från marindepartementet utgått. Den uttalar den
vigtiga, lika enkla som riktiga grundprincipen, att
icke nybygga fler fartyg, än man kan hålla uti,
5 alla afseenden, komplett tjenstbart skick. De:
är väl möjligt, att man, efter en sådan princip,
icke på papperet kan figurera med hvarken 10 el-
ler 20 linieskepp, men man kan vara säker att den
flotta, man har, den är duglig och komplett tjenst-
bar när som helst, utan särskilda enorma komplet-
teringskostnader vid hvarje utrustning.
Dernäst uttalar denna befallning en annan, icke
mindre vigtlig och behöflig princip, hvarigenom
kan grundläggas ett nytt hushållningssysten i den
gren, der, enligt vårt förmenande, kanske den stör-
sta misshushållningen med de knappa medlen hit-
tills egt rum, nemligen just vid utrustningarne.
Det är knappt möjligt, ått riktig hushållning kan
iakttagas, så länge icke genom reglemente finnes
bestämdt till minsta delar, hvad som bestäås för
ett fartyg, utam det skall bero på hvarje chefs
snart sagdt fantasi att förändra, kassera, förnya,
både in-redning och ufl-redning och bara reqvirera
och taga ur förråderne det bästa som finnes och
som faller mest i smaken, göra nytt, måla och måla
om igen, putsa, betsa, fernissa, polera, förgylla och
göra boudoirer af exercis-fartygen. Vi förmoda,
att det nu är satt P för alla dessa öfverflödiga,
men penningeslukande utrustningskostnader, samt
att ingen chef hädanefter skall våga låta omgöra
eller till fartyget taga det ringaste, utan vederbör-
lig besigtning och varfschefens autorisation, och
varfscheferne icke våga, att utöfver reglementet bi-
falla hvilken fartgschefsmatadors som helst for-
d-ingar.
Men — det är icke nog med, att ordern är
gifven på papperet; de kraftigaste mått och steg
måste äfven tagas för dess stränga och allvarliga
efterlefnad. Gamla häfdvunna vanor och missbruk
(helst de som af mängden kanske alldeles icke an-
ses som sådane) äro svåra att utrota, och detskall
sakert väcka ond blod hos mången af de galonerade
fartygscheferne en vogue, om de icke hädanefter
som hittills få allt, hvad de behaga önska till sina
fartyg. U:an tvifvel blifva åtskilliga reglementari-
ska stadganden i detalj, hvilka förmodligen hittills
saknats, af nöden, deribland äfven närmare be-
ståmmanden rörande de und rlydande, men nu här
och der temligen allsniäktige, oberoende fylkes-
konpungarne, departementschefernes förhållande till
var:scbeferne, utan hvilka sednares vetskap och or-
der inget arbete borde kunna verkställas; ja, må-
hända blifva, säsom vid alla genomgripande reor-
ganisationer — och detta är en sådan kanske i
större mån, än man föreställer sig — åtskilliga
personalombyten och omflyttningar äfven af nöden
Må sjöministern, som uttalat en så vigtig och rig-
lig princip, icke — säsom företrädarne vid så
många tillfällen gjort — för relationer och konsi-
deralioner rygga tillbaka för dess genomförande
och handhafvande till vapnets och statens bästa.
En stor hushållning och besparing skall äfver
ovilkorligen komma att ega rum derigenom, at!
upphandlingsauktioner, till snart sagdt hvad pris
som helst, undvikas vid hvarje utrustning.