0 MR
mannen Hjorts hörande på vittnesed, enär det, af
Hjorts yttrande under ransakningen i poliskamma-
ren, att Schortz varit anledningen dertill att Hjort
såväl fått mycket stryk, som ock förlorat en i värde
till 35 rdr bko skattad mössa, icke kunde dragas i
tvifvel, att Hjort bure hat emot Schortz, helst som
Hjort sott snedt på Schortz ända sedan en längre
tid tillbaka, derföre att Schortz då vunnit af ho-
nom pengar på käggelspel. — Sundstedt, att han
äfven bestred uppsyn. Westmans hörande, enär
denne både häktat och hos Ö.S. E. angifvit Sund-
stedt, för det brott, för hvilket han nu vore under
tilltal stäld.
Sedan de vittnen, emot hvilka sålunda iäf blif-
vit anfört, häröfver afgifvit den förklaring, att de
icke till Ö. S. E. ingifvit några rapporter öfver
tilldragelserna, förrän deras hörande derstädes blif-
vit påfordradt, samt att i öfrigt icke någon af dem
ville föra talan i målet för det våld, som blifvit
dem tiilfogadt; och då Hjort förklarade, att han
mot Schortz icke vore fiendtligt sinnad, för hvad
han genom Schortz förhållande må hafva lidit, och
efter det Westman medgifvit riktigheten af den
jäfsanmärkning Sundstedt emot honom framställt,
och aktor i grund häraf för närvarande afstått ifrån
Westmans hörande på vittnesed, med begäran att
han denförutan måtte lemna de upplysningar han
kunde .cga i målet, yttrade aktor: att då någon
bevisning icke blifvit förebragt derom, att de upp-
gifne, i polisens tjenst varande personer, angifvit
något af de brott, öfver hvilka deras hörande så-
som vittnen äskats, samt hvad bankobokhållaren
Almgren serskildt angick, någon så beskaffad an-
gifvelse så mycket mindre varit erforderlig, som
Almgren, enligt eget medgifvande, både i-auktori-
teternas och flera hundrade personers närvaro, hål-
lt tal till folket, ansåg aktor icke något hinder
böra möta för de af honom åberopade vittnenas
hörande.
Rätten öfverlade här.m och uttalade det beslut
att, enär allmänna åklagaren för närvarande af-
stått ifrån uppsyniogsmannen Westmans hörande,
ville rätten dervid låta bero; hvaremot, och då de
brott, för hvilka bankobokhållaren Almgren och
f. sidenväfvarelärlingen Schortz nu äro angifne,
offentligen äro begångne, och således den omstän-
digheten, att åtskillige polisbetjente åsett berörde
tilltalades förehafvande, icke utesluter möjligheten
deraf, att de åtalade förbrytelserna blifvit af an-
dra personer hos vederbörande anmält, så och då
någon bevisning i öfrigt icke blifvit åstadkommen
till de framställde jälsanmärkningarnes styrkande,
finner rätten sig icke heller för närvarande vid dem
kunna fästa något afseende; rätten dock förbehål-
let, att vid målets afgörande pröfva hvad inflytande
de aflagda vittnesmålen derå må kunna ega.
Härefter aflade de tillkallade visttnena vittnes-
eden, och berättade derefter:
Gevaldigern Hellström: hade om lördagsaftonen
den 48 Mars blifvit posterad å Brunkebergstorg
och der patrullerat tills kl. omkring 7 på aftonen,
då någon af det redan till större mängd derstä-
des församlade folket yttrat: här stadna viej län-
gre, utan nu ska vi gå till Storkyrkobrinken och
en del af massan i anledning deraf satt sig i rö-
relse åt staden. Hel:ström, jemte uppsyningsmän-
nen Bäckström och Carlsson, hade följt efter fram
till Storsyrkobrinken.- Hellström hade, en stund
efter sin ankomst dit, varit hr polismästaren Lim-
nelius — bvilkeh blifvit af en sten träffad i huf-
vudet så alt blod runnit — följaktig till en-rak-
stuga i Gråmunkegränd, och derifrån till po:ismå
starens hemvist å Gamla Noribro. Vid utgåendet
derifrån hade Hellström på:räffat uppsyningsman-
nen Hjort, och jemte honom begifvit sig tillbaka
till Stadssmedjegatan. Anlände dit, hade Hell-
ström bemärkt tilltalade Schortz, beväpnad med en
fem gvarters lång käpp, som vittnet tyckt vara af
jern, komma skriande och hurrande uppför Stor-
kyrkobrinken, i spetsen för 45 å 20 sämre klädda
karlar, och bade Schortz, då han blifvit Hellström
varse, högt ropat: Här kommer polis. di ska vi
slå ibjäl: hurra för polisen! hvarvid Hellström af
någon bland den påtiängande massan erhållit ett
slag med något tillbygge, men derefter tagit flyk-
ten nedåt Urvädersgränd samt sprungit in uti en
der belägen port, Scho tz hade då, under utrop:
pden här vägen tog han, i spetsen för en mängd
folk rusat utföre gränden till Hellströms förföljan-
de, men förbi den port i hvilken han gömt sig, så
att Hellström lyckats att undkomma.
Om mändagsmorgonen hade polismästaren Berg-
mans betjent berättat för Hellström, att ban sett
Schortz i granskapet vid samma tid föregående
söndagsafton, som fönsterna hos rolismästaren in-
slogos.
Schortz anhöll, att i anledning af vittnets berät-
telse få anmärka, att den i så måtto vore stridig
emot de uppgifter, som Hellström vid polisförhöret
lemnat, att Hellström då icke omnämnt att Schortz
skulle hafva varit beväpnad med någon käpp af
jern, men deremot bestämdt påstått, att Schortz va-ls
rit den, som tilldelat honom det omvittnade slaget.
Polisuppsyningsmannen Eckerman: att han sön-
degen den 149 Mars omtring kl. 4 e. m. varseblif-
vit tilltalade Engström, jemte 30 å 40 pojkar, för
hvilka ban synbarligen varit ledare, under uppre-
pade hurrarop komma från staden förbi polisvakt-
kontoret å Gamla Norrbo åt norr, derifrån de
återvändt kl. 5—6 och hade, då de åter anländt
utanför nämnde polisvaktkontor, Engström fo: tarit
att i spetsen för hopen ropa: hurra för närings-
friheten, burra för gesällerna, gossar! bvilka utrop
af de öfriga upprepats; att Eckerman jemte flera
af hans kamrater då rusat fram och äfven lyckats
av gripa flera af pojkarne, hvaremot Engström ta-
git flykten och kommit undan. Dock hade Ecker-
man sedermera af en okänd fått veta Engströms
namn och adress: hvarföre Eckerman äfven påföl-
jande onsdag der infunnit sig och häktat Engström.
I anledning af nyssberörda vittnesmål förklarade
Engström, att han väl icke kunde bestrida det han
under fyllan och villan, såsom orden föllo,
hurrat och fört oljud, men förnekade deremot, att
han på något sätt uppmanat till oroligheter, eller
stått i spetsen för den stojande folkmassan.
Uppsyningsmannen Juhlin: att han någon af de
dagar, då oroligheterna uti sist! Mars existerade,
sett tilltalade Öbergsson med våld söka tränga sig
igenom den vakt, som Var posterad vid jernb:on
nedanför kongl. stallet, och då hr polismästaren
Limnelius förehållit honom bans ofog, hört honom
till polismästaren yttra: det angår, dig ej, hvar-
före Öbergsson blifvit, på hr polismästarens tiil-
sägelse arresterad.
Om lördagen hade Juhlin varseblifvit tilltalade
Schortz under höga rop vid rådhuset påfordra att
derstädes häktade personerna måtte lösgifvas, samt
att Schortz, sedan samma åtgärd blifvit på H. M-
Konungens befallning vidtagen, till den församlade
folkhopen ropat: nu ska vi fortsätta, och gå till
Kastenhof, hvarefter folkmassan satt sig i rörelse
uppåt Storkyrkobrinken. . -
Påföljande dagen hade Jublin bemärkt en större
mängd pöjkar, med tilltalade Widegren och Eng-
ström i spetsen, komma förbi polisvaktkontoret vid
gamla Norrbro och taga vägen åt nOrr, hvarvid
. och då Widegren till dem yttrat: Nu ska vi burra
vossar! och tillika oifvit så santan med handen,
-— — p— — ARA — Pn vt
Am AM -— — NV AM HL - -
2 Br J LH sö cs rr Ao