NIUCILK YH DADNUCT UEECT UOU I)SKIGNUS VUC, MAUD
högqvarter är Tysklands hufvudstad (!?). Detta
förhållande är farligt. Talaren vill att Tyskland,
när det för första gången uppträder såsom stormakt,
må göra det sig sjelft och Europa värdigt. Det
borde ej lemna åt England och Frankrike att en-
same uppgöra förmedligen, utan måste med stark
hapd fatta Europas våg. Centralmakten måste från
första stunden ställa sig på de italienska fri- och
rättigheternas grund, i annat fall rasade vi mot
värt eget öde, (twy äfven vår existens beror af fri-
het och rättvisa), och fortsatte den Metternichska
politiken, som bade fräckheten säga: att Italien
blott var ett geografiskt namn. Talaren y:kade
derföre: alt centralstyrelsen genast skulle göra
slut på kriget, i det densamma fömedlade ett va-
penstillestånd, samt derpå en för båda parterna
rättvis fred.
Hr v. Radowitz yttrade:
Jag tillåter mig att fästa eder uppmärksamhet,
på en omständighet. som så nära angår det ty-
ska intresset. Det italienska krigets förhållanden
hafva den sednaste tiden väsendtligt förändrats ge-
nom de österrikiska vapnens seger, som jag med
glädje helsar, ur den syppunkten, att denna tappra,
segerrika armåe har stridit och segrat äfven för
oss. (Stormande bifall). Jag kallar dessa segrar
för hela Tysklands segrar, icke blott som tysk sol-
dat, utan äfven som medlem af nationalförsamlin-
gen, hvars majoritets tänkesätt jag uttalat. (För-
nyadt bifall.) Å den ena sidan bafva vi nu seger,
men äfven större möjlighet af intervention; å andra
sidan hafva vi i centralstyrelsen ett verksamt me-
del deremot. Örfre Italiens betydelse för Tyskland
synes mig alltid så väsendtlig, att jag ej kan fatta
huru man kunde låta sig nöja med blotta önsk-
ningar och förutsättniogar. Hyad det materiella
intresset beträffar, så kan Triest och kustlandit ej
gagna oss utan besittningen af Venedig. Utan detta
ginge Adriatiska hafvet, och med detsamma lan-
dets pulsäder, för oss förlorad. Om öfre Italien är
söndradt från Österrike, mäste vi med vårt försvar
börja der, dit vi nu först efter stora strider skulle
kunna tillbakaträngas.
Afven vår vestliga försvarslinea vore utan nytta;
en tredjedel af Tyskland vore, blott genom strate-
giska förhållanden, lemnade utan skydd. Lombar-
diet är ej obetingadt nödvändigt. Helt annorlunda
förhåller det sig i det venetianska fastlandet... Härlq
gör ej Etschlinien tillfyllest; vi beböfya Mincio-
linien med Peschiera och Verona. Österrike måste
i hvarje fall förblifyva i förbindelse med venetianska
området. Häremot har på sednare tider en stor
del af folket upphäft sig, i synnerhet genom sam-
tidens största kraft — nationaliteten. Detta hade
kunnat förebyggas, om man i rätt tid fattat ettl:
stort beslut. Detta har ej skett. Striden har bör-
jat. Vore den slutad, eller skulle den slutas med
Österrikarnes fördrifvande, så vore dock Italien icke
derföre på långt när sjelfständigt. I öfre Italien
skulle Frankrike, i nedre Italien England hafva
öfverväldet. Nu är ögonblicket inne att erbjuda
vår förmedling. Landet ända till Mincio förblif-
ver under Österrikes öfverherrskap, medlem af ett
italienskt förbund, i förbindelse med Tyskland.
Hvem vet om ej andra, till Tyskland gränsande
länder, kunde bringas till ett dylikt edsförbunds-
skap. Detta skulle, bättre än en europeisk kon-
gress, leda till fred. Den österrikiska flottan blefve
en tysk. Hittills var förmedlingen genom England
och Frankrike svårligen i tyskt intresse. Jag ön-
skar att centralstyrelsen gör förmedlingen till sin
första uppgift, såsom en storartad början af dess
politiska verksamhet.
Riksministern Heckscher yttrade i korthet:
alt riksministeriet vore genomträngdt af frågans
vigt, att det kommit till det beslut att ener-
giskt verka för dess fredliga afgörande på ett
för Tysklands värdighet och intresse lämpligt
sätt,
Köln den 435 Aug. I går afton kl. 1, 8
inträffade här konungen (af Preussen) under
stort folkjubel. Rikstöreståndaren var honom
till möte vid stadsportes, och de båda höga
herrarne slöto sig broderligt i hvarandras ar-
mar. Borgargardet bildade spalier; konungen
nödgade riksföreståndaren att taga plats på hö-
gra sidan, då denne ville gå till venster. Pre-
sidenten v. Gagern, omgifven af omkring 400
medlemmar af nationalförsamlivgen, höll till
konungen följande tal:
Ede:s Mojestät! Domkyrkobyggnadsföreningen
i Köln har inbjudit tyska nationalförsamlingen att
bivista en betydelsefull fest. Den har emottagit
inbjudningen, och de härvarande medlemmar kunna
öfvertyga sig, att den nationella enheten behöfver
anlitas för fulländandet äfven af denna herrliga
byggnad. Sträfvandet till enhet äfven härutinnan
har blifvit på nytt väckt af E. ALt. Riksförsamlin-
gen litar med tillförsigt på E. M:ts understöd vid
uppbyggandet af den enhet, som riksförsamlingen
börjat och nationen skall fullända.
Konungen svarade härpå:
Tysklands enhet ligger-mig om hjertat, den är
en arfvedel af min modern,
Presidenten vy. Gagern:
Vi ve:a, att E. M:t är upphofvet till denna
tanke.n
Något sednare lät konungen föreställa sig
för rikslo;samlingens medlemmar, hvarvid hon
yttrade:
Mina herrar! För att vara rätt goda vänner,
är det nödvändigt att man befinner sig ansigte mot
ansigte; derföre gläder det mig uppriktigt att här
hafva sett eder. Med fulit bjerta önskar jag edert
vigtiga förehafvande en välsignelserik framgång.
Varen öfvertygade, att jag aldrig skall glömma hvil-
ket stort värf j ären kallade att grundlägga, lika-
som jag är öfvertygad, att j aldrig skolen för-
gäta att det finnes furstar i Tyskland, och att
jag tillhör dessa.
De goda Kölnarne cmottogo detta högfurst-
liga tal med ett ljudeligt lefvel Om aftonen
anställdes ett praktfullt fackeltåg. Lefverop
uppstämdes dervid för konungen och riksföre-
ståndaren. Båda utträdde på balkongen och
tackade folket för denna ärebetygelse. Kl. 40
foro de båda furstliga notabiliteterna till slot-
tet Brölhl, men återkommo i dag på morgo-
nen, och bivistade en parad sf härvarande trup-
per otb borgarbeväpniog.
Tidens redaktion kan häraf hemta den lär-
domen, att den pratat i natimössan, då den i
dagens nummer med sin vanliga tvärsäkerhet
bedyrar, att konungen af Preussen båller sig
i säkerhet för mobben på Potsdam. Den
arma Tiden är då en gång för alla dömd att
vara objelpligt efter sin tid, och alltid lika illa
underrättad om hvad som tilldrager sig på
verldsteatern!
mma: 2 åse
DSm
Ö a
or a
cg c
k
mA
feFilorsa