Vi kunna nu härigenom så mycket lättare för-
klara o:saken, hvar.öre hvarken Angelica eller hen-
nes broder hade varft i ståad att försköoffa s!g de ua-
jerrättelser om hvarandra, som båda så ifrigt efter-
sträfvade.
Signora Serafini begyöte anse sin broder för död,
sller förmoda, att han var i kedjor, likasom hennes
man.
Mer än någonsin tillförene hade hon, under resan
fråa Villa Tasso till Direitagatan i Rio, återkallat
minnet af sin barndom vid sia brors sida. I hast
framträdde för henne en man, i hvars drag hon
visserligen igenkände ena uppenbar familjelikhet, men
hvars utseende imedlertid som en Iefvande varelse,
på den ksjserliga brasilianska huvudstadens förnäm-
sta gata, var för henne som en vålnad. Men knapi
hade henn3s nama ljudit med en röst, eom omfat-
ade i en enda ton alla bennes baradomsminnen,
förrän henn:s fysiska siy:ka, försvagad af mödor och
själslidanden, dukade under för detta Iotryck. Hon
föll afdåsad ned, och återficx sanson först på 8po-
theket, der hon nu satt i en ländstol, under dr
Thorfing vård.
Hvyar är Carlo? Hvar är min man? fsågade
hon, när hon omsider öppnade ögonen och, seende
alldales främmande ansigten, blickade vildt om-
kring sig.
Hinango, Horatio och Tharfin, som stodo henna
närmast bland den deltagande grupper, sågo på
hvarandra, likasom öfverligganda, huru de säulie
besvara frågan.
Hvar är jag? Hur kom jag hit? frågade hon
derpå eter en paus, allt mera uppfattande hvad
som omgaf henne. Ha vl kommit till Rio Janei-
10? forisatte hon. Hör denna byggnad till det
fängelse, der min man ligger i kejjor?
Dr Thorfin förklarade nu med vänliga ord för
henne, att hon hade blifvit gripen af en svimning
och för ögonblicket skild Trån sin man, hvilken hon
skuile återse, så snart hennes krafter tilläto det.
Hon förblef tyst, och tycktes försänkt i betrak-
telsen af en bild, hvilken hon såg mel sin själs
ögon. Alla delade hennes tystnad.
Jag påminner mig nu, hur? jag blef illamående,,
fortsatte hon efter en lång paus. Vi hafva varit
på resan i två månader ... mina krafter hafva ge-
nom hyvarjehanda sorg och mödor blifvit medtegna
... och... och jag har varit nödsakad att lemna
mina båda barn hemma ... det var omöjligt att
taga dem med. Alla dessa lidanden hafva brutit
mina krafter ... en feber angrep mig... en paå-
roxssm af yrsel, der... der ute... när jag... gick