som DHDarberaren, och slulhgen Iramkallades altven den förtjenstfulle recettagaren på scenen, för att mottaga åhörarnes tacksägelser. De italienska artisterna komma, enligt tillkännagifvande, att äfven under instundande vinter uppträda i hufvudstaden; vi önska dem all fortfarande framgång härvid, och äro öfvertygade att den, då sällskapets talanger understödjas af en god och omvexlande repertoir, framdeles lika litet som hittills skall uteblifva. ——— — Örebro privatbank. Nerikes Allebanda för i onsdags innehåller en utförlig berättelse om en middag som i måndoags gifvits af Örebro privatbanks centraldirektion och tjenstemän för 60 å 70 personer. Utom personer från länet voro äfven några resande gäster från andra orter inbjudne, och många intressanta tal hade blifvit hållna och skålar tömda. Nerikes Allehanda, som gerna är något spetsig, har en anmärkning till hands, vid den andra skålen i ordningen som egnades åt landshöfdingen baron Palmstjerna från Linköping, hvilken äfven hade infunnit sig på stället, nemligen att bemalte friberre blef föremål för denna hyllning framför länets egen höfdinge, oaktadt den sednare alltid visat ett med rättvisa och billighet förenadt nit för bankens obebiudrade och lätta gång. På hr öfverstelöjtnanten Falkenstedts skriftliga tal till skålen,, säger N. A., och på friherre Palmstjernas svar, syntes det nästan som hr friherren skulle vara något slag beskyddare af vår bank. Möjligen är det så. Vi veta det icke. (Förmodligen var det baron P:s egenskap af gäst i staden, som föranledde att han af artighet fick förhanden framför hr landshöfdingen Bergenschöld.) : En annan notis angående Örebro privatbank, af mindre angenäm natur, är att dess direktion, vid samma dag hållet sammanträde, ansett sig föranlåten att med 400,000 rdr minska hela kreditivbeloppet, såväl vid hufvudkontoret som vid afdelningskontoret i Mariestad. Denna åtgärd, hvars motiv icke omtalas i tidningarna, har förmodligen varit påkallad af nödig försigtighet, men lemnar ett tillfälle att förnya den åtskilliga gånger förut i Aftonbladet gjorda anmärkningen öfver vådan och det förvända af ett sådant monopoliserande banksystem, som blifvit infördt och allt mer tyckes vilja gripa omkring sig i vårt land, samt af den alltför stora makt, som derigenom lägges i några få personers händer öfver rörelsen i hela provinser och öfver enskildas välfärd. Privatbankerna hafva hos oss ännu endast räckt några år, och hittills fortgått under lyckliga konjunkturer. Faran af sjelfva systemet har således ännu icke egentligen kunnat visa sig; men må man derföre icke förblindas och tro, att den ej existerar. Den framträder egentligen när konjunkturerna börja försämras. En privatbankassociation, som först med sina skuldsedlar utträngt rikets gångbara mynt, blir då för egen säkerhet tvungen att indraga sina diskonteringar, för att sjelf kunna stå upprätt på den ihåliga grund, hvarpå den blifvit upprest. Härigenom kan rörelsekapitalet hastigt komma att minskas eller, med andra ord, ett strypningssystem att inträda just då, när näringsidkaren är som mest i behof af bistånd, och då : gäller det, hvilka lånesökande företrädesvis framför andra kunna vigilera sin sak hos direktionen. Det är just ett sådant monopoliserande banksystem, som i England och några stater i Amerika åstadkommit de kriser, som der visat sig hvart sjette eller sjunde år och varit orsaken till så mångas enskilda ruin, derigenom att systemet ömsom skapat ett artificielt öfverflöd på penningar och föranledt öfverspekulationer i hvarjehanda företag, än åter åstadkommit en våldsam strypning; medan åter andra stater i det sednare landet, der bankrörelsen varit mera naturlig och fri, men grundad på verkliga behållningar i penningar, rönt de mest välgörande verkningar deraf. Olägenheterna hafva, som sagdt är, ännu icke kunnat visa sig i Sverige, dels deföre att konjunkturerna varit lyckliga dessa år, dels emedan kreditrörelsen öfverhufvud här icke är drifven till den höjd som i England, dels ock emedan privatbankerna i allmänhet, så vidt man kunnat skönja, varit skötta med urskillning och försigtighet; men den felaktiga principen för sjelfva meachineriet upphäfves icke deraf. Denna princip skapar nu en fördel för ett visst antal personer; men leder icke till uppfyllande af det ändamål, som borde sökas och kunde vinnas att göra privatbankerne till fruktbärande sparkassor för både större och smärre enskilda behållningar, som tillsammans skulle gifva en långt större fond, än de nuvarande privatbankernas, hvilket aldrig kan ske, så länge dessa inrättningar hvila på ett privilegium, som utesluter mindre associationer ifrån rörelsen, och så länge sedlarna Teprerentera icke ett verkligt myntkapital, utan till större delen grunda sig blott på kredit, samt slutligen dessa kreditsedlars cirkulation hvilar, icke blott på det enskilda förtroendet utan på ett så godt som absolut tvång, hvilket ingen kan undandraga sig, såsom hvarje affärsman känner, i — — Om man svårligen kan undgå attana en lågsinnad och känslolös själ bakom liknöjdbeten vid Italiens sammanstörtande förboppningar och den sköna balföns återfall under kroaternas härjningslystnad: hvad måste man ej då tänka om dem som kunna Lånle åt ett sådant missöde och som jubla när den mörka fingvaktarepolitiken återuppträder i Italien lika öt