Den tyska nationalförsamlingen i Frankfurt.
Inom den konstituerande församlingen har
den 26 och 27 Juli de lifligaste debatter ägt
rum rörande Posenska frågan, som inom sjelfva
Frankfurterförsamlingen blifvit ansedd såsom
en af de allra vigtigaste, hvaröfver församlin-
gen kommer att besluta. När man inhemtar
de vidlyftiga redogörelserna för denna debatt,
som förekommer i de tyska tidningarne, skulle
man deraf vilja draga den slutsatsen, att för-
samlingen delat sig uti tvenne nära nog jemn-
starka partier; så mycket mera öfverraskande
förefaller då utgången vid voteringen i sjelfva
bufvudfrågan, hvarvid utskottsbetänkandet se-
grade med en elfvadubbel majoritet. — Janiczew-
sky från Polen höll ett lysande tal, hvari han
med ädel värma, men med hofsamhet i uttryc-
ken, uppträdde emot utskottsbetänkandet, Ta-
laren yttrade bland annat, att fördragen af år
418135 hade sanktionerat Polens delning som
stat, men de hade åtminstone erkänt den pol-
ska nationens existens. Denna blefve under-
gräfd genom Posens delning, som följaktligen
vore en ännu större orättvisa, än Polens styck-
nipg., Men det tyska folket kunde omöjligt
vilja begå en så djup orättvisa; det kunde omöj-
ligt vilja vara orättvisare till och med än den
förra tro- och ärelösa diplomatien! Den tyska
nationalitetens skydd inom det Posenska områ-
det rättfärdigar ej en dylik orättvisa. Tyskarne
i Posen skulle, äfven utan dess delning, blifva
skyddade och kunna skyddas; men genom
denna delning deremot, skulle de ådraga sig
polackarnes eviga, dödliga, oförsonliga och o-
lycksbringande hat och fiendskap. (Högljudt bi-
fall).
Första punkten af utskottets betänkande var
af följande lydelse: Nationalförsamlingen må,
under närvarande förhållanden, såsom förnyadt er-
känna upptagandet afde delar af storhertigdömet
Posen, som, på den kongl. preussiska regerin-
gens förslag, genom enstämmigt beslut af för-
bundsdagen, den 22 April och 2 Maj, bhfvit
upptagna i tyska förbundet; och i följd derat
definitift lemna tillträde inom tyska national-
församlingen åt de tolf ombuden från de Tysk-
land tilldömde delar,. Antogs med 342 röster
mot 31.
Andra punkten af utskottsbetänkandet, med
tillägg af v. Giskras amendement, erhöll deri-
genom följande redaktion: Nationalförsam-
lingen må tills vidare antaga den af Kongl.
preussiske kommissarien, general v. Pfuel,
d. 4 Juni utstakade demarkationslinea mellan
den galliziska och tyska delen; likväl förbe-
hållande siq definitift bestämmande öfver i-
frågavarande gränslinea, i öfverensstämmelse
med de upplysningar, som komma att vinnas
vid en af centralstyrelsen framdeles föran.
slaltad undersökning. Afven denna punkt
antogs med stor majoritet,
En stormig debatt uppstod öfver huruvida
en af Schaffrath väckt motion, så lydande: Na-
tionalförsamlingen förklarar Polens delning för
en skymflig orättvisa; den erkänner det tyska
folkets hehga pligt att medverka till återstäl-
lande af ett sjelfständigt Polen, skulle bringas
under omröstning. Beslut fattades att omröst-
ning skulle äga rum, hvilken utföll så, att 334
röster voro emot, 401 röster för Schaffraths
amendement.
Uii debatten den 28 hade stort larm upp-
stått i anledning af Ruges yttrande, att Ra-
detsky, den moderne Tilly, måste utjagas från
Italien,. Presidenten fann sig till och med
föranlåten att yttra ett skarpt ogillande. Den-
na mellanscen i det stora riksdagsdramat, har
gifvit anledning till en sällsam skriftvexling
mellan Österrikiska ombudet Hayden och Ruge,
som blifvit offentliggjordt ut Riksdagsbladetn,
en tidning, som utgifves i Frankfurt, under den
venstra sidans auspisier. Herr Hayden har
nemligen , genom. Sommaruga låtit tillställa
Ruge, själen i det radikala partiet, en förkla-
ring: natt, efter hans åsigt, som säkert skulle
biträdas af hvarje äran respekterande tysk, den
tyske man, som offentligen yttrat: att han ön-
skade de tyska vapnen skymf och nederlag, och
som mot en tysk general riktat det afskyvärda
af en sammanställning med Tilly, vore att
anse som en ärelös förrädare mot tyska sa-
ken, och alt blott en sådan, eller en blind
fanatiker kunde föra ett dylikt språk i en
offentlig församling, Sommaruga tillställde
Ruge denna förklaring, , med antydan att
Ruge skulle vända sig till honom, i fall
han funne sig föranlåten att taga något vi-
dare steg för värjandet af sin ära. Härpå
svarade Ruge följande: Herr Haydens skymf-
liga anfall förnärmar alldeles icke min ära.
På det hr Hayden må fullkomligt öfvertyga
sig derom, skall jag publicera denna korrespon-
lens. Publiken må sedan afgöra om den, med
mig, önskar se frihetens fiende, den icke-tyske
Radetsky, eller de högsinta Italienarne slagna.
Jag önskar att hela Tyskland måtte uttala sin
förbannelse öfver detta reaktionens krig mot
våra italienska bröders frihet; och jag hoppas
tl det snart uttalar denna förkastelsedom,
letta ogillande, ty uppskof medför fara.
Från Hannover skrifves dep 27 Juni, at
An pf 1 fli fäsaningar Nigatt adreca