förslaget. —— — Tiden förifrar sig i dag biskeligt öfver AB:s sätt att referera nyheterna från Frankrike, och menar, angående AB:s berättelser med sista posten, dels efter Le Constitutionnel, dels efter en enskild korrespondents bref, att man hoppades af Cavaignacs fasthet, att någon blodsutgjutelse icke på länge skulle förekomma, och att den uppgifna lagitimistiska konspirationen vore en förevändning, hvarunder terroristerne dolde sig, att allt detta kommer deraf, att Aftonbladet icke tycker om, att republikens skandaler röjas, eller at: orostiftarnes och anarkisternes bedrifter tomma i dagsljuset,. Till svar härpå länder, att såväl tidningen Ze Constitutionnels uppgift som den enskilda korrespondentens, hvilken är en bosatt parisare, som sjelf tillhör det moderata partiet, alltför väl kunna få ses i original och således icke utgöra någon fiktion af Aftonbladet. Vidare: att Aftonbladet utförligare än någon annan härvarande tidning meddelat undersökningskommissionens berättelse, hvilken åter mera omständligt, än man förut sett på något annat ställe, upptagit anklagelser mot vissa af de revolutionära hufvudmännen. Kan det kallas att söka dölja skuggeidorna af republikens bistoria? Slutligen måtte detta icke heller ha kunnat utgöra syftningen med den efter Le Constitutionnel framställda förmodan att en ny konspiration, om den vore att befara, icke är legitimistisk, utan kommer från den terroristiska faktionen, som söker fortfarande uppegga folket att störta republiken. Men hvar och en, som icke ser sakerna lika blindt partiskt som Tiden, skall naturligtvis blifva utsatt för dess onda humör. I öfrigt må det, om så behagas, lända till Tidens tröst, att Aftonbladet för egen del visserligen icke är utan farhåga, att ej nya uppträden af oroligheter kunva inträffa i Frenkrike. När en så lång kedja af slöseri och demoralisation och reaktion i styrelsen, som de förflutna 48 åren der utvisa, ändtligen ledt till en katastrof, och olyckan velat, att man tillåtit ett främmande jäsningselement, underhållet af fanatismen, inblanda sig i den nya sakernas ordning, så är det icke lätt att få detta element att å pyo sätta sig så hastigt, och icke lärer det ske så länge skattkammaren och landets krafter uttömas med att hålla en armå af en balf million menniskor på bencn. Vi kunne äfven vidare förtro Tiden, att det synes oss icke bära rätt ihop, alt en församling, som egentligen hade bordt vara blott konstituerande, d. v. s. sysselsätta sig med den nya regeringsformens uppgörande, skall befatta sig med mo:ioner af alla möjliga slag och alla slags lagstiftningsgrenar, ty en sådan makt, i händerna på 900 personer, är utan tvifvel ett ganska otympligt och på längdan alltför tungt machineri. Till en viss grad har detta bittills icke kunnat hjelpas, så länge sjelfva lugnets bibehållande fordrat församlingens sammanvaro, men det vore önskligt, att konstitutionarbetet kunde afslutas så snart som möjligt. Hvad angår Tidens ständiga tröskande med föregifvandet om den monarkiska sinnesstämning, som nu på några veckor åter skall hafva kommit öfver fransmännen, så är det ju besynnerligt, i fall nemligen något sådant ägde rum, att man icke ser spår dertill i några yttranden inom nationalförsamlingen sjelf, hvars . plurslitet likväl, erkändt, är mera moderat än exalterad, och af den röda republiken beskylles att vara reaktionär. Huru kommer :det till, att församlingen tvärtom vid rådplägningen öfver tryckfrihetslagen, utan votering fattede det besynnerliga beslutet om ansvar för skrifters utgifvande emot den republikanska principen, i sanning: ett rätt strängt band på sjelfva dis-kussionens frihet. Allt detta lärer Tiden få svårt att utreda. i De anmärkningar, som vi nu vidrört, kunna för öfrigt icke bättre besvaras, än med en artikel i tidningen Le Siccle med förra posten, som förtjenar läggas på minnet och hvaraf ett utdrag derföre här meddelas: Det fiones en hop godtroget folk, som utsprida tusentals absurda berättelser, hvilka äro dagligen i omlopp, endast för att skäda krediten och förstöra förtroendet, utan att veta att.det är upprorsstiftar Tens taktik. Det finnes äfven män, utan förutseYede: manufakturister, handlande och arbetare, a imde öfver sina errande lidanden utropa: min rörelse gick gans bra under monarkien, men jag kan icke göra nåot got under republiken; :derföre. lefve konunpgenl