stämde Appelqvist, Östman m. fl. Erik Persson önskade, att Bevillningsutskofters utlåtånde finge hvila tills vidare, såsom förut varit beslutadt. Rutberg önskade saken föredragen och bifallen. Strindlund yttrade, att som Statsutskottet beslutat ätt ej afsluta statsregleringen förr än frågan om skattejemkningen blifvit afgjord, och då detta vore en tillräcklig garanti att den sednare frågan skulle under riksdagen blifva afgjord, ansåg han pu intet hinder finnas för utlåtandets föredragande och afgörande på sätt man funne lämpligt. — Lars Larsson ansåg, att man borde vänta till dess man fått se, hvad Rikets Ständer besluta om skattejemkningen. — Andreas Bengtsson önskade att ärendet måtte föredragas, men uppskjutas blott till nästa plenum, då man nu ej hade betänkandet med sig. — Ola Månsson ville att saken genast måtte afgöras. — Elter en god stunds diskuterande mellan de olika meningarne, och åtskilliga jemkningar, beslöt man slutligen attvotera om kontrapropositionen: antingen skulle frågan hvila till dess skattejemkningsfrågan efter första föredragningen blifvit behandlad hos Ridd. och Adeln samt Presteständet, — eller ock till dess den af nämnde stånd blifvit definitift af gjord. Det sedna:e antogs, hvarvid Strindlundteserverade sig emot detta sätt att framdraga alla möjliga skäl för att hindra riksdagens afslutande. Det tycktes som om de ledamöter, hvilka nu till så stort antal begärt permission, gerna unnade de qvarvarande att i oträngda mål få -stanna ännu ett par månader vid riksdagen. Vid ytterligare votering om att föredraga eller uppskjuta, antogs det sednare med 350 röster emot 23, — hvarvid v. talm. Nils Persson, Rutberg, Bergström, Ola Månsson, Ola Persson, Christen Andersson, Anders Andersson från Skaraborgs län, Arnold Svensson, Strindlund m. 4. reserveraee sig. Vid föredragningen af statsutskottets utlåtande M 262, om bidrag till jernvägsanläggningen emellan Örebro ocb Hult, yttrade Rutberg: Här har bruksintresset med afgörande öfvervigt gjort sig gällande. Då vid denna riksdag hofhållningssumman blifvit ökad med 735,000 rdr nya anslag blifvit beviljade: 300,000 rdr till fängelsebyggnader, 90,000 rdr till elementarläroverken, 430,000 rdr, för att hålla styr på Stockholms hamnbusar och 2 millioner till krigsrustningar, så finner jag utskottets förslag så orimligt, att jag afslår detsamma, serdeles som nu förevarande fråga ej heller blifvit väckt genom motion i riksstånden eller någon regeringens proposition. — Strindlund framställde orimligheten deraf att föreslå en jernväg mellan två sjöar, hvarest vintertiden ingenting kan forslas. Några stora egendomar vilja ha lättnad i transporten, men: hela folket behöfver ej betala sådant. Om jernvägen föreslagits mellan tvenne större städer, hade någon fördel för allmänheten kunnat uppsökas. Värt land står ej ut med jernvägar i anseende till det ringa värdet af dess produkter; och folktrafiken vore ej tillräcklig. :1I Danmark, ett mindre land, bättre, jemnare och folkrikare, ; ger en ny jernväg ej mer än 2 procent. Tal. yrkade afslag, hvari många instämde. — Östman vore ingen hatare af konst och industri, men ansåg vårt lands vidd och kuperade läge fordra alltför höga kostnader. Grefve von Rosen hade troligen insett att företaget ej skulle bära sig, eftersom han begärt understöd af staten; men han visste tillika, att med Sveriges närvarande förvända representationssätt det alltid gått för sig att få framdragne och gynnade enskilda korporationer och intressen; Hela Sveriges folk borde ej skatta till fördel för en enda provins, hvarföre utlåtandet förtjente afslag. Jöns Månsson från Skåne begärde återremiss och tillstyrkte endast de förmåner för bolaget, som antydas i 6:e. punkten, litt. A. B. C. — Vice talmännen Nils Persson kunde ej bestrida att jernvägen skulle göra nyt:a, men staten. borde ej blandas deruti, för att försäkra bolaget om vinst. Dessutom hade förslaget kommit i en olämplig tid, då man måst afstyrka anslag till krigsmateriel, vägbyggnader, allmänna arbeten m.m., — och äfven med understöd fruktade. tal. att bolaget ej skulle slå sig ut. I-samma mån jernvägen vunne trafik, skulle Götha kanal förlora, för att endera öfvertagas af staten eller falla i ruiner. Petter Persson, Jöns Jönsson, Anders Andersson från Örebro län, Gustaf Johansson, Ola Persson, Petter Haraldsson, Petter Mårtensson, Anders Ersson, J. P. Andersson m. fl. hade anföranden, hvilka mer eller mindre vidlyftigt redogjorde för motiverne till deras yrkanden om afslag. Anders Gunnarssons från Elfsborgs län anförande innefattar i korthet åtskilliga af dessa motiver: Emot Statsutskottets fattade beslut att meddela understöd till jernvägsanläggoing får jag åberopa de reservationer, som blifvit anförde af hr Rääf, L. F., Nils Strindlund, Jöns Månsson, Petter Persson, Tobias Lind och kIars Rasmusson, hvilka på de klaraste skäl upplyst huru statens medel blifva begrafne. Det synes väl att ledamöterne rån detta stånd icke deltagit i utskottets beslut. Jag förstår icke hvad som kan vara orsaken till att statsutskottet beviljar understöd ill: frivilliga och mindre behöfvande bolags arbeten, hvilka understöd nu, i anseende till statens ringa tillgångar, skulle öka skattebördorne på rikets fattige jordbrukare. Men deremot, då frågor under denna rikslag förevarit om understöd och lån f.ån staten till uppmuntran för jordbruket, då hafva medstånden straxt undertryckt dessa frågor. Då sådant jemnföres, kan man stanna i förvåning öfver de b-slut här fattas. Väl hade man väntat annan uppmuntran till landets skattdragande, än förökade pålasor, och huru länge jordbrukaren på detta sätt låer undertrycka. sig, kommer framtiden att. utvisa, Jog yrkar afslag, och önskar att ståndet häruti ville enhälligt instämma. Åtskilliga talare som anmält sig afstodo, då in: gen hittills yttrat: sig för bifall. Lars Larsson ville dock göra ett par anmärkningar i Händelse någon inom ståndet ännu funnes, somiintresserade ig för jernvägen. För kringboende blefve hanan )tvifvelaktigt välgörande, men trakten vore ojemörligt liten emot hela landet, och den utstakade .crrängens företräde framför andra platser ganska .vifvelaktigt. Sjön Wenern vore dessutom alltför stor för att kunna blifta transportväg vintertiden, och detta vore ett väsendtligt hinder. En försäkan om 4 procent åt ett bolag strider emot prinipen för ett allmänt insedt industrielt företag, vilket alltid vore förfeladt om det endast kunde ippehällas genom statens mellankomst. Anders Andersson från Skaraborgs län såg utsången af saken inom ståndet ej vara oviss, men ille nämna något om de motiver, som föranledt lans bifall inom utskottet. -Statenkan ej undgå tt förr eller sednaie bli inblandad i jernvägsföreag, ty de lyckade exemplen från andra länder haäfra verkat derhän, att frågan om jernvägar i Syerse numera ej kan förfalla. Ingen af de föregående