Sennor! Sentor! Debikidabinlegofoafiful svarade
hon vid tröskeln. o
Hå!l din breda mun, och gif oss en af de långa
ljusgröna buteljarna, i hörmet till höger i källaren.
Bred mun — långa ljusgröna buteljer — hörnet
till höger i källaren mumlade bon och skyn-
d2de ut.
Hsr ni ingenting annai?,
Jo! Den ryktbara Orgenisationsskten, som han
cå länge undgått alla våra efterspaningar.n
Det måste vara densamma, som trycktes för län-
gesedsn. Jag kännor mannen, som uppgjorde pla-
nen till den.
Han har öfverlistat oss med sina Tempela, till-
lade herr Prole. Der är pepperet; och här är äl-
ven föreningan Humanitds (me sklighetens) ryktbara
nationalmaniest.
— MLäs det för mig, men fukta strupen först — der
är Bebida med rhonskt.
Rhenskt, sennor! och två glas! är det så? Badi-
likadenssafifu t de biert!
Hon gjorde en djup nigning, skrattade bjertligt
utan någon speciel enledning, och frambar två bu-
teljer, tre vinglas och ett Htet likörglas. Båda sågo
tyst på henne, liksom i väntan på hyad hon ärnade
göra. Hon satte två vinglas till de båda herrarna,
tog det tredje i sin högra hand och det lilla ena i
sin venstra, och förblef stående lik en afgudabild.
När baronen hade fyllt sitt gizs, höll bon fram de
två glasen och begynte sitt mumlande: Ett för Sra
Fortuna deruppe — det stora! och för Bebida det
lilla! Fifidabedikadembepumfidabila! Tack, tack! För
mycket!
ON har icke fått något ännu! sade baronen skrat-
tande.
Sra Fortuna deruppe trött, mycket trött, har
haft hårdt arbete, måste få ett glas!,
pDer! Hon må slå i sjelf, och ni äfyen, och
bära buteljen gensst tillbaka! ropade karonen, räc-
kande hence buteljen; men om Boaobida dricker i
trapporna, så hänger chigoton deruie!
Den gamla qvinnan gaf till ett gepskratt, gjorde
en djup nigning, tog buteljan med de två glasen,
och hastade bort med sitt Dabedikademba etc.
(Forts. följer.) )