från marindepartementet utgått. Den uttalar den vigtiga, lika enkla som riktiga grundprincipen, att icke nybygga fler fartyg, än man kan hålla uti, 5 alla afseenden, komplett tjenstbart skick. De: är väl möjligt, att man, efter en sådan princip, icke på papperet kan figurera med hvarken 10 eller 20 linieskepp, men man kan vara säker att den flotta, man har, den är duglig och komplett tjenstbar när som helst, utan särskilda enorma kompletteringskostnader vid hvarje utrustning. Dernäst uttalar denna befallning en annan, icke mindre vigtlig och behöflig princip, hvarigenom kan grundläggas ett nytt hushållningssysten i den gren, der, enligt vårt förmenande, kanske den största misshushållningen med de knappa medlen hittills egt rum, nemligen just vid utrustningarne. Det är knappt möjligt, ått riktig hushållning kan iakttagas, så länge icke genom reglemente finnes bestämdt till minsta delar, hvad som bestäås för ett fartyg, utam det skall bero på hvarje chefs snart sagdt fantasi att förändra, kassera, förnya, både in-redning och ufl-redning och bara reqvirera och taga ur förråderne det bästa som finnes och som faller mest i smaken, göra nytt, måla och måla om igen, putsa, betsa, fernissa, polera, förgylla och göra boudoirer af exercis-fartygen. Vi förmoda, att det nu är satt P för alla dessa öfverflödiga, men penningeslukande utrustningskostnader, samt att ingen chef hädanefter skall våga låta omgöra eller till fartyget taga det ringaste, utan vederbörlig besigtning och varfschefens autorisation, och varfscheferne icke våga, att utöfver reglementet bifalla hvilken fartgschefsmatadors som helst ford-ingar. Men — det är icke nog med, att ordern är gifven på papperet; de kraftigaste mått och steg måste äfven tagas för dess stränga och allvarliga efterlefnad. Gamla häfdvunna vanor och missbruk (helst de som af mängden kanske alldeles icke anses som sådane) äro svåra att utrota, och detskall sakert väcka ond blod hos mången af de galonerade fartygscheferne en vogue, om de icke hädanefter som hittills få allt, hvad de behaga önska till sina fartyg. U:an tvifvel blifva åtskilliga reglementariska stadganden i detalj, hvilka förmodligen hittills saknats, af nöden, deribland äfven närmare beståmmanden rörande de und rlydande, men nu här och der temligen allsniäktige, oberoende fylkeskonpungarne, departementschefernes förhållande till var:scbeferne, utan hvilka sednares vetskap och order inget arbete borde kunna verkställas; ja, måhända blifva, säsom vid alla genomgripande reorganisationer — och detta är en sådan kanske i större mån, än man föreställer sig — åtskilliga personalombyten och omflyttningar äfven af nöden Må sjöministern, som uttalat en så vigtig och riglig princip, icke — säsom företrädarne vid så många tillfällen gjort — för relationer och konsideralioner rygga tillbaka för dess genomförande och handhafvande till vapnets och statens bästa. En stor hushållning och besparing skall äfver ovilkorligen komma att ega rum derigenom, at! upphandlingsauktioner, till snart sagdt hvad pris som helst, undvikas vid hvarje utrustning.