upphäfva sig sjelfva eller motarbeta det före-
ngifna öndamålet. vå
Ofvanvsiående fraser likna så nära hvad man
vanligen läser i Tiden, och passa så väl in i
dess roll, att det något förundrat oss att finna
dem i Aftonposten. Sistnämnde tidning synes
mycket siräfva efter att uppträda såsom en
-medelvägsorgan, tänkande förmodligen på den
Tatinska sentensen: in medio consistit vir-
Ffus; men denna ställning är kinkig i kritiska
perioder, der det icke alltid är godt att hålla
tungan rätt i munnen,, och det synes nästan
hvila såsom ett öde öfver dem, som vilja åtaga
sig en sidan medelvägsroll, att de med eller
not siv vilja vanligen blifva dragna åt den
konservativa sidan. Detta märka de oftast icke
sjelfva, 1::3n klaga sedan, att de blifva missför-
stådda, betrakta sig såsom omgzifne al martyr-
glorian, cch ledas af sitt rätthafveri och en
sårad ezsenkärlek allt längre ifrån de grund-
satser, som de likväl måhända ännu tro sig
-omfatta.
Vi vilje icke säga att detta ännu inträffat
med Aftonposten, och hoppas naturligtvis, att
det icke eller må hända. Men anmärkningen
påkallas otvifvelaktigt af Aftonpostens här of-
van citer.de utgjutelser, under hvilkas flagga
man kan smuggla fram snart sagdt hvilka lä-
ror som helst.
Låton: oss visa detta närmare med tillämp-
niog till det särskilda af Aftonposten åbero-
pade fallet. Aftonposten klagar, att Clausen,
Plough och några andra af de liberala i Dan-
mark numera betyda intet bos det unga Dan-
mark och kallas reaktionära derföre, att de, i
afseende på ett blifvande representationsförslag,
försvarat konungens rätt att ulnämna en del
represev!anier. För att sjelfva denna utgångs-
punkt skulle vara riktig, fordrades först och
främst att veta, buruvida uppgiften är det. Vi
hafve vä! sett, att en dansk tidning, Almue-
vennen, opponerat sig på ett, äfven i vår
tanka, fö: starkt sätt, emot vissa mäns väl-
jande till representanter derföre att de försva-
rat konuugens utnämningsrätt, men ingenstädes
ha vi sett dem uppgifvas såsom reaktionärer.
Det anar oss derföre, att detta sista är ett
tillägg, bärflutet ur Aftonposteos egen före-
ställning. Likväl hvila alla de påföljande be-
klagelserna, som vi bär citerat, just på den
förutsättningen, att de bepröfvade liberala män-
nen numera af det unga Danmark skulle anses
som och kallas reaktionärer m. m. Om nu
förutsättningen ej existerar, så förfalla ja äf-
ven reflexionernan. Hvad åter beträffar sjelfva
den omständigheten, att hrr Plough och Clau-
sen försvara konungens rätt att nämna repre-
sentanter, så kan väl derom mycket sägas mot
och med; för vår del tycka vi det icke pre-
cist vara i sin ordning, att någon del af na-
tiopens representation, d. v. s. folkets ombud,
skall tillsättas af konungen. Aftonposten lärer,
som man ser, hafva atvuan smak, eftersom den
anser den åsigten, att konungen icke bör välja
representanter , innefatta en olycksalig öfver-
drift,, kallar dem, som omfatia denna åsigt,
eharlataner m. m. Men å andra sidan, när
frågan just är om valet af en församling, som
skall uppgöra konstitutionsförslag, så kan man
väl icke undra öfver, om de, som ej önska en
representation, deraf en del tillsättes af regen-
ten, icke heller företrädesvis invälja i försam-
lingen dem, som skulle föreslå en sådan lag.
utan att de derföre behöfva anse dem såsom
reaktionärer. — Aftonposten tyckes derföre i
denna puakt vara nära att sjelf fela emot den
egenskap, hvars frånvaro ban klandrar hos det
unga Daninark, nemligen tolerans, då han trak-
terar sistnämnde parti med så många mindre
vackra epitheter och förmaningar.
Hvad hrr Ploughs och Clausens försvar för
tvåkammarsystemet avgår, så vill det före-
komma oss, såsom om det system, för hvilket
de talat, icke torde vara alldeles enahanda
med det, för hvilket Aftonppostens hufvudre-
daktör intresserar sig, utan blott ungefärligen
ett sådant tvåkammarsystem, som det norrska,
utan definitift veto hos den era kammaren
emot den andra. Om detta visar sig vara för-
hållandet, så hoppas vi, att Aftonposten icke
derföre ändrar sin tanke om nyssnämnde her-
rar eller transporterar dem öfver ifrån de er-
farna männens till ;charlatanernas) klass.
Meoingen med hvad vi här yttrat är icke,
att ej de ur Aftonposten citerade allmänna
satserna kunna hafva tillämpning på åtskilliga
förhållanden, t. ex. på det yttersta excentriska
folkpartiet i Tyskland och Frankrike. Men det
ligger, efter vårt förmenande, en stygg taktik
och icke så liten orättvisa i, att skära öfver
samma kam äfven alla dem, som icke vilja gå
in på fördelen af att låta representanter till-
sättas af konungamakten. Det sednare är nä-
stan för grått, för att tillhöra den rätta me-
delvägen. Eftersom Aftonposten i sin artikel
jemväl kommit att nämna Polycarpus i pjesen
Kronfogdarne, så hemställes derföre, om det
ej vore skäl att ihågkomma och begagna hvad
nämnde notabilitet sjunger:
Jag mig litet sätta må,
Att den saken tänka på etc.
—
- vr FA YT TR AA FU FY TR