rättvisans politik, men tillika en fast, Tysklands rättigheter skyddande politik. — I anseende till Italien äro åtgärder vidtagna, för alt försäkra Tyskland om delaktighet utifredsunderhandlingarna. — Rörande Slesvigska omständigheterna har understatssekreteraren M. v. Gagern afrest öfver Berlin till Rendsburg, för att der öfverse fortgången af de åter påbörjade vapenstillestånds-underhandlingarne, samt vara representant af riksministeriets åsigter och önskningar. — Inrikesriksministern v. Schmerling meddelade att, i anledning af centralstyrelsens notifikstion till hannoverska regeringen, ett fullkomligt erkännande af den tyska centralmyndigheten ingått från det hannoverska kabinettet. Samma kabinett har äfven utsett hr v. Bothmer till fullmäktig hos riksföreståndaren. Den af en minister kontrasignerade, samt af konungen i Hannover undertecknade fullmakten för hr v. Bothmer bemyndigar honom att fullgiltigt afgifva alla nödiga förklaringar. På grund af denna mandat har nämnde ombud afgifvit ovilkorligt erkännande af centralmakten. Hamburgerkorrespondenten har en skrifvelse, daterad Frankfurt deo 24 Augusti, hvaraf vi meddela följande: ,Såsom kändt är, bar natiooalförsamlingen för några veckor sedan, då utsigterna voro vida mera krigiska än nu, beslutat en förökning af förbundsarmen från 4 till 2 procent af folkmängden, på så sätt, att verkställigheten af detta beslut helt och hållet öfverlemnades till centralstyrelsens godtfinnande. Nu har centralstyrelsen, i ett ögonblick då, Gudi lof! utsigterna till ett europeiskt krig äro ganska ringa. anordnat att detta riksförsamlingens beslut genast skall bringas till utförande. I följd häraf har rikskrigsministern låtit tillställa de särskilda tyska ländernas ministerier nämnde centralstyrelsens order, enligt hvilken hvarje stat skall fördubbla sin närvarande kontingent (4 procent af folkmängden) samt fullständigt utrusta och göra den mobil. Men denna kontingentens fördubbling skall icke vara en för ögonblicket vidtagen åtgärd, utan, såsom det säges, en permanent. Derföre kommer denna centralstyrelsens order att framkalla stort skrik och stor finansjämmer i många tyska stater, särdeles de smärre; ja, man kan hos åtskilliga af dessa stater knappt inse någon möjlighet att kunna åstadkomma denna fördubblade kontingent. Men det är centralmaktens föresats att oeftergifligt yrka på noggrant efterlefvande af denna order; det säges till och med att i rikskrigsministeriet redan austalter blifvit förberedde, att genom inspektioner hålla kontroll öfver att ingen af de särskilda staterna låter försumlighet i detta hänseende komma sig till last. Om redan af denna centralstyrelsens åtgärd är att befara, att separalistiska och söndrivgsförbundstendenser häraf komma att framkallas, så skall detta, tyvärrli ännu högre grad blifva fallet med ett annat beslut, som denna gång icke centralmyndigheten, utan författningsutskottet fattat, men som helt säkert oförtöfvadt kommer att gillas af riksförsamlingen. Detta är nemligen: beslutet att för de fästningar, som förklaras för riksfästningar — och detta torde bhfva fallet med alla mera bety lande fästningar — ersättning skall lemnas de stater dessa tillhöra. Så vidt det är oss bekant besitta nu blott Österrike och Preussen fästningar af detta slag, ty de i andra stater belägna fästningarna äro redan förbundsfästningar (Mainz, Ulm, Rastadt). Egentligen äro blott de preussiska fästningarna af betydenhet, emedan Österrike har sin fästningslinie, som skall skydda dess gränser, uti Italien, och af dei Fyskland belägna österrikiska fästningar torde ganska få blifva förklarade för riksfästningar. Deremot blifver detta alldeles nödvändigt i fråga om mera betydande preussiska fästningar. Om nu äfven ej kan blifva fråga om en fullständig betalning af hvad byggnaden och armeringen af dessa fästningar kostat, utan blott bandlade om en billig skadeersättning, som skulle betalas för dessa fästens afträdande till centralmakten, så begripes dock lätt att blott skadeersättningen lätt uppgår till några 100 millioner gyllen ; och likväl har fästningen Posen ensam kostat öfver 43 millioner, utan att ännu vara fulländad. Ilvad månne då Ehbrenbreitstein, Köln, Minden, Magdeburg o. sS. v. hafva kostat! — Men beräknar man ou skadeersättningssumman för samtliga riksfästningarna blott till 480 millioner gyllen, så belöper sig deraf 4 gyllen på hvarje person af folkmängden, De samtliga tyska staternes statsskuld — Österrike, Preussen och Bäjern undantagne — blefve således förhöjd med en ansenlig summalp Den konstituerande församlingen, som Ööppvades d. 18 M-j, hade således d. 18 Augusti fortsatt sin verksamhet i trenne månader. Uuder denna tid har den hållit 64 sessioner. De stenografiska berättelserna öfver desamma uppfylla 499!, ark, så att för hvarje session belöper sig 26 sidor. Derunder hafva 19 omröstningar blifvit företagna; församlingen har valt 47 utskott, hvyaribland 3 för tillfälliga ländamål (Raveaux motion, tilldragelserna Mainz, den provisoriska centralstyrelsen, Heckers val och riksföreståndarens emottagande) redan fullgjort sina uppdrag. Uti dessa utskott hafva 489 representanter varit verksamma (omkring en tredjedel af hela antalet). Ut Idiskussionerna bafva omkring 230 representanIter öfverhulvad deltagit. Antalet af inkomne Imotioner och petitioner hade d. 47 August luppgått till 2368. Uti Miänchen har utfärdats en kongl. för: ordning, som i Bajern förbjuder de politiske