NFARS HISUU USSR USPUvV Mt Uv SY Sf 05 SBI AIMS
ning af 71 R. F., tullbevillningsärendets slutliga
afgörande skall, derest skiljaktighet emellan ribsstän-
den vid ärendets pröfning uppstår, hänskjutas till
förstärkt statsutskott eller förstärkt bevillnings-
utskott, blifver naturligtvis en sekondärfråga. Imed-
lertid har jag redogjort för grunderna till den tolk-
ning af grundlagarna, i afseende å behandlingen af
tullregleringsfrågan, som inom talmanskonferensen
gjort sig gällande, emot hvilken tolkning jag, för
min del, icke funnit något väsendtligt att anmärka,
helst det dermed. öfverensstämmande sätt för be-
: handlingen af tullregleringen synes leda till tids-
besparing och, efter mitt omdöme, icke är förenadt
med någon våda. Om derföre ståndet behagade
gilla denna tolkning, och följaktligen vid pröfnin-
gen af ifrågavarande fråga gå till väga på sätt 49
S R. O. bestämneer, kan jag, för min del, icke finna
annat, än att ståndet är oförhindradt att, på sätt
hr vice talmannen -föreslagit, lägga Kongl. Maj:ts
nådiga skrifvelse med förslag till förnyad tulltaxa
till grund för den nu förestånde öfverläggningen i
ämnet.
Hr BRINCK: Jag instämmer till alla delar uti
den af hr talmannen afgifna tolkning af 74 R.
F. Hvad särskildt angår den fråga, huruvida, då
skiljaktighet mellan riksstånden uppstår i afseende
å bestämmelserna om tullbevillningen, dessa frågor
böra hänskjutas antingen till förstärkt statsutskott
eller förstärkt bevillningsutskott, så ock enär allt-
sedan år 1809 det förra utskottet afgjort dylika frågor,
synes mig denna metod hafva genom häfd vunnit
sanktion, och derföre enahanda förfaringssätt, som
hitintills, böra iakttagas. I olikhet med hr Lager-
gren, anser jag, att genom antagande, på sätt jag
föreslagit, af det kongl. förslaget till tulltaxa, så-
som norm och utgångspunkt för ståndets öfverlägg-
ning om regleringen af tullbevillningen, utskottets
betänkande i ämnet ej blifvit åsidosatt, utan lem-
nat skyldig vördnad och uppmärksamhet, ithy att,
oaktadt vid föredragningen den kongl. skrifvelsen
med dithörande tul taxeförslag följes, de i betän-
kandet förekommande ämnen ändock vinna behörig
behandling, och detta föredragningssätt alldeles icke
förhindrar någon, att, der han så nyttigt pröfvar,
påyrka antagandet af de i utskottets förslag före-
kommande bestämmelser, hvilket jag ock ämnar i
några delar göra. Men deremot kan jag icke till-
erkänna utskottens betänkande och det deri inne-
fattade förslag en större auktoritet, än det kongl.
förslaget, som, remitteradt till utskottet, just föran-
Jedt betänkandet, hvilket dessutom icke i allo un-
derkänner det kong!. förslaget, utan upptager fler-
faldiga der förekömmande tullbestämmelser. Vid
sådant förhållande förnyar jag mitt yrkande, att
den kongl. skrifvelsen, med dithörande tulltaxeför-
slag, måtte läggas tiil grund för tullbevillningsfrå-
gans pröfning här i ståndet, och får jag derjemte
förnya mitt tillkännagifvande, att, derest detta mitt
yrkande skulle möta motstånd, jag ämnar i detta
afseende begära votering.
Hr LAGERGREN: Jag har ansett det vara min
pligt att, på sätt som jag gjort, anmäla de betänk-
ligheter jag hyser vid antagandet af det utaf hr
talmannen föreslagna sätt för behandlingen af tull-
bevillningsfrågan, äfvensom den slutföljd jag af
detta behandlingssätt dragit. Hvad angår hr Brincks
förslag till föredragningssätt i frågan, så, och enär
detta förslag icke synes åsyfta ett tyst åsidosättan-
de af utskottets betänkande i ämnet, utan endast
att Kopgl. Maj.ts nådiga skrifvelse, med förslag till
tulltaxa, må komma i nej propositionen emot ut-
skottets betänkande såsom ja-proposition, så vill
jag afbålla mig från alla anmärkningar emot hr
Brincks förslag, men kan dock icke underlåta att
erinra derom, att flera olika meningar kunna yppa
sig i afseende å beskaffenheten af kontraproposi-
tionen. :
Hr SCHARTAU: Närvarande i den talmanskon-
ference, der ståndens hrr ordförande öfverenskom-
mo om det nu föreslagna nya sättet för afgörandet
af frågan om tullbevillningen, yttrade jag der nå-
gra betänkligheter vid antagande af detta afgörings-
sätt, hvilka betänkligheter jag nu villi korthet upp-
repa. Meningen härmed är icke att söka åstad-
komma någon tveksamhet hos hr talmannen i afse-
ende å det nya förfaringssättets förordande, utan
endast att undandraga mig allt ansvar för denna
metods adopterande. Allt ifrån början af vårt när-
varande statsskick eller år 4809 och hitintills bar
vid hvarje riksdag tullbevillningsärendet blifvit be-
handladt i enlighet med de i 714 R. F. lemnade
föreskrifter för handläggningen af frågan om den
s. k. allmänna bevillningen, och följaktligen då be-
villningsutskottets förslag i ämnet blifvit i någon
del ogilladt, samma del till utskottet återremitte-
rats. Då nu vid de riksdagar, som ägt rum näst
efter den, hvarvid våra nu gällande grundlagar an-
togos, dessas anda och rätta mening väl bäst och
säkrast bör bafva blifvit uppfattad, samt, efter hvad
sagdt är, vid samma riksdagar och allt framgent,
tullbevillningsfrågan blifvit afgjord i öfverensstäm-
melse med nämnde 8, finner jag, utan att i någon
mån vilja underkänna värdet af den utaf hr tal-
mannen gjorda tolkning af ; eftertänkligt att från-
träda det hittills öfliga förfaringssättet i förevaran-
de vigtiga riksdagsfräga, helst vid sådant förhållan-
de tvifvel kan uppstå huruvida, då skiljaktighet i
frågans afgörande yppar sig emellan riksstånden
och sammanjemkning icke eger rum, frågan bör öf-
verlemnas antingen, enligt meranämnde 74 R.
F., till förstärkt statsutskott, eller, jemlikt 73 SR.
O., till förstärkt bevillningsutskott. Såsom jag re-
dan sagt, är det imedlertid icke min afsigt aut sö-
ka åvägabringa någon förändring i det af hv tal-
mannen föreslagna behandlingssätt för det nu före-
dragna ärendet, utan ingår jag för min del med
nöje på detta afgöringssätt, såsom på en gång lem-
nande fullt. utrymme för ståndets beslutanderätt
och befordrands skyndsamhet vid ärendets pröf-
ning.
Hr talmannen utlät sig: I anledning af hr Schar-
taus yttrande, anser jag mig böra upplysa, att då
frågan om sättet för tullbevillningsärendets behand-
ling förevar i talmanskonferensen, icke någon röst
höjde sig emot det behandlingssätt, som der före-
slogs och jag här i ståndet till accepterande fram-
ställt, och hvartill iden utgick från hr landtmar-
skalken. Viöfrige yttrade till en början något hvar
tvekan vid att godkänna detsamma; men protest der-
emot framställdes icke. För mitt tillgörande i frå-
gan underkastar jag mig gerna det ansvar, som
dermed kan vara förenadt. Imedlertid stär det
ståndet öppet att antaga eller förkasta den af mig,
efter öfverläggning derom i talmanskonferensen,
gjorda framställning om förändrad metod vid hand-
läggningen af tullbevillningsfrågan, och jag skulle
tro, att ansvaret för ett beslut, der något ansvar
eger rum, bör drabba den, som beslutet fattar.
Hr NORIN: Då hr talmannen redogjorde för
hvad i talmanskonferensen förefallit i afseende å
frågan om tullbevillningsärendets handläggning 1
Riksstånden, såg jag visserligen deri ett medel att
ng KR MG
I
på möjligast kortaste tid få ärendet bragt till slut;
men jag måste derjemte tillstå, att, efter min upp-
fattning af grundlagarnes föreskrifter om behand-
lingen af de olika riksdagsärenderna, jag icke af
dessa föreskrifter kunnat, vidkommande tullbevill-
ningsärendets hehandling, draga enahanda slutfölid.