noll pPpUIovilllava Utflögd I VIULILG VISTE TORV vi ll!
ler bevakniogsåtgärder, då mer eller mindre an-
jedning kan vara för handen, att allmänna säker-:
heten på någon punkt af bufvudstaden kan blifva
störd, eller att han bör infinna sig vid hvarje ga-!
.uuppträde, äfven om detta är af den obetydliga
beskaffenhet, att detsamma af hans underordnade!
bör eller kan afstyras. Ett motsatt förhållande!
skulle alltförmycket afleda hans uppmärkssmhet från .
ine öfrige mångfaldiga embetspligter, ej sällan gifva!
vigt åt obetydiigheter, minska hans underordnades!
anseende och infly.ande och möjligen inveckla ho
nom som part eller vittne vid förekommande hän-
delser, hvarigenom han ställdes i ett skeft och o-
vänligt förhållande till stadens innevånare. Hans!
pligt är att infinna sig der hans närvaro är behöf-:
ig, och öfverallt, der han erfar att någon fara äri
ör handen; men öfverstäthbållaren har äfven ett em-
hetes anseende att vårda, och detta bjuder honom
att spara sin myndighet intill dess denna behöfves,
och då bälst tillse att denna med framgång kan an-
vändas. Öfverståthållareinstruktionen af den 25
Aug. 1794 innehåller också i 47 att öfverståt-
hållaren har öfverinseendet och bufvudstyrelsen afj
hela polisväsendet i hufvudstaden, i följd hvaraf
hos honom berättelser böra ingifvas och samman-
stöta uti allt som är stridande mot god ordning
och polis; på det han må kunna vidtaga åtgärder
Lill förekommande af alla oredor och bibehållandet
af det allmännas säkerhet,. Här var ännu endast
råga om en bevakningsåtgärd, och då härtill kom
att förfoganden kunde blifva erforderliga, i hän-
delse de vid vakterne församlade trupperne, tilll
öljd af någon min särskilta anordning, kunde be-l.
höfva användas, syntes min plats vara medelpunk-l
en af staden, men icke vid Brunkeberg; men när:
nu den kongl. tbeatern, som är ett offentligt ställe,
har ett så centralt läge, och befinnes betydligt när-
mare Brunkeberg, der man möjligen kunde vänta !
sig oordningar, än öfverståthållarehuset, äger i sitt
otanstap vakten vid Gustaf Adolfs torg och polis-
kammarens lokal, hyarest en styrka af polisbetje-
niog förefanns; då afståndet härifrån till slotts- och
högvakterne endast är 2 å 3 minuters väg längre
in afståndet mellan samma vakter och öfverståt-
hållarehuset, och då jag ägde en särskild anledning!
infinna mig å kongl. operan ea dag då sinnesstäm-.
ningen var orolig i hufyudstaden och theatern be-
söktes af H. M. Konungen och den kongl. famil-l:
jen, måste jag tro att min närvaro på detta ställe,
under ofvanberörde förhållanden, icke kan klan-
dras, utan att jag befann mig på den plats, der jag
öreträdesvis borde vistas; liksom att det icke med
vågot sken af rättvisa kan läggas mig till last, att
ag icke förr, än som skedde, infann mig i Kyrk-
brioken, då jag har ådagalagt och ytterligare är ij
illfålle styrka, om så skulle erfordras, att jag ef-l:
ter emottagandet af rapporten om den uppkomnal:
ordningen, hvilken till mig aflemnades af br po-!
lismästaren Limnelius, utan allt uppehåll och med
möjligaste skyndsamhet begaf mig till det hotade
stället, sedan jag beredt mig det understöd af mi-
itärstyrka, som var behöfligt.
Ehuruväl den tid af en qvarts timme, som hr ju-
stitieombudsmannen beräknat, såsom för mig er-
forderlig för att begifva mig från kongl. operan
till herr presidenten v. Hartmansdorffs bostad i
Kyrkbrinken är något för rymligt tilltagen, ty jag
rör mig fortare, och kastade mig vid Slottsvakten
på en af manskapets hästar för att hastigt kunna
leda sqvadronen ned ät Kyrkbrinken, vill jag nu
icke härvid uppehålla mig. Hvad som är af mera
vigt är att få bestämdt utsträckningen af den tid,
som oväsendet i kyrkbrinken fortfor till min an-
komst. Herr jusiitieombudmannen beräknar här-
ör 3, timme. Jag tror mig, om sådant skulle
anses nödigt, genom bevisning kunna ådagalägga,
att detsamma varade föga öfver !, timme. An-kh
ledningen dertill att den militäriska handräckning,
som vid detta tillfälle var af bebofvet påkallad,
icke kom skyndsammare till ort och ställe, var
visserligen icke en följd af mina anordningar ellerk
illgöranden. Den hade sin grund deri, att hos
sommendantsbefälet betänkligheter uppstodo attlem-
na det militäriska biträde, som af tvenne öfver-
ståthållgre - embetets tjenstemän, stadsfiskalen de
Berg och advokatfiskalen Fredholm, hvar efter an-!
nan äskades. Förklaringen häröfver tillkommer icke
mig. I sammanbang härmed kan jag likväl icke
undgå att anmärka det oväntade i herr justitieom-
budsmannens påstående, Gå herr justitieombuds-
mannen yrkar, att användandet af garnisonsstyr-
kan för dagen skulle hafva varit af mig allena be-
roende. Femte kap. 99 och 400 S8S i andra delen
af Kongl. Maj:ts nådiga tjenstgöringsreglemente
för armeen innehålla likväl temligen klara anvis-
ningar för en motsatt mening. Dä i 99 heter:
natt handräckning att häkta våldsverkare genast
skall ifrån vakt inom garnison lemnas icke blott åt
embets- och tjenstemän, utan till och med åt bor-
gare och bofast man, om han är känd, och i 400
Y. skulle omkring ett vaktställe, der trupp är sam-
lad eller eljest inom garnisonsorten förefalla upp-
lopp, myteri eller oloflig folksamling; så skall vak-
ten eller truppen träda i gevär och befälhafvaren
genast, efter behof och sig företeende omständig-
heter, utsända en eller flere patruller; dessa pa-
truller tillkommer det då att afböja oordningen
och skingra folket samt styra våld med väld om
intet annat medel bjelper. Huru förhällas skall,
om förstärkning erfordras, är äfven föreskrifvet.
Med ofvanberörde stadganden öfyerensstämmer jem-
väl koagl. brefvet af den 30 Juli 4848, deri det heter:
att öfverkommendanten ansvarar derför att vakter-
ne genast lemna den handräckning, som af polisen
reqvireras för lugnets bibehållande, brottslingars arre-
sterande m. m. Kongl. hofrätten torde således häraf fin-
na, alt det för ingen del ken tillskrifvas min från-
yaro i början af uppträdet utanför herr presicen-
ten v. Hartmansdorffs bostad, om det icke förr
blef hämmadt. Väl finnes i nyss åberopade Kongl.
Bref stadgadt: att öfverståthållaren i förekomman-
de fall eger att påkalla garnisonsstyrkan till sitt
biträde, utan att han likväl får taga befäl öfser
trupperne; men detta stadgande, som endast till
erkänner honom en rättighet i ofvanberorie a
seende, upphsfver för ingen del ijonstgöringsregle
mentets föreskrifter. Icke heller är det möjligt
antaga, att hvarje reqvisition af militärisk bhand-
räckning skulle behöfva gå genom öfverståthålla-
ren, ty så fastad vid vakterne kan han vål icke
vara, om han skall tillse stadens styrelse. Med
antagandet af cn sådan grundsats blefve garniso-
nen inom hufsudsaden blott af ringa eller tillfäl-
lig nytta för bevarandet al dess säkerhet. Till den
Kongl. Hofrätten tillåter jog Mie efter denna mot
min vilja vialyfiga utredniog, hemställa, hvad som
återstår af herr justitieombudsmannens pästien e
i denna del, annet, än herr justiticombudsman-
nens ganska öppna medgifvande: att det Var tätt
lapkomst, som räddade dem person, emot hyars
Ibostad våldet föröfvades, ifeån att falla I den vild-
Isinta hopens händer; men om jsg för detta a
I mål användt all möjlig skyndsamhet och icke ett
enda ögonblick betänkt mig på hvad jag hade ot
göra, såsom jag har ådagalag:, hade jag då boråt
vänta mig owt åtal, såsom pris för min handlirg?
Herr jusiitieombudsmannen fortsätter vidare si-
na yrkanden, att sedan våld blifvit föröfvadt hos
herr Nroesidenten vv Haertmancdarff dat harda fär-