RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Vid kämnersrättens första afdelning afdöm-
des d. 8 Augusti ett skuldfordringsmål, af tvetydig
beskaffenhet. Exekutionsbetjenten J. F. Hagström,
som nekat för namnteckningen å en skuldsedel för
ett belopp af 500 rdr bko jemte ränta, utgifven till
sedelha:varen d. 24 sistl. Februari, och försedd med
Hagströms namn, har ej kunnat öfvertygas om att
bafva skrifvit eller låtit skrifva nämnde skuldse-
del; men, enär ej mindre i målet edeligen hörde
vittnen, än äfven Hagström sjelf, medgifvit att i-
frågavarande skuldsedel är, så till stilen som namn-
teekningen, alldeles lika med Hagströms stil och
namnteckning; och med afseende å hvad i öfrigt
under rättegången förekommit, bindande omstän-
digheter och liknelser förefannos emot Hagström
derom, att han sjelf skrifvit förevarande skuldse-
del: ålades Hagström att, enligt 47 Kap. 30 och
31 SS Rättegångsbalken, d. 5 nästkommande Sep-
tember med ed sig värja. Gitter Hagström en sä-
dan ed gå, skulle han från käromålet helt och hål-
let befrias; men i motsatt fall förpligtades han till
innehafvaren af ifrågavarande skuldsedel genast er-
lägga dess belopp och ränta, hvarförutan Hagström,
derest ban åt eden bruste, jemlikt 9 Kap. 41
Handelsbalken och Kongl. förordningen d. 30 Maj
4835, fälles att, såsom den der sanningslöst sin
hand och förskrifning nekat, böta bälften af det
belopp han vägrat gälda, med 250 rdr bko. Båda
parterna hafva erlagt vad.
— Den 7 Augusti fälldes vid Kämnersrättens 1:a
afdelding handelsbetjenten Carl Reinhold Wiberg,
som försålt en lek renoverade kort och försett den
med ett omslag, hvars beskaffenhet icke var enlig
med de föreskrifter, som kongl. förordningen den
23 Februari 4842 gifver, — att böta 50 rdr bko
och utgifva åtskilliga ersättningar; angilfvarens, be-
tjenten Anders Molins, ensak.