7 Motsvarande andra arten af fängelsestraffet syn:s
ej börs utsträckas öfver etthundraättatio dagar el-
ler utöfver maximum af sjunie fängelsegraden i
lagförslaget; man deremot har utskottet bestämt att,
ehuru minimum i nämnde grad år treitio dagar,
ifrågaställda fängelse må åläggas på minst sexton
dagar.
Denna nedsättning har nemligen varit nödig, enär
berörde fängelse jemväl skall såsom förvandlings-
fängelse användas. Hos utskuttet har väl fråga
varit om icke minimum borde af berörde anled-
ning än vidare nedsättas; men då utskotet ansett
böter böra förvandlas till antingen enkelt fängelse
eller fängelse vid vatten och bröd, och etsednare
fängelset icke lämpligen må ådömas på mindre än
fyra dagar, har utskottet, med afseende ä den svå-
rare karakteren af sednarefcngelseaiten, icke, med
bibehållande af motsvarighet, kunnat tillstyrka yt
terligare nedsättning. I allt fa!l kan man, så vidt
enkelt fangese skall blifva ett straff, ej sätta mi-
nimum deraf för lågt.
Öfriga i afseende på frihetsstraffet i utskottets
förslag tiil strafflag upptagna bestämmelser, som ej
genom det ofvanstående äro motiverade, synas af
den beskaffenhet, att någon särskild redogö:else der-
före ej fordras.
Ehuru principen är fullt riktig i det stadgande,
att böter skola tillfalla kronan, har likväl utskottet
funnit betänkligt att införa en ovilkorlig bestäm-
melse derom. För närtarande gå böter till än
kronan, än åklagare och målsägare, än kommuner
och än kyrkor, fattige och fromma stiftelser. Hu-
rTuvida sådant fortfarande bör äga rum, är imed-
lertid en fråga, som icke omedelbarligen samman
hänger med kriminallagen; och derföre har utskot-
tet ansett ett särskildt stadgande böra meduelas
derom, och således uti den af u:skottet före:lagne
45 infört en hänvisning till ett dylikt stadgande.
Lika med lagberedningen anser utskottet, att bö-
ter skola uttagas så vidt ske kan, och att hvad
som ej utgär bör förvandlas; men på det att det
erlagda beloppet alltid må komma den bötfällde ih
godo, bar utskottet i 46 föreslagit en bestäm-
melse i sådan syftning.
Uti lagförslagets 10 , motsvarande den 47 i ut-
skottets förslag, är stadgadt att från utmätning af
böter skola undantagas nödiga gång- och sängklä-
der för den sakfällde, hans hus:ru och oförsörjde
barn, jemte en månads underhåll af det förråd,
som i huset finnes.
Utskottet medgifver äfven billigheten af deta
stadganae; men den obiliighet följer likväl deraf,
att t. ex. en handtverkare skulle kunna i och för
böter beröfvas den redskap, som är nödig för be-
drifvande af hans näring och såmedelst urståndsät-
tas att sig försörja. — Derhän synes man imedler-
tid ej böra gå; och som dertill kommer, att det
alltid swulle blifva svårt att bestämdt uträkna huru
mycket af ett befintligt förråd kan erfordras för
att under en månad försörja en sakfallds familj,
har utskottet, som anser ej a!lenast hustrus och
barns utan afven tjenares rätt böra tagas i betrak-
tande, i 17 sökt inlägga en sådan bestämmelse i
omförmälta hänseende, att böter ej kunna utsökas
af den, som ej förmår dem betala, utan att han
derigenom urståndsättes, att sin näring bedrifva,
eller att bans husfolk derigenom kommer att lida
brist på föda och uppehälle; härmed har utskottet
äfven bibehållit den grundsats, som redan är gäl-
lande och hvars billighet och rättvisa ej lärer i-
frågasättas.
Utskottet har redan antydt det förhål:ande, som
vid böters försandling synes böra iakttagas emellan
enkelt fängelse och fängelse vid vatten och bröd. I
öfrigt har Utskottet vid uppgörande af den i 48
pnefattade förvandlingstariff beräknat så, att, enär
böter är en riogare art ef straff än fängelse, hög-
ta bötesbeloppet eller etthundra riksdaler i silfver
ej må motsvara längsta fängelsetiden. Eljest kommo
fängelse och böter aut i sjelfva verket blifva para-
elt bredvid hvarandra gäende straff, och dermed
vore ett riktigt förbållande emelllan dessa straftf-
arter ej iakttaget.
Då Utskoitet föreslagit att böter må förvandlas
till enkelt fängelse eller fängelse vid vatten och
bröd, anser Utskottet alla bötesförvandlingar böra
verkställas af domaren. Den sakfälldes förhållande,
sinnesstämning och kroppsbeskaffenhet böra vid
valet af straffarter tagas i öfvervägande; och ingen
är i bättre tillfätle.att bedöma hvad inflytande dessa
omständigheter må medföra, än den domare, som
Tansakat i målet. Dessutom är förvandling af bö-
er-en domareåtgärd, och bör således icke öfver-
emnas åt exekutor, hvilken deremot utan våda kan
anförtros att, efter den uppgjorda förvandlingstarif-
en, utbyta fängelse vid vatten och bröd mot en-
kelt fängelse, derest någon, vid undergåendet af
örra fängelset, funnes dermed ej kunna uthärda.
Dessa grunder äro tillämpade i 49 och 20 SS.
Såsom ledande till förkortning, har Utskottet i
en (22) sammandragit 45, 46 och 47 SS i lag-
örslaget, hvilka upptaga qvalifikationer af de sär-
skilda straffen för embetsmin, dervid Utskottet til-
agt hvad som i anledning af suspensionsstraffet
påkallats. Utskottet har imedlertid ansett mistning
af embete blott böra medföra förlust af det embete,
hvari den förbrytelse skett, som föranleder straff-
artens tillämpning. Det kunde nemligen gifva an-
edning till olika tydningar byad med dylikt em-
bete förstås; och dessutom synes den,- som icke
örbrutit sig i högre grad, än att han fortfarande
må brukas i statens tjenst, utan fara kunna bibe-
hållas i det embete han oklanderligen förrättat.
Slutligen har Utskottet i 235 och 26 SS, motsva-
ande 20 och 21 8S i lagförslaget, fästat afseende
på en af högsta domstelen vid lagförslagets gransk-
ning framställd anmärkning.
3 Kap. Om försök till brott.
Ehuru Utskottet ansett försök till brott ej böra
straffas i andra fall, än då sådant i lagen uttryck-
ligen utsättes, hörer likväl till lagens fulls ändighet,
att deri upptagas allmänna bestämmelser i afseende
på försök i den syftning som lagförslaget i denaa
del innebäller, och således angående dels de kän-
netecken som stämpla en handling till ett straffbart
örsök, de!s de grunder, som böra följas vid be-
stämmande af straff för försök och förhållandet emel-
an straff för försök och för fulibordadt brott, dels
ock hvad verkan de omständigheter, att någon för-