bonom gjorda anmärkningar vid förevarande förslog, öm icke all förhoppning att komma till det efterlängtade målet skulle försvinna, både nu och för framtiden, om räntegifvarne skulle påyrka uppsägningsrättens bibehållande för sig, under det samma rättighet fråntages staten och löntagarne. Skulle icke en sådan pretention, i sig sjelf obillig, synnerligast under närvarande förhållande, gifva de desperat konservativa den yppersta anledning att rifva sönder hela förslaget, och att derefter, icke utan rättvisa, skjuta skulden just på dem, som längst och ifrigast yrkat på den högst nödvändiga reformen. Kommitterades förslag, i så många afseenden förtjent af vår erkänsla, utmärker sig framför allt för en så stor rättvisa emot de stridiga intressena, att intetdera kan ega giltig anledning anse sig förnärmadt; ty, om möjligen i någon provins, eller delar af andra, räntegifvare, i följd af särskilde förhållanden, skulle anse sig komma att njuta broderslotten, så torde på andra håll räntetagare med lika mycket skäl kunna hysa samma fruktan; ett förhållande, som blir alldeles omöjligt att afbjelpa, äfven om det skulle låta sig göra att för olika provinser följa olika grunder. Medgifvas måste således, alt i Östergöhtland, der tionde afrads, hastvakans med öfrige spannmälsskalter uppgå sammanlagde till ett qvantum, proportionaliter vida större än i någon af rikets öfriga provinser, och der, synnerligast i södra delen, det under de sednast förflutna trettio åren inträffat flera år, då prisen på landtmannaprodukter i allmänhet, men framför allt säd, nedgått till sådant vanpris (exempelvis råg 6 rdr, hvete 8 rdr), att om den skattskyldige då varit tvungen lösa all skattesäd efter ett medelpris af föregående tio årens markegång, så hade kronooch skattehemmansegare i denna trakt lidit en för tilifället betydlig förlust, och mången brukare eller arrendator af djlika hemman, i sin ekonomiska ställning, rönt en flerårig känning. Sådana år skola med all säkerhet äfven bädanefter inträffa, och det innevarande kommer troligen i vissa orter att derpå lemna bekräftelse. Det är således visst icke att undra på, om i trakter, der man genom längväga afsättning har mest att befara af dylika kasus, räntegifvare skulle hysa betänklighet vid att afhända sig uppsägningsrätten. Men dels ersättes detta af andra år, då priserna äro högre, dels skulle väl ock någon utväg kunna upptänkas och utföras till förekecmmande af de befarade olägenheterna eller till någon lättnad för de skattdragande vid deras inträffande? Skulle det t: ex. vara omöjligt att åstadkomma ett kreditiv för beredande af anstånd till påföljande år åt räntegifvare på de orter, der ett alltför betydligt prisfall å säd möjligen kunde inträffa? ) Vi vilja nu icke utförligare yttra oss härom — kommer dag, kommer råd; för den goda sakens framgång bör man för närvarande underkasta sig ett ondt, för de många fördelar förslaget innehåller. Faller detta af regeringen nu erbjudna förslag vid denna riksdag, hvcm vet om under vår generation något annat för den tungt beskattade jorden fördelaktigare blir att förvänta; eller om ens detsamma, så rättvist det nu är, derefter skulle stå oss till buds. Se vi icke män af flera stånd och klasser, till hvilka svenska folket för endast trefjerdedels år sedan trodde sig kunna hysa fullt förtioende, af en påkommen skrämsel och svaghet rangera sig på de konservatives sida, eller liknöjdt draga sig tillbaka, och man kan väl hoppas, men ingalunda vara förvissad, att ej äfven styrelsen åter närmar sig den reaktionära stråten! Måtte derföre räntegiffare och räntetsgare, hvar och en som nitälskar för den goda saken, lemna alla skrupler för mindre fel i det närvarande förslaget å sido, och besinra, att om något af dessa i en framtid, på sätt vi medgifvit, skulle medföra svårigheter för de skattdragande, sådant icke blir oöfvervinnerligt att afbjelpa. Måtte alla de män af rikets första stånd, som under denna riksdag hafva säte och stämma på riddarhuset, och som ännu hysa något deltagande för den af skatter bårdt betryckta delen af iandets jordbrukare, hasta på sin plats, för att, medan ännu tid är, åtminstone i denna sak söka rycka den redan kalft vunna segern ur händerna på detta mot folkets väl fiendtliga parti, som tyckes likasom med vederbörligt samtycke och bifall hafva inkräktat herrskaremakten vid denna i flera afseenden nedslående riksdag. På det högvördiga ståndet skola vi icke spilla ett enda ord. De skattdragande jordegarne veta alltför väl sedan långliga tider tillbaka, hvilken välvilja de ifrån detta Håll kan ha att förvänta. Vi skola således icke heller i denna för oss så maktpåliggande fräga bli öfverraskade af någon större ömsinthet än den, vi förut baft att glädja oss öfver. Östergöthland d. 27 Aug. 1848.