Läåtom oss nu stadna; låtom
oss icke längre hasta efter förändringar, som all-
tid svika våra förhoppnirgar. Låtom oss nu för-
bättra våra iostitutioner, i stället att öfverändaka-
sta dem