bonom gjorda anmärkningar vid förevarande för-
slog, öm icke all förhoppning att komma till det
efterlängtade målet skulle försvinna, både nu och
för framtiden, om räntegifvarne skulle påyrka upp-
sägningsrättens bibehållande för sig, under det sam-
ma rättighet fråntages staten och löntagarne. Skulle
icke en sådan pretention, i sig sjelf obillig, syn-
nerligast under närvarande förhållande, gifva de
desperat konservativa den yppersta anledning att
rifva sönder hela förslaget, och att derefter, icke
utan rättvisa, skjuta skulden just på dem, som
längst och ifrigast yrkat på den högst nödvändiga
reformen.
Kommitterades förslag, i så många afseenden
förtjent af vår erkänsla, utmärker sig framför allt
för en så stor rättvisa emot de stridiga intressena,
att intetdera kan ega giltig anledning anse sig för-
närmadt; ty, om möjligen i någon provins, eller
delar af andra, räntegifvare, i följd af särskilde för-
hållanden, skulle anse sig komma att njuta bro-
derslotten, så torde på andra håll räntetagare med
lika mycket skäl kunna hysa samma fruktan; ett
förhållande, som blir alldeles omöjligt att afbjelpa,
äfven om det skulle låta sig göra att för olika pro-
vinser följa olika grunder. Medgifvas måste såle-
des, alt i Östergöhtland, der tionde afrads, hastva-
kans med öfrige spannmälsskalter uppgå samman-
lagde till ett qvantum, proportionaliter vida större
än i någon af rikets öfriga provinser, och der,
synnerligast i södra delen, det under de sednast
förflutna trettio åren inträffat flera år, då prisen
på landtmannaprodukter i allmänhet, men framför
allt säd, nedgått till sådant vanpris (exempelvis råg
6 rdr, hvete 8 rdr), att om den skattskyldige då
varit tvungen lösa all skattesäd efter ett medelpris
af föregående tio årens markegång, så hade krono-
och skattehemmansegare i denna trakt lidit en för
tilifället betydlig förlust, och mången brukare eller
arrendator af djlika hemman, i sin ekonomiska
ställning, rönt en flerårig känning. Sådana år
skola med all säkerhet äfven bädanefter inträffa,
och det innevarande kommer troligen i vissa orter
att derpå lemna bekräftelse. Det är således visst
icke att undra på, om i trakter, der man genom
längväga afsättning har mest att befara af dylika
kasus, räntegifvare skulle hysa betänklighet vid att
afhända sig uppsägningsrätten. Men dels ersättes
detta af andra år, då priserna äro högre, dels skulle
väl ock någon utväg kunna upptänkas och utfö-
ras till förekecmmande af de befarade olägenheterna
eller till någon lättnad för de skattdragande vid
deras inträffande? Skulle det t: ex. vara omöjligt
att åstadkomma ett kreditiv för beredande af an-
stånd till påföljande år åt räntegifvare på de or-
ter, der ett alltför betydligt prisfall å säd möjligen
kunde inträffa? )
- Vi vilja nu icke utförligare yttra oss härom —
kommer dag, kommer råd; för den goda sakens
framgång bör man för närvarande underkasta sig
ett ondt, för de många fördelar förslaget innehåller.
Faller detta af regeringen nu erbjudna förslag vid
denna riksdag, hvcm vet om under vår generation
något annat för den tungt beskattade jorden fördel-
aktigare blir att förvänta; eller om ens detsamma,
så rättvist det nu är, derefter skulle stå oss till
buds. Se vi icke män af flera stånd och klasser,
till hvilka svenska folket för endast trefjerdedels år
sedan trodde sig kunna hysa fullt förtioende, af en
påkommen skrämsel och svaghet rangera sig på de
konservatives sida, eller liknöjdt draga sig tillbaka,
och man kan väl hoppas, men ingalunda vara för-
vissad, att ej äfven styrelsen åter närmar sig den
reaktionära stråten!
Måtte derföre räntegiffare och räntetsgare, hvar
och en som nitälskar för den goda saken, lemna
alla skrupler för mindre fel i det närvarande för-
slaget å sido, och besinra, att om något af dessa i
en framtid, på sätt vi medgifvit, skulle medföra
svårigheter för de skattdragande, sådant icke blir
oöfvervinnerligt att afbjelpa. Måtte alla de män
af rikets första stånd, som under denna riksdag
hafva säte och stämma på riddarhuset, och som
ännu hysa något deltagande för den af skatter bårdt
betryckta delen af iandets jordbrukare, hasta på
sin plats, för att, medan ännu tid är, åtminstone i
denna sak söka rycka den redan kalft vunna se-
gern ur händerna på detta mot folkets väl fiendt-
liga parti, som tyckes likasom med vederbörligt
samtycke och bifall hafva inkräktat herrskaremak-
ten vid denna i flera afseenden nedslående riksdag.
På det högvördiga ståndet skola vi icke spilla
ett enda ord. De skattdragande jordegarne veta
alltför väl sedan långliga tider tillbaka, hvilken väl-
vilja de ifrån detta Håll kan ha att förvänta. Vi
skola således icke heller i denna för oss så makt-
påliggande fräga bli öfverraskade af någon större
ömsinthet än den, vi förut baft att glädja oss öf-
ver. Östergöthland d. 27 Aug. 1848.