— — — — —— — (Insändt.) På en tid, då man i allmänhet har skäl att klaga öfver bristande lif i rörelsen och trög omsättning af varor och tiilverkningar, kar man ej annat än förmoda, att det är en ren tjenst åt allmänheten att fästa dess uppmärksamhet på en handelsgren, som här i hufvudstaden icke är af så obetydlig vigt, men som synes vara lemnad i ett alltför lättsinnigt skick: Klädståndshandeln. Vi mena naturligtvis icke den del deraf, som bedrifves af klädståndsinnehafvarne för egen räkning; ty i det afseendet hafva de naturligtvis full rätt, att göra och låta huru de behaga; utan afses med dessa rader egentligen kommissionshandeln: hvilken ock ursprungligen varit ändamålet med den så kallade klädmäklerirörelsen, intill dess den förenades med auktionsindustrien. Det är nemligen, i en storstad, i synnerhet, der inom hushållen förändringar och flyttningar ofta förefalla, en nödvändighet att kunna med lätthet så väl afsätta, som uppköpa lämplige lösörepersedlar, möbler, m. m. och fördelen deraf för köpare och säljare är enahanda. Under sådana förhållanden är det illa, om begge skulle råka i händerna på spekulanter, som, icke nöjda med sin ganska dryga försäljningsprocent, äfven söka vinning på begge parternas bekostnad. Så sker nu i allmänhet. Den som a!drg så litet följer klädståndshandeln finner snart bevisen derpå. Vill man köpa, uppgifvas priser, som påtagligen äro öfverdrifna. Gifver man anbud, så visar det sig lätt, att de aldrig blifvit säljaren meddelade. Sakerna stå eller ligga qvar i klädståndet i månaders tid; och slutligen köper man dem för vida mindre än hvad man sjelf bjudit. Vill man sälja, så får man det icke, just till följd af kommissonärens begär efter att olofligen förtjena, åtminstone drager. det ut vida längre än om det priset, man sjelf begär, hade blifvit genast bekant för dem som vilja köpa., Det kan således icke annat än förundra, att säljarne icke fallit på den lätt utförda och hela svårigheten afhjelpande utvägen, all på sina effekter utsälta etikelter med bestämda pris och upplysningar om och hvar anbud emottages. Afsättningen skulle då gå hurtigare och allas fördel bevaras Det är visserligen möjligt, att de högmögende klädståndsegarne, som i stort drifva egen handel, skola undandraga sig en sådan kontroll; men jus derigenom vanns den fördel, att den ringare klas: sen af dessa, såsom namnet klädmäklare äfven tillkännagifver, eller komissionärer, skulle få en behöflig större förtjenst. Hela saken är så enkel, att det slutligen icke behöfdes mera, än att denna sednare klassen utsatte på sina klädstånd underrättelse, om de hade kommissionsgods, för att säkert en stöt förändring i klädståndshandeln skulle förmärkas, och något hvar, som behöfde sälja eller köpa brukade effekter, finna sig väl belåten.