tyg, har enligt 1 gar hit ankommen oinciel skrilvelse från vederbörlig auktoritet i Drammen, befunnits vara fullkomligt falskt och helt och bållet ogrundadt. Helsotillståndet är tvertom derstädes mycket godt, och något fartyg har ej ditkommit, som ens kunnat, enligt författningarne, för smilla misstänkas, mycket mindre att någon sådan sjukdom derå utbrutit. —e — Uti tidningen Aftonposten för i tisdags förekommer en artikel, som börjar med en fråga till Aftonbladet, om det vill hafva fram kriminallagen till ständerna under en partiernas ställning, hvilken afwålas, och kanske medl. rätta, såsom ganska tvetydig för framgången afl. denna reform. Derefter öfvergår Aftonposten till en klagan öfver det ringa understöd, som . regeringens liberala politik (hvilken Aftonposten synes taga för gifven nu, likasom Dagligt Allehbande gjorde för ett par år sedan) erhållit från ständerna. Härom läser man bland annat följande: Imedlertid torde väl äfven denna omständighet, likasom öfverbufvud tilldragelserna och besluten vid hela riksdagen, öfvertyga tilli och med de eljest mest tyckande om den absoluta omöjligbeten, att med den Dp. v. representationens form och elemen-: ter längre arbeta framåt i någon rigtning. Också . hoppas vi, att den n. v. Regeringen, klarare än den förra, inser detta, då den förnummit, att i ingen enda reformfråga (med undantag till en del (den financiella) af läroverksfrågan), 41844 ärs afgängna ministere haft stöd af pluraliteten inom riksstän-! den och i de flesta frågor på sin sida kunnat påräkna ensamt Borgareståndet; ja Bondeståndet, — som väl har och borde inse sig ega den största nyttan och förmånen af förbättringarne i den sociala och ekonomiska lagstiftningen, hvilka för detta stånd individuellt äro af vida större vigt än en i det hela mer eller mindre efemer utvidgning af dej. s. k. politiska rättigheterna, — har ju till och med,l. under förebärande af de lumpnaste anledningar, petitionerat den förra ministåörens afsättning!! Vidl sådant förhållande och då den allmänra opinionen! samt, hvad som är än mer, landets ovilkorliga be-! hof kräft och kräfver reformer i alla rigtningar, men landets s. k. representation motsätter sig och förkastar alla sådane, lärer det vara uppenbart för regeringen och de libera!a af alla fraktioner, att om landet icke frälses från en sådan representation, det skall sluta med att gå under eller, (då detta hvarken kan eller bör ske så länge folket och regeringen ha qvar något tecken af lif och styrke),! rättare sagdt gå till mötes en statshvälfning, hvars. gestalt ej lärer kunna, med något anspråk på ofelbarhet i förutsägelse, på förhand bestämmas här, lika litet som annorstädes i både stora och små stater.n Jemte det att vi af allt bjerta instämma uti hvad Aftonposten yttrar om den trängande nödvändigheten sf en representationsreform, — som likväl, i vår tanka, icke blifvit på det allra lyckligaste sättet förberedd genom detj nu hvilande förslaget, måste vi likalede, med Aftonposten finna det beklagansvärdt, att åtskilliga förslag af liberal syftning blitvit mötta af trakasserier inom representationen, Men såvida frågan blir om utredandet af orsaken till detta sistnämnde fenomen, kunna vi Jikväl icke förena oss med Aftonposten i den meningen, att representationssättet ensaml är skulden dertill, utan måste till någon del lägga denna äfven på regeringssystemets egen tveksamhet och vissa besynnerliga motsägelser, som deri uppenbara sig. Hade konseljen vid den sednaste konseljförändringen blifvit sammandragen i rent liberal anda, så är det väl saunolikt, att en ännu häftigare opposition ifrån en viss fraktion bade kunnat visa sig; deremot är det mind:e troligt, att dess erfektiva styrka hade varit så stor som nu; ty den moraliska inflytelsen af det understöd, som regeringen då haft att påräkna bland opinionen hos folket, förutsatt nemligen, att den nya ministeren uppträdt med energi, hade blifvit så stor, att många representanter, i följd deraf, hade trädt på den libersla sidan. Huru stå deremot nu sakerna? Under det: visserligen ett och annat förslag med liberal tendens framträdt, synes regeringen likväl hafva så föga identifierat sig med de principer, af hvilka dessa förslag skulle vara ett uttryck, att nationen icke precist vetat hvar den haft henne; och åtskilliga gånger har det fastmer selt ut, som om de styrande sjelfve skyggat tillbaka för allt som kunde stöta den petrificerade stock-konservatismen för hufvudet. Huru har det varit i läroverksfrågan? Der bar regeringen baft tre år på sig, för att kunna börja praktiskt genomföra reformen i elementarläroverken. Då detta imedlertid ej skett, så hade man väl kunnat tro, att antingen styrelsen officielt eller ock någon på regeringens vägnar skulle uppträdt inom representationen :med en energisk förklaring, som visade regeringens vilja och allvar att taga ut steget i denna rigtning och dertill begära representationens medverkan. Eit sådant beslutsamt uppträdande, hvilket med ens skulle hafva satt Pp för allt onödigt motkäbbel, har likväl ej försports. Icke ens några ledande artiklar i det officiella bladet, eller bestämda utlåtelser underhand, som tillkännagifvit en afgjord föresats att genomföra reformen, bafva lemnat någonting säkert att fösta sig. vid i det hänseendet, under det man å andra: sidan seit åtskilliga symtomer af förkärlek för de konservative uti befordringar vid universiteterna, i valet af kanslerssekreterare för Upsala akademi, m. m. Huru står det till med kyrkolagsfrågan? Har den icke genom obeslutsambet i behandlingssältet blifvit skjuten tillbaka, såsom om man vore rädd derför? Huru har det varil i tullfrågan ? Sedan regeringen der afgilvit sill förslag, paJILL JEFSPESENEA BOSEFENE vå 1 10