0 MR mannen Hjorts hörande på vittnesed, enär det, af Hjorts yttrande under ransakningen i poliskammaren, att Schortz varit anledningen dertill att Hjort såväl fått mycket stryk, som ock förlorat en i värde till 35 rdr bko skattad mössa, icke kunde dragas i tvifvel, att Hjort bure hat emot Schortz, helst som Hjort sott snedt på Schortz ända sedan en längre tid tillbaka, derföre att Schortz då vunnit af honom pengar på käggelspel. — Sundstedt, att han äfven bestred uppsyn. Westmans hörande, enär denne både häktat och hos Ö.S. E. angifvit Sundstedt, för det brott, för hvilket han nu vore under tilltal stäld. Sedan de vittnen, emot hvilka sålunda iäf blifvit anfört, häröfver afgifvit den förklaring, att de icke till Ö. S. E. ingifvit några rapporter öfver tilldragelserna, förrän deras hörande derstädes blifvit påfordradt, samt att i öfrigt icke någon af dem ville föra talan i målet för det våld, som blifvit dem tiilfogadt; och då Hjort förklarade, att han mot Schortz icke vore fiendtligt sinnad, för hvad han genom Schortz förhållande må hafva lidit, och efter det Westman medgifvit riktigheten af den jäfsanmärkning Sundstedt emot honom framställt, och aktor i grund häraf för närvarande afstått ifrån Westmans hörande på vittnesed, med begäran att han denförutan måtte lemna de upplysningar han kunde .cga i målet, yttrade aktor: att då någon bevisning icke blifvit förebragt derom, att de uppgifne, i polisens tjenst varande personer, angifvit något af de brott, öfver hvilka deras hörande såsom vittnen äskats, samt hvad bankobokhållaren Almgren serskildt angick, någon så beskaffad angifvelse så mycket mindre varit erforderlig, som Almgren, enligt eget medgifvande, både i-auktoriteternas och flera hundrade personers närvaro, hållt tal till folket, ansåg aktor icke något hinder böra möta för de af honom åberopade vittnenas hörande. Rätten öfverlade här.m och uttalade det beslut att, enär allmänna åklagaren för närvarande afstått ifrån uppsyniogsmannen Westmans hörande, ville rätten dervid låta bero; hvaremot, och då de brott, för hvilka bankobokhållaren Almgren och f. sidenväfvarelärlingen Schortz nu äro angifne, offentligen äro begångne, och således den omständigheten, att åtskillige polisbetjente åsett berörde tilltalades förehafvande, icke utesluter möjligheten deraf, att de åtalade förbrytelserna blifvit af andra personer hos vederbörande anmält, så och då någon bevisning i öfrigt icke blifvit åstadkommen till de framställde jälsanmärkningarnes styrkande, finner rätten sig icke heller för närvarande vid dem kunna fästa något afseende; rätten dock förbehållet, att vid målets afgörande pröfva hvad inflytande de aflagda vittnesmålen derå må kunna ega. Härefter aflade de tillkallade visttnena vittneseden, och berättade derefter: Gevaldigern Hellström: hade om lördagsaftonen den 48 Mars blifvit posterad å Brunkebergstorg och der patrullerat tills kl. omkring 7 på aftonen, då någon af det redan till större mängd derstädes församlade folket yttrat: här stadna viej längre, utan nu ska vi gå till Storkyrkobrinken och en del af massan i anledning deraf satt sig i rörelse åt staden. Hel:ström, jemte uppsyningsmännen Bäckström och Carlsson, hade följt efter fram till Storsyrkobrinken.Hellström hade, en stund efter sin ankomst dit, varit hr polismästaren Limnelius — bvilkeh blifvit af en sten träffad i hufvudet så alt blod runnit — följaktig till en-rakstuga i Gråmunkegränd, och derifrån till po:ismå starens hemvist å Gamla Noribro. Vid utgåendet derifrån hade Hellström på:räffat uppsyningsmannen Hjort, och jemte honom begifvit sig tillbaka till Stadssmedjegatan. Anlände dit, hade Hellström bemärkt tilltalade Schortz, beväpnad med en fem gvarters lång käpp, som vittnet tyckt vara af jern, komma skriande och hurrande uppför Storkyrkobrinken, i spetsen för 45 å 20 sämre klädda karlar, och bade Schortz, då han blifvit Hellström varse, högt ropat: Här kommer polis. di ska vi slå ibjäl: hurra för polisen! hvarvid Hellström af någon bland den påtiängande massan erhållit ett slag med något tillbygge, men derefter tagit flykten nedåt Urvädersgränd samt sprungit in uti en der belägen port, Scho tz hade då, under utrop: pden här vägen tog han, i spetsen för en mängd folk rusat utföre gränden till Hellströms förföljande, men förbi den port i hvilken han gömt sig, så att Hellström lyckats att undkomma. Om mändagsmorgonen hade polismästaren Bergmans betjent berättat för Hellström, att ban sett Schortz i granskapet vid samma tid föregående söndagsafton, som fönsterna hos rolismästaren inslogos. Schortz anhöll, att i anledning af vittnets berättelse få anmärka, att den i så måtto vore stridig emot de uppgifter, som Hellström vid polisförhöret lemnat, att Hellström då icke omnämnt att Schortz skulle hafva varit beväpnad med någon käpp af jern, men deremot bestämdt påstått, att Schortz va-ls rit den, som tilldelat honom det omvittnade slaget. Polisuppsyningsmannen Eckerman: att han söndegen den 149 Mars omtring kl. 4 e. m. varseblifvit tilltalade Engström, jemte 30 å 40 pojkar, för hvilka ban synbarligen varit ledare, under upprepade hurrarop komma från staden förbi polisvaktkontoret å Gamla Norrbo åt norr, derifrån de återvändt kl. 5—6 och hade, då de åter anländt utanför nämnde polisvaktkontor, Engström fo: tarit att i spetsen för hopen ropa: hurra för näringsfriheten, burra för gesällerna, gossar! bvilka utrop af de öfriga upprepats; att Eckerman jemte flera af hans kamrater då rusat fram och äfven lyckats av gripa flera af pojkarne, hvaremot Engström tagit flykten och kommit undan. Dock hade Eckerman sedermera af en okänd fått veta Engströms namn och adress: hvarföre Eckerman äfven påföljande onsdag der infunnit sig och häktat Engström. I anledning af nyssberörda vittnesmål förklarade Engström, att han väl icke kunde bestrida det han under fyllan och villan, såsom orden föllo, hurrat och fört oljud, men förnekade deremot, att han på något sätt uppmanat till oroligheter, eller stått i spetsen för den stojande folkmassan. Uppsyningsmannen Juhlin: att han någon af de dagar, då oroligheterna uti sist! Mars existerade, sett tilltalade Öbergsson med våld söka tränga sig igenom den vakt, som Var posterad vid jernb:on nedanför kongl. stallet, och då hr polismästaren Limnelius förehållit honom bans ofog, hört honom till polismästaren yttra: det angår, dig ej, hvarföre Öbergsson blifvit, på hr polismästarens tiilsägelse arresterad. Om lördagen hade Juhlin varseblifvit tilltalade Schortz under höga rop vid rådhuset påfordra att derstädes häktade personerna måtte lösgifvas, samt att Schortz, sedan samma åtgärd blifvit på H. MKonungens befallning vidtagen, till den församlade folkhopen ropat: nu ska vi fortsätta, och gå till Kastenhof, hvarefter folkmassan satt sig i rörelse uppåt Storkyrkobrinken. . Påföljande dagen hade Jublin bemärkt en större mängd pöjkar, med tilltalade Widegren och Engström i spetsen, komma förbi polisvaktkontoret vid gamla Norrbro och taga vägen åt nOrr, hvarvid . och då Widegren till dem yttrat: Nu ska vi burra vossar! och tillika oifvit så santan med handen, -— — p— — ARA — Pn vt Am AM -— — NV AM HL 2 Br J LH sö cs rr Ao