I en församling, som den 26 egde rum och hvari de i Köpenhamn varande slesvigare deltogo, beslutades, i anledning deraf, att Slesvigs Ånvånare icke kunde, i följd af krigstillståndet, -sända representanter, som deltogo i den nya -statsförfattningens uppgörande och således först i en framtid kunde deröfver höras, att hos konungen den önskan skulle frambäras, att H. M. -ville ibland det antal representanter, som af H. M. utses, invälja ett antal slesvigare. Den 28 på morgonen hade preussiska ångfartyget Drottning Elisabeth passerat flintrännan till Malmö med parlamentärtlagg. Ifrån hertigdömena meddela danska tidnin-garne inga sednare nyheter än de vi med tyska poster i går erhöllo, Det bekräftas, att Lauenburgska jägarne vägrat strida mot danskarne. I Alton. Merc, läses, att öfver elthundrade man af dessa trupper blifvit inspärrade i källarhvalfven på Gottorps slott. Man anmärker, att detta manskap visar en ovanlig råhet och demoralisation, hvilket anses stå i förbindelse med de Lauenburgska godsegarnes sorgliga och förvända förhållanden till sina un-derhafvande, TYSKLAND. Hannover den 20 Augusti. Uti furstendömet Lippe-Schaumburg (Bäckeburg) hafva innevånarne beslutat att bilda en sjelfständig stat, och en jättepetition är i gång, som man ämnar afsända till Frankfurt, för att föreställa riksförsamlingen att icke mediatisera Bäckeburg. Man säger att långa debatter i folkförsamlin-gen föregått denna petition. Under diskussionen hade fråga uppstått, om det vore bättre att förblifva en egen stat, eller att utgöra det tyska rikets egendom, eller tillfalla någon af de större tyska staterne. Man har slutligen bestämt sig för sjelfständighet på demokratisk bas, hvarvid man ej lemnat ur sigte den vigtiga punkten, att fursten skulle lemna Bäcke:burg och på annat håll förtära sina rentor, om han blefve mediatiserad, Ehuru komisk hela denna historia än låter, så är den dock framkallad af en allvarsam farbåga, som i när varande stund spökar i flera småstater, nemligen för i farten varande mediatiseringsplaner af furstarne. Man vet ej hvarifrån denna fruktan så plötsligt slagit ned i dessa småstater. Det kan omöjligt ligga i riksförsamliogens politik atl lägga de små tyska staterna till de större; den skulle derigenom stärka de större enhetsstaterna. Att åter för riksföreståndaren söka bilda en Riksstat, genom de minsta tyska staternas sammanslående till en enhetsstat, der-emot tala åtskilliga skäl. Alterstår då besvarandet af frågan: om de tyska stormakterna skulle föra i skölden, att, till sin förmån, söka tllvägabringa en mediatisering. Vi vilja ejtro detta, emedan det ej gifs någon mindre lämplig tidpunkt, än den närvarande, att gifva signalen till uppresandet af den inbördes söndringens baner, i stället för lagarnas och fördragens, Dock torde det ej höra till omöjligheterna, att några storstaler åter taga omhänder sin gamla utvidgningspolitik och försöka draga nytta af tidens villervalla. Riksförsamlingen i Frankfurt. Uti den konstituerande församlingens 64 session den 22 Aug., förevar en intressant diskussion om Art. 3 af tyska riksgrundlagen, som bestämmer kyrkans förhållande till staten. Deputeraden v. Beissler talade emot kyrkans söndring från staten, men för upphäfvandet af den kyrkliga hierarkien, samt för en demokratisk konstituering af kyrkan förmedelst sydoder. Zittel talade för kyrkans fullkomliga oberoende af staten, samt för trosfribet till den grad, att det målle stå individen fritt alt hafva alls ingen trosbekännelse. Vogt yttrade sig i samma anda: J — sade han till högern, — J ären det förflutnas parti, I ären numera samhället till ingen nytta; J — uti centern — ären det närvarandes parti, bvsrifrån man hemtar ministrar; men Vi — pekande på sig sjelf och venstern — äro framtidens parti. Vi vilja fullständig frihet för skolan. Vi hafva då den uppväxande ungdomen på vår sida, och derigenom vinna vi våra åsigter. Kunskapens ljus skall stråla öfver allt, som utgår ifrån oss, öfver det af oss uppresta frihetens baner ! Representanten Jiärgens talade långt och torrt; för utskottsbetänkandet, d. v. s. för kyrkans skiljande från staten. Ultramontanen Doellinger, för kyrkans samt dess väldes upp1ätthållande utiinnerligaste förbindelse och förmälning med staten. Riksministern v. Becke. rath yurade sig, uti ett predikomessigt anförande, för utskottsbetänkavdet, prisande den katolska kyrkans och den tyska frihetens förtjenster. Den ultramontanska biskopen Gerilz från Frauenburg yrlade full frihet för kyrkan, såsom i Belgien. Christ från Baden talade med värme och inspiration, för kyrkans och skolans fullständiga frihet, samt tillintetgörande af det andliga inflytandet. Den ortodoxprotestantiska dr Paur, från Augsburg, ordade för den gamla statsoch poliskyrkan, samt utdelade ilskna sidohugg mot Vogt. Derefter uppträdde Doellinger ännu en gång och yttrade sig i samma anda som förut, dock äsyftade han icke omedelbart en af staten obeROR ES SRS