nära riksdagens slut hörde till omöjligheterna. Det kan derföre visserligen sättas i fråga, om det icke var bäst som skedde, att begrafninger för denna gången fick gå så tyst som möjligt Man vet att den döda i alla fall uppstår vid nästa riksdag. Men detta oaktadt; utgör det utan tvifvel, ett obestridligt bevis på der nullitet, hvari den närvarande representationen sjunkit i allmänna tänkesättet, att hvarken regeringens egoa ledamöter eller någon annan mer än den, hvars förslag skulle antagas, brydde sig om att taga till ordet, och sålunda en allmän öfverenskommelse rådde att genom iakttagande af tystnad, när det vigtigaste riksdagsämnet förekom i rikets så kallade första stånd, likasom bestämdt antyda, att den nuvarande representationens tid är utlupen. Hvad beträffer den talaren, som ensam visade sig på arenan, nemligen hr grefve Sparre sjelf, så synes han, att döma af tonen, på den sednare tiden alltmer hafva slutit sig till de stationära åsigterna, och till och med vilja något kokettera dermed. Vi beklaga detta. Grefve S är en man, som hvarken saknar hufvud eller juridiska kunskaper; och det är således skada, alt han genom en påtaglig brist på takt och nedsjunkande till den gamla reaktionens sofismer skall ställa sig i en position, som ej kommer att lända till fördelaktigt omdöme hvarken om hans skarpsinnighet eller statsklokhet. Så t. ex. hörde man från hans mun den vsnliga falska stationära plattityden, att han beklagade, det man ville omstörta det gamla lagverket, som är uppsprunget ur folkets egeo känsla, och införa ett splitter nytt, som blot! är en öfversättning från tyskan (!!). Han satte sig dervid på sina höga hästar, och omtalade med en viss förnäm öfverlägsenhet, som för hans egen skull bättre hade kunnat uteblifva, att när ban under sina resor berättat för fremmande jurister, att man i Sverge var sysselsatt att på en gång göra en ny civiloch kriminallag samt rättegångsordning, så hade de skrattat deråt och sagt: de män, som vilja göra detta, veta icke hvad de göra. Han hade väl hört talas om en Moses och en Solon, som på en gång stiftat nya lagar, men vår tid är klentrogen och tror ej på någon Solonisk lagstiftarevishet, o. s. v. Alla dessa yttranden äro af den halt, att de icke behöfva några kommentarier, och nedsatte, genom den partiskhet, som deri förrådde sig, verkan af de anmärkningar i sak, som vid samma tillfälle af grefve Sparre framställdes vid åtskilliga kapitel af förslaget.