— Om man svårligen kan undgå att ana en
lågsinnad och känslolös själ bakom liknöjdhe-
ten vid Italiens sammanstörtande förboppnin-
gar och den sköna balföns återfall under kroa-
ternas härjningslystnad: hvad måste man ej då
tänka om dem som kunna Lånle åt ett sådant
missöde och som jubla när den mörka fing-
vaktarepolitiken återuppträder i Italien lika öt-
vermodigt, som fordom under Metternichs or
medelbara ledning?... Och likväl nödgas vi
böra detta jubel, äfven från reaktionens orga-
ner i Sverige!
Hos det reaktionära partiet låter likväl den-
va onaturliga fröjd förklara sig. Man kan
deri se tillfredsställd hämnd, vid minner af
alt det var Italien, som gaf signalen till Eu-
ropas: sednaste frihetsrörelser; men bos sjelfya
deltagarne i denna rörelse — hos tyska folket
i allmänhet — kan tillfredsställelsen öfver Ra-
detzkys segrar omöjligen vara oblandad, och
Sen är det ej beller. Man märker det både
och ar (Presentationerna i Frankfurt och Wien
Y tyska pressens yttranden,