förslaget.
——
— Tiden förifrar sig i dag biskeligt öfver
AB:s sätt att referera nyheterna från Frankrike,
och menar, angående AB:s berättelser med sista
posten, dels efter Le Constitutionnel, dels efter
en enskild korrespondents bref, att man hop-
pades af Cavaignacs fasthet, att någon blods-
utgjutelse icke på länge skulle förekomma, och
att den uppgifna lagitimistiska konspirationen
vore en förevändning, hvarunder terroristerne
dolde sig, att allt detta kommer deraf, att Af-
tonbladet icke tycker om, att republikens skan-
daler röjas, eller at: orostiftarnes och anarki-
sternes bedrifter tomma i dagsljuset,.
Till svar härpå länder, att såväl tidningen
Ze Constitutionnels uppgift som den enskilda
korrespondentens, hvilken är en bosatt parisare,
som sjelf tillhör det moderata partiet, alltför
väl kunna få ses i original och således icke ut-
göra någon fiktion af Aftonbladet. Vidare: att
Aftonbladet utförligare än någon annan härva-
rande tidning meddelat undersökningskommis-
sionens berättelse, hvilken åter mera omständ-
ligt, än man förut sett på något annat ställe,
upptagit anklagelser mot vissa af de revolu-
tionära hufvudmännen. Kan det kallas att
söka dölja skuggeidorna af republikens bi-
storia? Slutligen måtte detta icke heller ha
kunnat utgöra syftningen med den efter Le
Constitutionnel framställda förmodan att en ny
konspiration, om den vore att befara, icke är
legitimistisk, utan kommer från den terroristiska
faktionen, som söker fortfarande uppegga folket
att störta republiken. Men hvar och en, som
icke ser sakerna lika blindt partiskt som Ti-
den, skall naturligtvis blifva utsatt för dess
onda humör.
I öfrigt må det, om så behagas, lända till
Tidens tröst, att Aftonbladet för egen del vis-
serligen icke är utan farhåga, att ej nya upp-
träden af oroligheter kunva inträffa i Frenk-
rike. När en så lång kedja af slöseri och de-
moralisation och reaktion i styrelsen, som de
förflutna 48 åren der utvisa, ändtligen ledt
till en katastrof, och olyckan velat, att man
tillåtit ett främmande jäsningselement, under-
hållet af fanatismen, inblanda sig i den nya
sakernas ordning, så är det icke lätt att få
detta element att å pyo sätta sig så hastigt,
och icke lärer det ske så länge skattkammaren
och landets krafter uttömas med att hålla en
armå af en balf million menniskor på bencn.
Vi kunne äfven vidare förtro Tiden, att det
synes oss icke bära rätt ihop, alt en försam-
ling, som egentligen hade bordt vara blott kon-
stituerande, d. v. s. sysselsätta sig med den
nya regeringsformens uppgörande, skall befatta
sig med mo:ioner af alla möjliga slag och alla
slags lagstiftningsgrenar, ty en sådan makt, i
händerna på 900 personer, är utan tvifvel ett
ganska otympligt och på längdan alltför tungt
machineri. Till en viss grad har detta bittills
icke kunnat hjelpas, så länge sjelfva lugnets
bibehållande fordrat församlingens sammanvaro,
men det vore önskligt, att konstitutionarbetet
kunde afslutas så snart som möjligt.
Hvad angår Tidens ständiga tröskande med
föregifvandet om den monarkiska sinnesstäm-
ning, som nu på några veckor åter skall hafva
kommit öfver fransmännen, så är det ju be-
synnerligt, i fall nemligen något sådant ägde
rum, att man icke ser spår dertill i några yt-
tranden inom nationalförsamlingen sjelf, hvars
. plurslitet likväl, erkändt, är mera moderat än
exalterad, och af den röda republiken beskyl-
les att vara reaktionär. Huru kommer :det till,
att församlingen tvärtom vid rådplägningen öf-
ver tryckfrihetslagen, utan votering fattede det
besynnerliga beslutet om ansvar för skrifters
utgifvande emot den republikanska principen,
i sanning: ett rätt strängt band på sjelfva dis-
-kussionens frihet. Allt detta lärer Tiden få
svårt att utreda. i
De anmärkningar, som vi nu vidrört, kunna
för öfrigt icke bättre besvaras, än med en ar-
tikel i tidningen Le Siccle med förra posten,
som förtjenar läggas på minnet och hvaraf ett
utdrag derföre här meddelas:
Det fiones en hop godtroget folk, som utsprida
tusentals absurda berättelser, hvilka äro dagligen i
omlopp, endast för att skäda krediten och förstöra
förtroendet, utan att veta att.det är upprorsstiftar
Tens taktik. Det finnes äfven män, utan förutse-
Yede: manufakturister, handlande och arbetare,
a imde öfver sina errande lidanden
utropa: min rörelse gick gans
bra under monarkien, men jag kan icke göra nå-
ot
got under republiken; :derföre. lefve konunpgenl