NFARS HISUU USSR USPUvV Mt Uv SY Sf 05 SBI AIMS ning af 71 R. F., tullbevillningsärendets slutliga afgörande skall, derest skiljaktighet emellan ribsständen vid ärendets pröfning uppstår, hänskjutas till förstärkt statsutskott eller förstärkt bevillningsutskott, blifver naturligtvis en sekondärfråga. Imedlertid har jag redogjort för grunderna till den tolkning af grundlagarna, i afseende å behandlingen af tullregleringsfrågan, som inom talmanskonferensen gjort sig gällande, emot hvilken tolkning jag, för min del, icke funnit något väsendtligt att anmärka, helst det dermed. öfverensstämmande sätt för be: handlingen af tullregleringen synes leda till tidsbesparing och, efter mitt omdöme, icke är förenadt med någon våda. Om derföre ståndet behagade gilla denna tolkning, och följaktligen vid pröfningen af ifrågavarande fråga gå till väga på sätt 49 S R. O. bestämneer, kan jag, för min del, icke finna annat, än att ståndet är oförhindradt att, på sätt hr vice talmannen -föreslagit, lägga Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse med förslag till förnyad tulltaxa till grund för den nu förestånde öfverläggningen i ämnet. Hr BRINCK: Jag instämmer till alla delar uti den af hr talmannen afgifna tolkning af 74 R. F. Hvad särskildt angår den fråga, huruvida, då skiljaktighet mellan riksstånden uppstår i afseende å bestämmelserna om tullbevillningen, dessa frågor böra hänskjutas antingen till förstärkt statsutskott eller förstärkt bevillningsutskott, så ock enär alltsedan år 1809 det förra utskottet afgjort dylika frågor, synes mig denna metod hafva genom häfd vunnit sanktion, och derföre enahanda förfaringssätt, som hitintills, böra iakttagas. I olikhet med hr Lagergren, anser jag, att genom antagande, på sätt jag föreslagit, af det kongl. förslaget till tulltaxa, såsom norm och utgångspunkt för ståndets öfverläggning om regleringen af tullbevillningen, utskottets betänkande i ämnet ej blifvit åsidosatt, utan lemnat skyldig vördnad och uppmärksamhet, ithy att, oaktadt vid föredragningen den kongl. skrifvelsen med dithörande tul taxeförslag följes, de i betänkandet förekommande ämnen ändock vinna behörig behandling, och detta föredragningssätt alldeles icke förhindrar någon, att, der han så nyttigt pröfvar, påyrka antagandet af de i utskottets förslag förekommande bestämmelser, hvilket jag ock ämnar i några delar göra. Men deremot kan jag icke tillerkänna utskottens betänkande och det deri innefattade förslag en större auktoritet, än det kongl. förslaget, som, remitteradt till utskottet, just föranJedt betänkandet, hvilket dessutom icke i allo underkänner det kong!. förslaget, utan upptager flerfaldiga der förekömmande tullbestämmelser. Vid sådant förhållande förnyar jag mitt yrkande, att den kongl. skrifvelsen, med dithörande tulltaxeförslag, måtte läggas tiil grund för tullbevillningsfrågans pröfning här i ståndet, och får jag derjemte förnya mitt tillkännagifvande, att, derest detta mitt yrkande skulle möta motstånd, jag ämnar i detta afseende begära votering. Hr LAGERGREN: Jag har ansett det vara min pligt att, på sätt som jag gjort, anmäla de betänkligheter jag hyser vid antagandet af det utaf hr talmannen föreslagna sätt för behandlingen af tullbevillningsfrågan, äfvensom den slutföljd jag af detta behandlingssätt dragit. Hvad angår hr Brincks förslag till föredragningssätt i frågan, så, och enär detta förslag icke synes åsyfta ett tyst åsidosättande af utskottets betänkande i ämnet, utan endast att Kopgl. Maj.ts nådiga skrifvelse, med förslag till tulltaxa, må komma i nej propositionen emot utskottets betänkande såsom ja-proposition, så vill jag afbålla mig från alla anmärkningar emot hr Brincks förslag, men kan dock icke underlåta att erinra derom, att flera olika meningar kunna yppa sig i afseende å beskaffenheten af kontrapropositionen. : Hr SCHARTAU: Närvarande i den talmanskonference, der ståndens hrr ordförande öfverenskommo om det nu föreslagna nya sättet för afgörandet af frågan om tullbevillningen, yttrade jag der några betänkligheter vid antagande af detta afgöringssätt, hvilka betänkligheter jag nu villi korthet upprepa. Meningen härmed är icke att söka åstadkomma någon tveksamhet hos hr talmannen i afseende å det nya förfaringssättets förordande, utan endast att undandraga mig allt ansvar för denna metods adopterande. Allt ifrån början af vårt närvarande statsskick eller år 4809 och hitintills bar vid hvarje riksdag tullbevillningsärendet blifvit behandladt i enlighet med de i 714 R. F. lemnade föreskrifter för handläggningen af frågan om den s. k. allmänna bevillningen, och följaktligen då bevillningsutskottets förslag i ämnet blifvit i någon del ogilladt, samma del till utskottet återremitterats. Då nu vid de riksdagar, som ägt rum näst efter den, hvarvid våra nu gällande grundlagar antogos, dessas anda och rätta mening väl bäst och säkrast bör bafva blifvit uppfattad, samt, efter hvad sagdt är, vid samma riksdagar och allt framgent, tullbevillningsfrågan blifvit afgjord i öfverensstämmelse med nämnde 8, finner jag, utan att i någon mån vilja underkänna värdet af den utaf hr talmannen gjorda tolkning af ; eftertänkligt att frånträda det hittills öfliga förfaringssättet i förevarande vigtiga riksdagsfräga, helst vid sådant förhållande tvifvel kan uppstå huruvida, då skiljaktighet i frågans afgörande yppar sig emellan riksstånden och sammanjemkning icke eger rum, frågan bör öfverlemnas antingen, enligt meranämnde 74 R. F., till förstärkt statsutskott, eller, jemlikt 73 SR. O., till förstärkt bevillningsutskott. Såsom jag redan sagt, är det imedlertid icke min afsigt aut söka åvägabringa någon förändring i det af hv talmannen föreslagna behandlingssätt för det nu föredragna ärendet, utan ingår jag för min del med nöje på detta afgöringssätt, såsom på en gång lemnande fullt. utrymme för ståndets beslutanderätt och befordrands skyndsamhet vid ärendets pröfning. Hr talmannen utlät sig: I anledning af hr Schartaus yttrande, anser jag mig böra upplysa, att då frågan om sättet för tullbevillningsärendets behandling förevar i talmanskonferensen, icke någon röst höjde sig emot det behandlingssätt, som der föreslogs och jag här i ståndet till accepterande framställt, och hvartill iden utgick från hr landtmarskalken. Viöfrige yttrade till en början något hvar tvekan vid att godkänna detsamma; men protest deremot framställdes icke. För mitt tillgörande i frågan underkastar jag mig gerna det ansvar, som dermed kan vara förenadt. Imedlertid stär det ståndet öppet att antaga eller förkasta den af mig, efter öfverläggning derom i talmanskonferensen, gjorda framställning om förändrad metod vid handläggningen af tullbevillningsfrågan, och jag skulle tro, att ansvaret för ett beslut, der något ansvar eger rum, bör drabba den, som beslutet fattar. Hr NORIN: Då hr talmannen redogjorde för hvad i talmanskonferensen förefallit i afseende å frågan om tullbevillningsärendets handläggning 1 Riksstånden, såg jag visserligen deri ett medel att ng KR MG I på möjligast kortaste tid få ärendet bragt till slut; men jag måste derjemte tillstå, att, efter min uppfattning af grundlagarnes föreskrifter om behandlingen af de olika riksdagsärenderna, jag icke af dessa föreskrifter kunnat, vidkommande tullbevillningsärendets hehandling, draga enahanda slutfölid.