Article Image
noll pPpUIovilllava Utflögd I VIULILG VISTE TORV vi ll! ler bevakniogsåtgärder, då mer eller mindre anjedning kan vara för handen, att allmänna säker-: heten på någon punkt af bufvudstaden kan blifva störd, eller att han bör infinna sig vid hvarje ga-! .uuppträde, äfven om detta är af den obetydliga beskaffenhet, att detsamma af hans underordnade! bör eller kan afstyras. Ett motsatt förhållande! skulle alltförmycket afleda hans uppmärkssmhet från . ine öfrige mångfaldiga embetspligter, ej sällan gifva! vigt åt obetydiigheter, minska hans underordnades! anseende och infly.ande och möjligen inveckla ho nom som part eller vittne vid förekommande händelser, hvarigenom han ställdes i ett skeft och ovänligt förhållande till stadens innevånare. Hans! pligt är att infinna sig der hans närvaro är behöf-: ig, och öfverallt, der han erfar att någon fara äri ör handen; men öfverstäthbållaren har äfven ett emhetes anseende att vårda, och detta bjuder honom att spara sin myndighet intill dess denna behöfves, och då bälst tillse att denna med framgång kan användas. Öfverståthållareinstruktionen af den 25 Aug. 1794 innehåller också i 47 att öfverståthållaren har öfverinseendet och bufvudstyrelsen afj hela polisväsendet i hufvudstaden, i följd hvaraf hos honom berättelser böra ingifvas och sammanstöta uti allt som är stridande mot god ordning och polis; på det han må kunna vidtaga åtgärder Lill förekommande af alla oredor och bibehållandet af det allmännas säkerhet,. Här var ännu endast råga om en bevakningsåtgärd, och då härtill kom att förfoganden kunde blifva erforderliga, i händelse de vid vakterne församlade trupperne, tilll öljd af någon min särskilta anordning, kunde be-l. höfva användas, syntes min plats vara medelpunk-l en af staden, men icke vid Brunkeberg; men när: nu den kongl. tbeatern, som är ett offentligt ställe, har ett så centralt läge, och befinnes betydligt närmare Brunkeberg, der man möjligen kunde vänta ! sig oordningar, än öfverståthållarehuset, äger i sitt otanstap vakten vid Gustaf Adolfs torg och poliskammarens lokal, hyarest en styrka af polisbetjeniog förefanns; då afståndet härifrån till slottsoch högvakterne endast är 2 å 3 minuters väg längre in afståndet mellan samma vakter och öfverståthållarehuset, och då jag ägde en särskild anledning! infinna mig å kongl. operan ea dag då sinnesstäm-. ningen var orolig i hufyudstaden och theatern besöktes af H. M. Konungen och den kongl. famil-l: jen, måste jag tro att min närvaro på detta ställe, under ofvanberörde förhållanden, icke kan klandras, utan att jag befann mig på den plats, der jag öreträdesvis borde vistas; liksom att det icke med vågot sken af rättvisa kan läggas mig till last, att ag icke förr, än som skedde, infann mig i Kyrkbrioken, då jag har ådagalagt och ytterligare är ij illfålle styrka, om så skulle erfordras, att jag ef-l: ter emottagandet af rapporten om den uppkomnal: ordningen, hvilken till mig aflemnades af br po-! lismästaren Limnelius, utan allt uppehåll och med möjligaste skyndsamhet begaf mig till det hotade stället, sedan jag beredt mig det understöd af miitärstyrka, som var behöfligt. Ehuruväl den tid af en qvarts timme, som hr justitieombudsmannen beräknat, såsom för mig erforderlig för att begifva mig från kongl. operan till herr presidenten v. Hartmansdorffs bostad i Kyrkbrinken är något för rymligt tilltagen, ty jag rör mig fortare, och kastade mig vid Slottsvakten på en af manskapets hästar för att hastigt kunna leda sqvadronen ned ät Kyrkbrinken, vill jag nu icke härvid uppehålla mig. Hvad som är af mera vigt är att få bestämdt utsträckningen af den tid, som oväsendet i kyrkbrinken fortfor till min ankomst. Herr jusiitieombudmannen beräknar härör 3, timme. Jag tror mig, om sådant skulle anses nödigt, genom bevisning kunna ådagalägga, att detsamma varade föga öfver !, timme. An-kh ledningen dertill att den militäriska handräckning, som vid detta tillfälle var af bebofvet påkallad, icke kom skyndsammare till ort och ställe, var visserligen icke en följd af mina anordningar ellerk illgöranden. Den hade sin grund deri, att hos sommendantsbefälet betänkligheter uppstodo attlemna det militäriska biträde, som af tvenne öfverståthållgre embetets tjenstemän, stadsfiskalen de Berg och advokatfiskalen Fredholm, hvar efter an-! nan äskades. Förklaringen häröfver tillkommer icke mig. I sammanbang härmed kan jag likväl icke undgå att anmärka det oväntade i herr justitieombudsmannens påstående, Gå herr justitieombudsmannen yrkar, att användandet af garnisonsstyrkan för dagen skulle hafva varit af mig allena beroende. Femte kap. 99 och 400 S8S i andra delen af Kongl. Maj:ts nådiga tjenstgöringsreglemente för armeen innehålla likväl temligen klara anvisningar för en motsatt mening. Dä i 99 heter: natt handräckning att häkta våldsverkare genast skall ifrån vakt inom garnison lemnas icke blott åt embetsoch tjenstemän, utan till och med åt borgare och bofast man, om han är känd, och i 400 Y. skulle omkring ett vaktställe, der trupp är samlad eller eljest inom garnisonsorten förefalla upplopp, myteri eller oloflig folksamling; så skall vakten eller truppen träda i gevär och befälhafvaren genast, efter behof och sig företeende omständigheter, utsända en eller flere patruller; dessa patruller tillkommer det då att afböja oordningen och skingra folket samt styra våld med väld om intet annat medel bjelper. Huru förhällas skall, om förstärkning erfordras, är äfven föreskrifvet. Med ofvanberörde stadganden öfyerensstämmer jemväl koagl. brefvet af den 30 Juli 4848, deri det heter: att öfverkommendanten ansvarar derför att vakterne genast lemna den handräckning, som af polisen reqvireras för lugnets bibehållande, brottslingars arresterande m. m. Kongl. hofrätten torde således häraf finna, alt det för ingen del ken tillskrifvas min frånyaro i början af uppträdet utanför herr presicenten v. Hartmansdorffs bostad, om det icke förr blef hämmadt. Väl finnes i nyss åberopade Kongl. Bref stadgadt: att öfverståthållaren i förekommande fall eger att påkalla garnisonsstyrkan till sitt biträde, utan att han likväl får taga befäl öfser trupperne; men detta stadgande, som endast till erkänner honom en rättighet i ofvanberorie a seende, upphsfver för ingen del ijonstgöringsregle mentets föreskrifter. Icke heller är det möjligt antaga, att hvarje reqvisition af militärisk bhandräckning skulle behöfva gå genom öfverståthållaren, ty så fastad vid vakterne kan han vål icke vara, om han skall tillse stadens styrelse. Med antagandet af cn sådan grundsats blefve garnisonen inom hufsudsaden blott af ringa eller tillfällig nytta för bevarandet al dess säkerhet. Till den Kongl. Hofrätten tillåter jog Mie efter denna mot min vilja vialyfiga utredniog, hemställa, hvad som återstår af herr justitieombudsmannens pästien e i denna del, annet, än herr justiticombudsmannens ganska öppna medgifvande: att det Var tätt lapkomst, som räddade dem person, emot hyars Ibostad våldet föröfvades, ifeån att falla I den vildIsinta hopens händer; men om jsg för detta a I mål användt all möjlig skyndsamhet och icke ett enda ögonblick betänkt mig på hvad jag hade ot göra, såsom jag har ådagalag:, hade jag då boråt vänta mig owt åtal, såsom pris för min handlirg? Herr jusiitieombudsmannen fortsätter vidare sina yrkanden, att sedan våld blifvit föröfvadt hos herr Nroesidenten vv Haertmancdarff dat harda fär

26 augusti 1848, sida 3

Thumbnail