— Fsån Malmö skrifves under d. 34 dennes: Då det rykte blifvit allmänt utspridt, att kolera tanns i ryska eskadern, och att samma eskåder skulle ligga i Kjögebugt, så kunna vi från säker hand meddela, att detta rykte är till alla delar ogrundadt. Med anledning af den oro, hvarmed detta rykte här mottogs, lät Hans M j:t Konungen sistl. lördags e. m. norska ångtartyget Gyller afgå, för att om saken erhåll. närmare underrättelse, hvarvid det erfors at! ryktet saknade all grund. Den ryska flottilj som för närvarande kryssar i Östersjön, kommer att sflösas af en annan, men dervid äro dv föreskrifter gifnua, att den nya väntade flottan, som afgår från Cronstadt, kommer innan den kommunicerar med land, att hålla sjön så länge som erfordras, för att vara öfvertygad, det ingen sjukdom finnes ombord, och skull: på något fartyg koleran utbryta, kommer detta att begifva sig till vederbörlig karantänsplats. — Hr W. Davidson kommer, enligt annons, att i morgon börja den nya konsert-serie, som han ämDar föranstatta i trädgårdsföreningens lokal, och hvarvid musiken utföres af det i utländska jurnaler mycket lofordade -Harpfska kapellet frän Wien. Det är anledning förmoda, att omyvexling och urval lika litet skall saknas här, som vid de konserter denna orkester gifvit i utlandet. — Entreen är, såsom förut, 16 sk. bko. ——— XF — Den förklaring, som generalen grefve C. G. Löwevhjelm låtvt inskicka till en dansk tidning i anledning af ett berättadt rykte, att de svenska officerarne på Fyen skulle halva ingifvit en petition till konungen att slippa ligga sysslolösa längre, har i anseende tll de ordalag grefven begagnat, framkallat -en pikant replik i en annan dansk tidning. Grefve Löwenhjelm är, som bekant, en man som icke tycker om att officerare tänka eller göra något för egen räkning, utan i detfallet, i afseende på dem, gerna vill lämpa samma sats, som en gammal major en gång yttrade till en underofficer: Herre! en underofficer får inte tänka! När jag var underofficer vid Calmare regemente, tänkte jag aldrig. Grefve Löwenbjelm vill i synnerhet icke att officerare skola tänka något i politiken; och hvad det ifrågavarande fallet serskildt angår, så kunde han väl hafva rätt deri, att en framställniovg till konungen sådan som den första danska tidningen berättade, skulle varit obefogad. Men i anledning af den allmänna princip, som dervid blifvit af hr generalen uttryckt, yttras nu i den sednare artikeln följande, icke olämpliga anmärkningar: pDenna skrifvelse, bvaruti kommenderande generalen öfver de svenska trupparne på Fyen motsäger ett i Flyvepostena meddeladt rykte; finna vi så märkvärdig, att vi icke kunna underlaåia med ett par ord omnämna den. För det försa måste man komma ihåg, att berättelsen gick ut på, au de svenska officerarne ingifvit en petition till Konung Oscar; men det är icke ,officererne som ve derlägga sådant, det är generalen som gör det, i sitt eget, icke i deras namn — eller ock borde skrifve.sen haft en annan underskrift. För detandra heter det: de svenska trupparne blanda s:g ej i poliviken; de gä, och gå villigt, dit deras Konung befaller: de äro hans män och ha fullt förtroende till horom. Med all aktning för denna tillit förmene :yr dock, att de äro så sjelftänkande och så sjelfständige, at icke anse sig blot som viljelösa redskaper i enskild mans hand. -Kan man icke älska sin Konung och åtlyda hans bud, utan att derföre dela hans å-igter i allt? men måste man icke af generalens skrifvelse antaga, att svenskarnetilldedj: deras Konung som en afgud, som en -varelse, hvilkea är ofelbar? — det är verkligen att drifva kärleken alltför långt. Dessutom har svenska truppernas kärlek till deras konungar och tillit till deras politik just icke alltid varit så brinnande och obegränsad, att d n blifvit till ett ordspråk; och när det derföte i slutet af brefvet står: de ba inga andra politiska sympatier än deras konupgs, så är detta ett påstående, som vi, med all aktning för hr generalen, högligen betvifla; ty det tycks förr vara en yttring af hans, än af truppernas, tänkesätt. Väl är subordination och disciplin en vigtig och nödvändig sak; men går det verkligen så längt i den svenska hären, att den. gör sjelftänkande varelser tilt automater, och att, till följe deraf, ingen soldat eller officer vågar ha andra sympatier än sin konungs, så är den sådan, att den tillintetgör nationens sjelfständighet. Vi tro sannerligen icke, att de svenske officerarne gå in på dessa åsigter, åtminstone icke i den form och i de uttryck, hvaraf generalen betjenat sig, ty den förekommer åtminstone o.s, att vara i hög grad kränkande för dem.