— Fsån Malmö skrifves under d. 34 dennes:
Då det rykte blifvit allmänt utspridt, att ko-
lera tanns i ryska eskadern, och att samma
eskåder skulle ligga i Kjögebugt, så kunna vi
från säker hand meddela, att detta rykte är
till alla delar ogrundadt. Med anledning af
den oro, hvarmed detta rykte här mottogs, lät
Hans M j:t Konungen sistl. lördags e. m. nor-
ska ångtartyget Gyller afgå, för att om saken
erhåll. närmare underrättelse, hvarvid det er-
fors at! ryktet saknade all grund. Den ryska
flottilj som för närvarande kryssar i Östersjön,
kommer att sflösas af en annan, men dervid
äro dv föreskrifter gifnua, att den nya väntade
flottan, som afgår från Cronstadt, kommer in-
nan den kommunicerar med land, att hålla
sjön så länge som erfordras, för att vara öf-
vertygad, det ingen sjukdom finnes ombord,
och skull: på något fartyg koleran utbryta,
kommer detta att begifva sig till vederbörlig
karantänsplats.
— Hr W. Davidson kommer, enligt annons, att
i morgon börja den nya konsert-serie, som han äm-
Dar föranstatta i trädgårdsföreningens lokal, och
hvarvid musiken utföres af det i utländska jurna-
ler mycket lofordade -Harpfska kapellet frän Wien.
Det är anledning förmoda, att omyvexling och ur-
val lika litet skall saknas här, som vid de kon-
serter denna orkester gifvit i utlandet. — Entreen
är, såsom förut, 16 sk. bko.
——— XF
— Den förklaring, som generalen grefve C.
G. Löwevhjelm låtvt inskicka till en dansk tid-
ning i anledning af ett berättadt rykte, att de
svenska officerarne på Fyen skulle halva in-
gifvit en petition till konungen att slippa ligga
sysslolösa längre, har i anseende tll de orda-
lag grefven begagnat, framkallat -en pikant re-
plik i en annan dansk tidning. Grefve Lö-
wenhjelm är, som bekant, en man som icke
tycker om att officerare tänka eller göra något
för egen räkning, utan i detfallet, i afseende
på dem, gerna vill lämpa samma sats, som en
gammal major en gång yttrade till en under-
officer: Herre! en underofficer får inte tänka!
När jag var underofficer vid Calmare regemente,
tänkte jag aldrig. Grefve Löwenbjelm vill i
synnerhet icke att officerare skola tänka något
i politiken; och hvad det ifrågavarande fallet
serskildt angår, så kunde han väl hafva rätt
deri, att en framställniovg till konungen sådan
som den första danska tidningen berättade,
skulle varit obefogad. Men i anledning af den
allmänna princip, som dervid blifvit af hr ge-
neralen uttryckt, yttras nu i den sednare ar-
tikeln följande, icke olämpliga anmärkningar:
pDenna skrifvelse, bvaruti kommenderande ge-
neralen öfver de svenska trupparne på Fyen mot-
säger ett i Flyvepostena meddeladt rykte; finna vi
så märkvärdig, att vi icke kunna underlaåia med
ett par ord omnämna den. För det försa måste
man komma ihåg, att berättelsen gick ut på, au
de svenska officerarne ingifvit en petition till Ko-
nung Oscar; men det är icke ,officererne som ve
derlägga sådant, det är generalen som gör det, i
sitt eget, icke i deras namn — eller ock borde
skrifve.sen haft en annan underskrift. För detan-
dra heter det: de svenska trupparne blanda s:g ej
i poliviken; de gä, och gå villigt, dit deras Konung
befaller: de äro hans män och ha fullt förtroende
till horom. Med all aktning för denna tillit för-
mene :yr dock, att de äro så sjelftänkande och så
sjelfständige, at icke anse sig blot som viljelösa red-
skaper i enskild mans hand. -Kan man icke älska sin
Konung och åtlyda hans bud, utan att derföre dela
hans å-igter i allt? men måste man icke af genera-
lens skrifvelse antaga, att svenskarnetilldedj: deras
Konung som en afgud, som en -varelse, hvilkea är
ofelbar? — det är verkligen att drifva kärleken
alltför långt. Dessutom har svenska truppernas
kärlek till deras konungar och tillit till deras poli-
tik just icke alltid varit så brinnande och obegrän-
sad, att d n blifvit till ett ordspråk; och när det
derföte i slutet af brefvet står: de ba inga andra
politiska sympatier än deras konupgs, så är detta
ett påstående, som vi, med all aktning för hr ge-
neralen, högligen betvifla; ty det tycks förr vara
en yttring af hans, än af truppernas, tänkesätt.
Väl är subordination och disciplin en vigtig och
nödvändig sak; men går det verkligen så längt i
den svenska hären, att den. gör sjelftänkande va-
relser tilt automater, och att, till följe deraf, ingen
soldat eller officer vågar ha andra sympatier än sin
konungs, så är den sådan, att den tillintetgör na-
tionens sjelfständighet. Vi tro sannerligen icke,
att de svenske officerarne gå in på dessa åsigter,
åtminstone icke i den form och i de uttryck, hvaraf
generalen betjenat sig, ty den förekommer åtmin-
stone o.s, att vara i hög grad kränkande för dem.