Istämd öfvertygelse i en så vigtig sak, soml
säga, med tårarne i halsen beder allmänheten t
för all del ej tro, det han har det minsta att,
skaffa med denna studentfabrik (ett högst väl-,
villigt och för saken upplysande ord!). Hade ,
hr akademiedocenten nöjt sig med att befria
sig från all misstanka att vara delaktig i detta
företag, bade det varit hans ensak och något,
hvarå ingen egde att tala; men då hans brin-
nande nit för ungdomen, för barnens föräldrar
och för fäderneslandet fört honom ända der-
hän, att förklara hvarje sådant försök för o-
tjenligt,, vådligt och all grundlighet och
vetenskaplighet i längden undergräfvande, torde
några ord i saken ej anses opåkallade, om ock
ej för att framställa saken i en riktigare da
ger, dock för att i någon mån minska den
verkligen hjertskärande ångest, i hvilken nämnde
berr akademiedocent råkat.
Det är lika så beklagligt, som förvånande,
att de försök, som göras att, så vidt ske kan,
undanrödja eller minska de hinder och svårig-
heter, som stå i vägen för vinnandet af kun-
skaper, så ofta och nästan alltid mötas af
hätskhet och maktspråk från de äldre skolor-
nas sida. Då tidens behof så trängande for-
drade förbättringar i det gamla skolsystemet,
att inga förhinder, hvarken de botfärdigas el-
ler obotfärdigas, kunde förskaffa ens något an-
stånd dermed, inrättades liksom på försök den
nya elementarskolan i Stockholm. Många och
högljudda voro då de jemmerrop, som från
alla vinklar och vrår i vårt kära fädernesland
höjdes af det gamla systemets anhängare, att
med grundande af denna läroanstalt all grund-
lighet och veteoskaplighet vore körd på por-
ten. Är förgingo, och den nya elementarsko-
len medförde, trots all denna olåt, välsignelse-
rika frukter. Men den nya elementarskolan
uttog ej, eller rättare kunde ej under förhan-
denvarande omständigheter ullaga reformsteget
fullt... Nu vilja andra göra det; och en lärare
från samma skola, hvars första uppkomst och
hela fortfarande verksamhet är en protest emot
gamla, förvända och fjettrade skolmethoder,
uppträder nu med samma olycksbådande skri
— sed dii avertite omen! Var dock icke så
orolig, bästa herr akademiedocent! Kommer
denna nya skolmethod af menniskor, d. v. s.
stödjer den sig på falska grunder och arbetar
för oriktiga ändamål, skall den falla af sig
sjelf; kommer den åter från Gud, d. v. s. är
den sann och naturlig, är den framkallad af
ett allmänt kändt och verkligt behof, skall
hvarken herr docenten eller någon annan i
längden kunna utskrika den.
Men må det tillåtas oss en fråga: är nu hr
docenten den person, som bör tilltro sig att
med ett blott maktspråk som hufvudstyrka och
några ihåliga räsönnemanger som hjelptrupper,
i sjelfva födseln qväfva den ifrågavarande läro-
inrättniogen? Eger han den vana och erfa-
renhet vid undervisning, som är ett oumbär-
ligt vilkor för en mera vidtomfattande och säk-
rare blick in i de olika verkningarne af de o-
lika methoderna, eller eger ban denna af för-
synen sjelf skärpta blick, som omedelbart skå-
dar in i tingens väsende, utan att behöfva på
erfarenhetens långa och bråkiga omväg mödo-
samt komma till säkra resultater? Vi ega in-
tet skäl att betvifla,: det herr docenten är en
man med kunskaper, bufvud, nit, ja måhända
fallenhet för undervisning; men hans befogen-
het att uppträda som ofelbar skiljedomare i
pedagogiska ämnen måste vi dock bestrida.
Sedan han på en ovanligt kort tid fullbor-
dat sina studier för den filosofiska graden,
hbvarunder han således icke kunnat egna syn-
nerlig uppmärksamhet åt det pedagogiska,
heldst det ämne, botanik och naturvetenska-
perna, hvari han kort derefter uppträdde som
lärare vid universitetet, väl torde hafva tagit
det mesta af hans tid och krafter i anspråk;
sedan han med elt ord egnat hela sin före-
gående tid åt sin egen bildning och blott en
kort tid åt andras, såsom lärare vid nya ele-
mentarskolan, och det endast i ett ämne, ibo-
tanik, torde en så afgörande ton vid bedöman-
det af frågor af denna beskaffenhet vara minst
sagdt obefogad och förhastad. Och att herr
docenten icke är något af de pedagogiska kraft-
genier, som, utan ledning af erfarenheten för
att beriktiga sina omdömen, kommer till det
sanna och ändamålsenliga; torde man bäst in-
se, om man närmare uppmärksammar del sväf-
vande och lösliga i bans räsonnemang, då han
från teoretisk ståndpunkt vill bevisa sina åsig-
ter,
Att således de resultater, hvartill hr aka-
demidocenten kommit, icke på förhand kunna
anses för ofelbara och i följd deraf tåla att
närmare skärskådas, innan man fattar en be-
- AA — AA I mm mA m—- OP och - IR AA AA Kd - AA NV ÅH Am MA AA VN cp AA RR UR AA FA UN UD ÖN js Jr RR AV - mA AA CA Pg - AA om
flockså undertecknad, att någon annan skulle
,
j
f missledes och sanningen förnärmas, har jag
I
-Imi-docenten indirekt äfven anfallit mig i det
L
FF me MH I
Slten måbända med den honom egna skicklig-
bästa sättet att gå tillväga vid elementarunder-
visningen, torde vara afgjordt. Länge trodde
ölvertaga detta skärskådande. Men då ingen
synes vara böjd derför, och sakens vigt ej till-
låter någon liknöjdbet, då allmänna omdömet
icke velat undandraga mig besväret att under-
söka billigheten af de tillmälen hr akademi-
docenten behagat göra sådana försök. Jag är
dertill så mycket mera befogad, som hr akade-
omilda omdöme, han fällt om hvad han kalt
lar studentfabriker. Insändaren har nemligen
äfven drifvit väl icke en studentfabrik, — ty
andra Sysselsättningar med uudervisning hafva
förhindrat honom att egna så mycken tid åt
denna gren, att han kunvat emottaga flere ele-
ver åt gången — men en mindre rörelse i
denna riktning, något som hr akademi-docen-
het att med ett kraftord qväsa, hvad ban icke