Sanactiovlatiabd, Mc alytu utala Hva die al IUl-
felad, så vida en kristen försakar blott för ett krist-
ligt mål, för Guds rikes tillvext och dessutom al-
drig betraktar menniskan blott såsom medel, utan
såsom medel och ändamål tillika; men närvarande
befo-dringslag tvingar oss att uppotfra vår nödtorf-
tiga bergning och tillbringa ett lif så hopplöst och
olyckligt, som en samhällslag kan göra det, endast
derför att Cajus skall få en syssla, som Titus lika
väl, om icke bättre, kunde sköta. Man kan icke
neka att detta är ett lumpet mål att uppoffra sin
existens för. Någon särdeles vishet ligger icke i
förfarandet, att under en tärande och långt gången
sjukdom försaka ett medikament derför, ait om pa-
tienten intoge det visserligen curativa läkemedlet,
kunde han dock framdeles få en annan sjukdom,
som vore ännu värre; tröstande honom dessutom,
att då han så länge orkat avdas, kunde han hop-
pas att icke så snart dö. Om det kan försökas att
så vara läkare för andra, under egna plågor och
egen Ifsfara användes ieke den kuren.
Det är klart att frågans fall i det förstärkta stats-
utskottet skall uppväcka det obefordrade prester-
skapets billiga förtryte!se, hvilken visserligen med
samma lugn kan föraktas, som vårt betryck och
nödrop nu afhöras. Men ehuru vi, som förtryckas,
äro relativt få och vanmäkiga, bafva vi dock mån-
ga medhållare, och de mäktigaste allierade å vår
sida äro: Sanningen och Rältlvisan. Dessa skola
vera farliga att i lävgden ha emot sig, ehuru de
äro blott två:
Förl. riksdag besvarades en motion mot förhöjd
årsberäkning med löftet, att denna onaturlighet
skulle utgå ur vår befordringslag samtidigt med
nya anslag till lärov:rken, Skollärarne måste, så-
som besittande sann bildning, saga och saga äfven
till beder för deras både förstånd och hjerta: Icke
önska vi äta upp våra kamrater, om vi hade nå-l
gon annan kost; icke vilje vi för att komma upp
trampa på kamraters bröst, hvilka deraf ofta kros-
sas; men befordringslagen säger: läs och svält i sko-
lan; när du icke will eller orkar läsa der, så tag
denna matpolett till kyrkan. Att vi begagna oss)
af honom må ingen förtycka. Nu gifver statsut-
skottet anvisning till dagligt bröd åt skolläraren,
sägande? tagen detta och äten icke längre på de I
arma kapellanerna: här är en befordringsbana och
ett åkdon på två hjul, men dessa heta icke mer
dubbla år, utan flit och skicklighet. På detta hin-
nen j målet. Något nödhbjelpshjul af annan kon
struktion ur gamla arsenalen består icke staten.
Detta är ju rätt och väl taladt af höglofliga ut-
skottet. Så tycka vi och nära halten af högv.
ståndet. Andra hälften, plus en, fann icke rådligt
att låta äfven laici till bestämda antalet deltaga i
att styra den verldsliga lärdomens Pegas, emedan
denne kunde då, trotsande tyglarne, rusa mot kyr-
kan och störta henne med en enda stor, omätlig
stöt. Blodet i bjertat hos oss skule stelnat af för-
skräckelse .vid denna föreställning, om templet vore ;
ett verk af nya tidens byggningsmän, hvilka vid sitt
byggande i allmänhet på yttre sidornas pelarord-
ning och ornamenter slösa för stor omtanka, hva- .
dän ett minus uppstår i den factor, som har atl
framhålla grundens och cementets ändamålsenliga :
beredning för byggnaden. När grunden sviker, så )
faller byggnaden. Men den ifrågavarande, Guds!
kyrka, har både säker grund och gamla fasta mu-
rar. Hon faller icke för menniskobhänder, ty då
bade hon längesedan fallit och af Lenne funnes ic-
ke mer sten på sten, Stå skall hon till tidens
slut; ty Gud vill så.
Vi yrka dessutom icke kyrkans fullkomliga eman-
cipation från skolan, utan tillåta gerna att för
grannsämjans skull skolans tjenstemän få rikna
enkla år vid presterlig befordran, då presten, med
kallelse för skolan, kunde få beräkna sina prester-
iga tjensteår ivom henne, En sådan utsigt för
ramtiden skulle mer än alla konstiga medel lifva
lusten för studier, höja lärdomsmåttet hos prest
candidater, och äfven preaterskapets både anseende
och inflytande, Som det nu går, är alit hopp om
tt bättre förloradt, Här bjelpa inga akademiskal
stipendier; ty ju mer reflexionen vaknar och klar-
nar hos ynglingen, ju mer skall han skygga tillba-
ka för att ingå i ett stånd, som för den ytire men- S
niskan har allt afskräckande och det ju mer hans!!
inne är presterligt, hatar lycksökeri och med för-:
särlek älskar rent presterliga förrättningar såsom f
oredika och undervisa syndare om vägen till :sa-)!
ighet, och utdela sakramenterna efter kristi ord och!
nstiftelse. Guds ord säger: alt man skall hålla i
dubbelt värde skickli e prester, som arbea i or-lf
det och lärona. Detta utlägger befordringslagen så: li
len prest, som sitt embete väl förestår, helst den, k
som arbetar i ordet och lärona, skail hedras änlt
hälften, än två tredjedelar mot honom, som i sko-ir
an läser latin, grekiska celler filosofi m. m, En l
tor man inom kyrkan skrifver: interest religionis, li
It ministre ejus populo sint venerabiles, et ut re Iv
rerentia, que rei debetur, exhibeatur etiam per-!hb
onis, illam administrantibus. Hade man rätt: be-ju
innat detta, skulle man icke framställt de i kyr-s
an administrerande såsom församlingens nådehjoa, a
ler så lagat att de med sitt dyra och vigtiga em-a
vete för sig och familj knappast kunna förtjena,N
vad staten består och kostar på cellfången förb
ans underbåll. O
E
b
u
d
s
(
s
I
t
S
l
f
I
i
t
I
Man besyarar vår klagan vanvligen så: De för-!f
vöjda tjenståren be:yda ingenting; kommiznistrarne
verga sig bra; de instämma : blott i den moderna
visan, som nu är en klagovisa. Betyda de för-
vöjda tjenståren ingenting, hrarför tager men ickels
bort dem? Hvad det lägre presterskapet lider ärlf
uu af Statsutskottet i dess utlåtsnde på riksdalern
ärderadt. De lida genom sin af förhöjda tjenst-k
ren fördröjda befordran 4350,000 rdr bko årligen.
För att kunna lösa tjenstärsberäkningen från skol-lv
ärarne bar utsk. föreslagit 90,000 rdr årligt anslag jo
If statsmedel, samt 60,000 rdr bko af lärjupngarneile
irlig skoleafgif:, samma 450,000 rdr. Detta synesb
ara en temligen ansenlig summa; men att honit
lock är snarare för liten än för stor, derom vitinsrs
tt frejdadt namn, hvilket står under en reserva-d
jon mot utskoltets utlåtande. Ehuru lockandep, lo
eter det, lönetillökningen må vara, torde likvällf
le lärare, som endast få år behöfva fortsätta tjenst-r
öringen vid skolan, för att genom förhöjd ärsbe-d
äkning vinna förslagsrätt till pastorat, betänka sig S
nnan de afstå från denna årsberäkning, Förhål-u
0
8
a
Y
andet kan visserligen blifva ett annat inom de
tit, h.arest antalet af de i församlingen tjenstgö-
ande läcare ör rioga och antalet af regala pasto-
ater stort och der således den föshöjda tjenstårs-
eräkningen är af ringa vigt, så att den gerna kan s)
ftergifvas for ökade löneförmåner. Men i de fle-si
ta stifton eger ett motsatt förhållande rum. Hirja
fe ju den satsen klart uttelad, alt pastorater ärolh
ill för skollärarnes skull och alt genvägen dit ge- ö
tom bankoären är af mer värde för skolläraren ilk
le flesta stiften, än hans blifsvande andel i en år- fc
ig dividend af 1350;000 rdr banio. Hvarifrån kom ist!
na då dessa oersättliga skarter, som förhöjd tjinst-isl
usberäkning gilvor? Regna de från himmelen ? sc
jexa de på tråden? skjuta de upp ur jorden? Nej
— de svåltas ihop af det obefordräde presterska-
vet. Det är af komministrars och adjunkters fråm:
id dacca årliva skatter samlas. Det tkännec ock