Att den är absurd, det är visst; men det är ej nog att såga det, man måste ock bevisa det. Ja ultraradikalerna, demagogerna och utopisterna hafva förstört handeln och genom missledandet af en del af folket hafva de vållat blodsutgjutelserna; men sku!le väl Ludvig Filip eller Henrik V återbringa oss de penningar vi förlorat? Visserligen icke. Skulle de återställa oss de generaler och soldater, som anarkisterna dödat? Nej. Det onda, som elake och dirar förorsakat oss, kan icke ersåttas. Men ingenting kan vara mera falskt, än påståendet, att återställandet af monarkien skulle återställa ordningen, Om man är uppskrämd, ännu sedan insurrektionen blifvit undertryckt och samhället tydligen söker att ordna sig på sina egna grundvalar, hvilket. beklagansvärdt missnöje skulle icke då vållas, genom bya försök från monarki ska sidan. Skulle icke det, som somlige nu kalia ett fredslöfte, då tvärtom blifva en signal till förnyade strider, nya massakrer? Kan man väl tro, att makten skulle utan motstånd uppgifvas af regeringen, nationalförsamlingen och förvaltningen? Skulle icke då den röda republiken, som mnu är besegrad och lyckligtvis maktlös, återvinna all sin styrka vid åsynen af Ludvig Filips satisfaits och Henriks retrograda parti. Skulle den icke, ifrån spetsen af sitt berg, få nya skäl att beskylla regeringen för att vara antingen oskicklig eller förrädisk, församlingen att hvarken visa klokhet cller hjerta, och påstå sig allena hafva förstått folkets önskningar och den stora februari-revolutionen? Tror man väl, att folket icke skall tveka för kostnaderna och farorna af en kontrarevolution? Skulle folket, efter att nyss hemtat sig från de sista anfallen, önska att försöka nya stormar? Försök den Orleanska familjen åter! Har ej landet redan visat ett nästan otroligt tålamod — i 48 år. Vi känna nog det. Försök åter den äldre grenen! Detskulle vara att anförtro Frankrikes öde till en okänd hand; det vore att spela med fosterlandet; att på en gång bortkasta 60 ärs ärofulla sträfvanden. Orleanska grenen skulle återvända till oss, med Ludvig Filips och Guizots anda och system, och Henrik V med den gamla regimens idter. Rärutur skulle nya elementer till oenighet uppväxa; häraf skulle föranledas nya anledningar till handelskriser och en förökning af det samma onda, hvars faror vi äro så angelägna att nu väl komma ifrån. Vi hafve ald.ig varit ibland dem, som medverkat för republikens våldsamma uppkomst; vi äro hvarken beklädda med dess myndigheter eller dess tjenster; men vi tveka icke alt förklara, att vi nu anse den såsom vårt hopp och vår frälsning, och att den allena kan afbjelpa det onda, som blifvit gjordt i dess namn. Hvad vi önske, är att få en konstitution, en reglerad styrelse och en bestående förvaltning; att komma ur det nuvarande sakernas provisoriska skick; och allt detta kan vinnas. Hafven blott litet tålamod i afseende på republiken. Under de sista 60 åren hafva väåra politiska experimenter kostat oss öfver sex tusen millioner francs och två millioner menniskor. Läåtom oss nu stadna; låtom oss icke längre hasta efter förändringar, som alltid svika våra förhoppnirgar. Låtom oss nu förbättra våra iostitutioner, i stället att öfverändakasta dem