stämde Appelqvist, Östman m. fl. Erik Persson
önskade, att Bevillningsutskofters utlåtånde finge
hvila tills vidare, såsom förut varit beslutadt. Rut-
berg önskade saken föredragen och bifallen. Strind-
lund yttrade, att som Statsutskottet beslutat ätt ej
afsluta statsregleringen förr än frågan om skatte-
jemkningen blifvit afgjord, och då detta vore en
tillräcklig garanti att den sednare frågan skulle un-
der riksdagen blifva afgjord, ansåg han pu intet
hinder finnas för utlåtandets föredragande och af-
görande på sätt man funne lämpligt. — Lars Lars-
son ansåg, att man borde vänta till dess man fått
se, hvad Rikets Ständer besluta om skattejemknin-
gen. — Andreas Bengtsson önskade att ärendet
måtte föredragas, men uppskjutas blott till nästa
plenum, då man nu ej hade betänkandet med sig.
— Ola Månsson ville att saken genast måtte af-
göras. — Elter en god stunds diskuterande mellan
de olika meningarne, och åtskilliga jemkningar, be-
slöt man slutligen attvotera om kontrapropositionen:
antingen skulle frågan hvila till dess skattejemknings-
frågan efter första föredragningen blifvit behandlad
hos Ridd. och Adeln samt Presteständet, — eller ock
till dess den af nämnde stånd blifvit definitift af
gjord. Det sedna:e antogs, hvarvid Strindlundte-
serverade sig emot detta sätt att framdraga alla
möjliga skäl för att hindra riksdagens afslutande.
Det tycktes som om de ledamöter, hvilka nu till
så stort antal begärt permission, gerna unnade de
qvarvarande att i oträngda mål få -stanna ännu ett
par månader vid riksdagen.
Vid ytterligare votering om att föredraga eller upp-
skjuta, antogs det sednare med 350 röster emot 23,
— hvarvid v. talm. Nils Persson, Rutberg, Berg-
ström, Ola Månsson, Ola Persson, Christen An-
dersson, Anders Andersson från Skaraborgs län,
Arnold Svensson, Strindlund m. 4. reserveraee sig.
Vid föredragningen af statsutskottets utlåtande
M 262, om bidrag till jernvägsanläggningen emel-
lan Örebro ocb Hult, yttrade Rutberg: Här har
bruksintresset med afgörande öfvervigt gjort sig
gällande. Då vid denna riksdag hofhållningssum-
man blifvit ökad med 735,000 rdr nya anslag blif-
vit beviljade: 300,000 rdr till fängelsebyggnader,
90,000 rdr till elementarläroverken, 430,000 rdr,
för att hålla styr på Stockholms hamnbusar och
2 millioner till krigsrustningar, så finner jag ut-
skottets förslag så orimligt, att jag afslår detsamma,
serdeles som nu förevarande fråga ej heller blifvit
väckt genom motion i riksstånden eller någon re-
geringens proposition. — Strindlund framställde
orimligheten deraf att föreslå en jernväg mellan
två sjöar, hvarest vintertiden ingenting kan forslas.
Några stora egendomar vilja ha lättnad i transpor-
ten, men: hela folket behöfver ej betala sådant.
Om jernvägen föreslagits mellan tvenne större stä-
der, hade någon fördel för allmänheten kunnat upp-
sökas. Värt land står ej ut med jernvägar i an-
seende till det ringa värdet af dess produkter; och
folktrafiken vore ej tillräcklig. :1I Danmark, ett
mindre land, bättre, jemnare och folkrikare, ; ger
en ny jernväg ej mer än 2 procent. Tal. yrkade
afslag, hvari många instämde. — Östman vore in-
gen hatare af konst och industri, men ansåg vårt
lands vidd och kuperade läge fordra alltför höga
kostnader. Grefve von Rosen hade troligen insett
att företaget ej skulle bära sig, eftersom han begärt
understöd af staten; men han visste tillika, att med
Sveriges närvarande förvända representationssätt det
alltid gått för sig att få framdragne och gynnade
enskilda korporationer och intressen; Hela Sveri-
ges folk borde ej skatta till fördel för en enda pro-
vins, hvarföre utlåtandet förtjente afslag.
Jöns Månsson från Skåne begärde återremiss
och tillstyrkte endast de förmåner för bolaget, som
antydas i 6:e. punkten, litt. A. B. C. — Vice tal-
männen Nils Persson kunde ej bestrida att jern-
vägen skulle göra nyt:a, men staten. borde ej blan-
das deruti, för att försäkra bolaget om vinst. Dess-
utom hade förslaget kommit i en olämplig tid, då
man måst afstyrka anslag till krigsmateriel, väg-
byggnader, allmänna arbeten m.m., — och äfven
med understöd fruktade. tal. att bolaget ej skulle
slå sig ut. I-samma mån jernvägen vunne trafik,
skulle Götha kanal förlora, för att endera öfverta-
gas af staten eller falla i ruiner.
Petter Persson, Jöns Jönsson, Anders Anders-
son från Örebro län, Gustaf Johansson, Ola
Persson, Petter Haraldsson, Petter Mårtensson,
Anders Ersson, J. P. Andersson m. fl. hade
anföranden, hvilka mer eller mindre vidlyftigt
redogjorde för motiverne till deras yrkanden om
afslag. Anders Gunnarssons från Elfsborgs län
anförande innefattar i korthet åtskilliga af dessa
motiver: Emot Statsutskottets fattade beslut att
meddela understöd till jernvägsanläggoing får jag
åberopa de reservationer, som blifvit anförde af hr
Rääf, L. F., Nils Strindlund, Jöns Månsson, Pet-
ter Persson, Tobias Lind och kIars Rasmusson,
hvilka på de klaraste skäl upplyst huru statens me-
del blifva begrafne. Det synes väl att ledamöterne
rån detta stånd icke deltagit i utskottets beslut.
Jag förstår icke hvad som kan vara orsaken till
att statsutskottet beviljar understöd ill: frivilliga
och mindre behöfvande bolags arbeten, hvilka un-
derstöd nu, i anseende till statens ringa tillgångar,
skulle öka skattebördorne på rikets fattige jordbru-
kare. Men deremot, då frågor under denna riks-
lag förevarit om understöd och lån f.ån staten till
uppmuntran för jordbruket, då hafva medstånden
straxt undertryckt dessa frågor. Då sådant jemn-
föres, kan man stanna i förvåning öfver de b-slut
här fattas. Väl hade man väntat annan uppmun-
tran till landets skattdragande, än förökade påla-
sor, och huru länge jordbrukaren på detta sätt lå-
er undertrycka. sig, kommer framtiden att. utvisa,
Jog yrkar afslag, och önskar att ståndet häruti
ville enhälligt instämma.
Åtskilliga talare som anmält sig afstodo, då in:
gen hittills yttrat: sig för bifall. Lars Larsson
ville dock göra ett par anmärkningar i Händelse
någon inom ståndet ännu funnes, somiintresserade
ig för jernvägen. För kringboende blefve hanan
)tvifvelaktigt välgörande, men trakten vore ojem-
örligt liten emot hela landet, och den utstakade
.crrängens företräde framför andra platser ganska
.vifvelaktigt. Sjön Wenern vore dessutom alltför
stor för att kunna blifta transportväg vintertiden,
och detta vore ett väsendtligt hinder. En försäk-
an om 4 procent åt ett bolag strider emot prin-
ipen för ett allmänt insedt industrielt företag,
vilket alltid vore förfeladt om det endast kunde
ippehällas genom statens mellankomst.
Anders Andersson från Skaraborgs län såg ut-
sången af saken inom ståndet ej vara oviss, men
ille nämna något om de motiver, som föranledt
lans bifall inom utskottet. -Staten- kan ej undgå
tt förr eller sednaie bli inblandad i jernvägsföre-
ag, ty de lyckade exemplen från andra länder haäf-
ra verkat derhän, att frågan om jernvägar i Syer-
se numera ej kan förfalla. Ingen af de föregående