I en församling, som den 26 egde rum och
hvari de i Köpenhamn varande slesvigare del-
togo, beslutades, i anledning deraf, att Slesvigs
Ånvånare icke kunde, i följd af krigstillståndet,
-sända representanter, som deltogo i den nya
-statsförfattningens uppgörande och således först
i en framtid kunde deröfver höras, att hos ko-
nungen den önskan skulle frambäras, att H. M.
-ville ibland det antal representanter, som af
H. M. utses, invälja ett antal slesvigare.
Den 28 på morgonen hade preussiska ång-
fartyget Drottning Elisabeth passerat flint-
rännan till Malmö med parlamentärtlagg.
Ifrån hertigdömena meddela danska tidnin-
-garne inga sednare nyheter än de vi med ty-
ska poster i går erhöllo, Det bekräftas, att
Lauenburgska jägarne vägrat strida mot dan-
skarne. I Alton. Merc, läses, att öfver elt-
hundrade man af dessa trupper blifvit inspär-
rade i källarhvalfven på Gottorps slott. Man
anmärker, att detta manskap visar en ovanlig
råhet och demoralisation, hvilket anses stå i
förbindelse med de Lauenburgska godsegarnes
sorgliga och förvända förhållanden till sina un-
-derhafvande,
TYSKLAND.
Hannover den 20 Augusti. Uti furstendö-
met Lippe-Schaumburg (Bäckeburg) hafva in-
nevånarne beslutat att bilda en sjelfständig stat,
och en jättepetition är i gång, som man äm-
nar afsända till Frankfurt, för att föreställa riks-
församlingen att icke mediatisera Bäckeburg.
Man säger att långa debatter i folkförsamlin-
-gen föregått denna petition. Under diskussio-
nen hade fråga uppstått, om det vore bättre
att förblifva en egen stat, eller att utgöra det
tyska rikets egendom, eller tillfalla någon af
de större tyska staterne. Man har slutligen
bestämt sig för sjelfständighet på demokratisk
bas, hvarvid man ej lemnat ur sigte den vig-
tiga punkten, att fursten skulle lemna Bäcke-
:burg och på annat håll förtära sina rentor,
om han blefve mediatiserad, Ehuru komisk
hela denna historia än låter, så är den dock
framkallad af en allvarsam farbåga, som i när
varande stund spökar i flera småstater, nemli-
gen för i farten varande mediatiseringsplaner af
furstarne. Man vet ej hvarifrån denna fruk-
tan så plötsligt slagit ned i dessa småstater.
Det kan omöjligt ligga i riksförsamliogens po-
litik atl lägga de små tyska staterna till de
större; den skulle derigenom stärka de större
enhetsstaterna. Att åter för riksföreståndaren
söka bilda en Riksstat, genom de minsta tyska
staternas sammanslående till en enhetsstat, der-
-emot tala åtskilliga skäl. Alterstår då besva-
randet af frågan: om de tyska stormakterna
skulle föra i skölden, att, till sin förmån, söka
tllvägabringa en mediatisering. Vi vilja ejtro
detta, emedan det ej gifs någon mindre lämp-
lig tidpunkt, än den närvarande, att gifva sig-
nalen till uppresandet af den inbördes söndrin-
gens baner, i stället för lagarnas och fördra-
gens, Dock torde det ej höra till omöjlighe-
terna, att några storstaler åter taga omhänder
sin gamla utvidgningspolitik och försöka draga
nytta af tidens villervalla.
Riksförsamlingen i Frankfurt.
Uti den konstituerande församlingens 64 ses-
sion den 22 Aug., förevar en intressant dis-
kussion om Art. 3 af tyska riksgrundlagen, som
bestämmer kyrkans förhållande till staten.
Deputeraden v. Beissler talade emot kyrkans
söndring från staten, men för upphäfvandet
af den kyrkliga hierarkien, samt för en demo-
kratisk konstituering af kyrkan förmedelst sy-
doder. Zittel talade för kyrkans fullkomliga
oberoende af staten, samt för trosfribet till
den grad, att det målle stå individen fritt alt
hafva alls ingen trosbekännelse. Vogt yt-
trade sig i samma anda: J — sade han till
högern, — J ären det förflutnas parti, I ären
numera samhället till ingen nytta; J — uti
centern — ären det närvarandes parti, bvsr-
ifrån man hemtar ministrar; men Vi — pe-
kande på sig sjelf och venstern — äro fram-
tidens parti. Vi vilja fullständig frihet för
skolan. Vi hafva då den uppväxande ungdo-
men på vår sida, och derigenom vinna vi våra
åsigter. Kunskapens ljus skall stråla öfver allt,
som utgår ifrån oss, öfver det af oss uppresta
frihetens baner !
Representanten Jiärgens talade långt och
torrt; för utskottsbetänkandet, d. v. s. för kyr-
kans skiljande från staten. Ultramontanen
Doellinger, för kyrkans samt dess väldes upp-
1ätthållande utiinnerligaste förbindelse och för-
mälning med staten. Riksministern v. Becke.
rath yurade sig, uti ett predikomessigt anfö-
rande, för utskottsbetänkavdet, prisande den
katolska kyrkans och den tyska frihetens för-
tjenster. Den ultramontanska biskopen Gerilz
från Frauenburg yrlade full frihet för kyr-
kan, såsom i Belgien. Christ från Baden ta-
lade med värme och inspiration, för kyrkans
och skolans fullständiga frihet, samt tillintet-
görande af det andliga inflytandet. Den orto-
doxprotestantiska dr Paur, från Augsburg, or-
dade för den gamla stats- och poliskyrkan,
samt utdelade ilskna sidohugg mot Vogt. Der-
efter uppträdde Doellinger ännu en gång och
yttrade sig i samma anda som förut, dock
äsyftade han icke omedelbart en af staten obe-
ROR ES SRS