ej eger eller bör ega några mystiska ingångar till
polisens archiv, kupnat serskildt på förhand erhålla
afskrift af Sagers skrifter innan protokollen blifvit
uppsatta. En förklaring härpå så väl från Dag-
bladets som vederbörande registrators sida torde
måhända vara behöflig.
Då undersökningen nu vid poliskammaren är afe
slutad och mig tillfredsställande upplysningar vunne,
hvilka vid laga domstol, dit målet blifvit remitte-
radt, vidare skola utvecklas; får jag nu endast an-
hålla, att den del af allmänheten, som tagit känne-
dom af Sagers anklagelser, ej måtte tröttna att
läsa fortsättniogen af protokollen, hvilken i Dagbla-
det, efter gifvet löfte och enligt tryckfrihetsförord-
ningens föreskrift ostympad, oförtöfvadt kommer att-
inflyta. Tillika vågar jag bysa det bopp, att Af-
tonbladet, sedan alla handliogar i målet blifvit ge-
nom Dagbladet reproducerade, fullständigt och o-
partiskt resumerar dessa; hvarefter jag med största
resignation underkastar mig det domslut, den sjelf-
änkande delen af allmänheten om mig fäller.
Stockholm den 4 September 1848.
G. A. Möller,
f. d. fahnjunkare och stallmästare.
Red. har ansett sig ej böra förvägra hr Möllers
begäran om denna skrifts införande, oaktadt mam-
sell Sagers skrift ej varit tryckt i Aftonbladet; men
utan att Red. derigenom må anses hafva lagt sitt
omdöme på något sätt i vågskålen i afseende på
sjelfva sakens beskaffenhet.
(Insändt.)
En omständighet, som rättvisligen fästat cdelad
uppmärksamhet å fullföljden af rättegången rörande
Mars-oroligheterna, är att glasmästaren Albert Bo-
berg, oaktadt han, i likhet med från häktet lös-
gine bankobokhållaren Almgren, presterat fullt ve-
derhäftig borgen för sin person, likväl ännu i fångs-
ligt förvar hälles. Ar, eller rättare sagdt, anse ve-
derbörande Boberg vara förvunnen till något, som
kan gifva hans deltagande i stenkastning emot fön-
sterrutor vid det ifrågavarande Mars-tillfället en
svårare art, än lagen tillagt nyssnämnde förbrytelse,
och enligt hvilken densamma icke tillhör urbota
mål? Åro vidare, eller anse vederbörande ankla-
gelserna emot Boberg, om dessa ensamt skola gifva
anledning till häktning, vara svårare än anklagel-
serna emot bankobokhållaren Almgren, som likväl
kunnat frigifvas? - Detta kan icke rimligen vara
fallet, helst åtskillige, i sina stycken ingalunda bort-
komne, jurister, de der närvarit vid de hos Käm-
nersrättens andra afdelning förehafde undersöknin-
gar uti målet, icke af hvad som under ransaknin-
garnes fortgång inlupit funnit något vidare emot
Boberg förekomma, än hvad vid den hållne polis
rätten rörande honom yppats — tvertom! Sex
månaders ensamt fängelse tyckes väl i och för sig
sjelf kunna anses vara mer än tillräckligt straff
för en förseelse, Hvarutur skenbarligen framlyser
rent ut sagdt endast pojkaktighet, men icke något
slags politiskt uppsåt. Den beklagansvärde ynglin-
gen Boberg har nu under sin långvariga fängelse-
tid småningom förtvinat till kroppskrafterna, blif-
vit slö till sinnesförmögenheterna — också icke
underligt, då mean vid 23 års ålder, beröfvad sin
frihet och saknande utsigt att snart ernå densam-
ma, vet att en sörjande moders och många späda
syskons hopplösa tärar ymnigt flyta i det torftiga
hemmet, som af honom ensamt kunnat, genom
idogt arbete, till ett trefligt tjäll förvandlas. men
nu i stället gmåningom inredes till nödens och li-
dandets dystra bostad.
Önskligt vore, att vederbörande, ned fästadt af-
seende å de flerfaldigt förekommande bevekande
skäl, som tala för Bobergs frigifvande emot borgen,
ville något varmare, än som hittills skedt, behjerta
fångens och dess talrika familjs, i följd af hans
långvariga fängelse, mnödställda belägenhet, helst
någon djupare grund icke kunnat utletas för hang
begångna förseelse, OO...