vid myndigheternas juridiska ansvar, och det ofta
tyngre inför allmänna omdömet. Det förstnämnda
Allena är tungt nog. Annorstädes aktionerar mak.
ten. Hos 0928 aktionerar upproret makten. Jag för-
enar mig med friherre Palmstjerna och hr von Ho-
henhausen uti de af dem föreslagna ändringar.
Vid första påseendet vill det visserligen synas er
logiskt, att samma civila myndighet, som anses
kompetent att säga: bruka vapen,, äfven anses
vara det att säga: båll upp. Jag tror mig vara
den förste i Sverge, som yrkade civilmyndighetens
initiativ — denna sannt liberala — ej liberalisti-
ska princip (jag skiljer nemligen emellan detlibe-
rala och det liberalistiska). Jag framhöll den vid
4810 å års riksdag i Örebro. Mitt förslag till martialleg
blef på ståndets bekostnad tryckt, — men — sedan
icke antaget. Några veckor hade förflutit sedan
Fersiska mordet, och nervsystemerpa hade hunnit
stadga sig. Vid 1841 års riksdag, då samma fråga
åter bär förevar, deltog jag mycket nitiskt i öfver-
läggningen derom och yrkade återigen derpå, att
den civi!a myndigheten skulle bestämma när vapen
finge brukes. Att den äfsen bestämmer upphöran-
det synes logiskt, men vore icke praktiskt. Den
civila myndigheten är framför den militära kompe-
tent att bedöma tidpunkten då vapnen måste bru-
kas, enär intet annat mot upproret hjelper. Men
denna myndishet kan vara och blifver oftast in-
kompetent att bedöma om upphörandet icke blott-
ställer truppen, eller nödsakar öfvergifvande a?
vundna fördelar m. m., som fordårar militäriskt om-
döme. Jag förenar mig med såväl friherre Palm-
stjerna som hr von Hohenhausen.
Rätteligen afskrifvet af det i riddarhuskansliet
befintliga konceptprotokoll, intyga:
F. Lagerberg. Carl von Diben.