Sanactiovlatiabd, Mc alytu utala Hva die al IUlfelad, så vida en kristen försakar blott för ett kristligt mål, för Guds rikes tillvext och dessutom aldrig betraktar menniskan blott såsom medel, utan såsom medel och ändamål tillika; men närvarande befo-dringslag tvingar oss att uppotfra vår nödtorftiga bergning och tillbringa ett lif så hopplöst och olyckligt, som en samhällslag kan göra det, endast derför att Cajus skall få en syssla, som Titus lika väl, om icke bättre, kunde sköta. Man kan icke neka att detta är ett lumpet mål att uppoffra sin existens för. Någon särdeles vishet ligger icke i förfarandet, att under en tärande och långt gången sjukdom försaka ett medikament derför, ait om patienten intoge det visserligen curativa läkemedlet, kunde han dock framdeles få en annan sjukdom, som vore ännu värre; tröstande honom dessutom, att då han så länge orkat avdas, kunde han hoppas att icke så snart dö. Om det kan försökas att så vara läkare för andra, under egna plågor och egen Ifsfara användes ieke den kuren. Det är klart att frågans fall i det förstärkta statsutskottet skall uppväcka det obefordrade presterskapets billiga förtryte!se, hvilken visserligen med samma lugn kan föraktas, som vårt betryck och nödrop nu afhöras. Men ehuru vi, som förtryckas, äro relativt få och vanmäkiga, bafva vi dock många medhållare, och de mäktigaste allierade å vår sida äro: Sanningen och Rältlvisan. Dessa skola vera farliga att i lävgden ha emot sig, ehuru de äro blott två: Förl. riksdag besvarades en motion mot förhöjd årsberäkning med löftet, att denna onaturlighet skulle utgå ur vår befordringslag samtidigt med nya anslag till lärov:rken, Skollärarne måste, såsom besittande sann bildning, saga och saga äfven till beder för deras både förstånd och hjerta: Icke önska vi äta upp våra kamrater, om vi hade nå-l gon annan kost; icke vilje vi för att komma upp trampa på kamraters bröst, hvilka deraf ofta krossas; men befordringslagen säger: läs och svält i skolan; när du icke will eller orkar läsa der, så tag denna matpolett till kyrkan. Att vi begagna oss) af honom må ingen förtycka. Nu gifver statsutskottet anvisning till dagligt bröd åt skolläraren, sägande? tagen detta och äten icke längre på de I arma kapellanerna: här är en befordringsbana och ett åkdon på två hjul, men dessa heta icke mer dubbla år, utan flit och skicklighet. På detta hinnen j målet. Något nödhbjelpshjul af annan kon struktion ur gamla arsenalen består icke staten. Detta är ju rätt och väl taladt af höglofliga utskottet. Så tycka vi och nära halten af högv. ståndet. Andra hälften, plus en, fann icke rådligt att låta äfven laici till bestämda antalet deltaga i att styra den verldsliga lärdomens Pegas, emedan denne kunde då, trotsande tyglarne, rusa mot kyrkan och störta henne med en enda stor, omätlig stöt. Blodet i bjertat hos oss skule stelnat af förskräckelse .vid denna föreställning, om templet vore ; ett verk af nya tidens byggningsmän, hvilka vid sitt byggande i allmänhet på yttre sidornas pelarordning och ornamenter slösa för stor omtanka, hva. dän ett minus uppstår i den factor, som har atl framhålla grundens och cementets ändamålsenliga : beredning för byggnaden. När grunden sviker, så ) faller byggnaden. Men den ifrågavarande, Guds! kyrka, har både säker grund och gamla fasta murar. Hon faller icke för menniskobhänder, ty då bade hon längesedan fallit och af Lenne funnes icke mer sten på sten, Stå skall hon till tidens slut; ty Gud vill så. Vi yrka dessutom icke kyrkans fullkomliga emancipation från skolan, utan tillåta gerna att för grannsämjans skull skolans tjenstemän få rikna enkla år vid presterlig befordran, då presten, med kallelse för skolan, kunde få beräkna sina presteriga tjensteår ivom henne, En sådan utsigt för ramtiden skulle mer än alla konstiga medel lifva lusten för studier, höja lärdomsmåttet hos prest candidater, och äfven preaterskapets både anseende och inflytande, Som det nu går, är alit hopp om tt bättre förloradt, Här bjelpa inga akademiskal stipendier; ty ju mer reflexionen vaknar och klarnar hos ynglingen, ju mer skall han skygga tillbaka för att ingå i ett stånd, som för den ytire menS niskan har allt afskräckande och det ju mer hans!! inne är presterligt, hatar lycksökeri och med för-: särlek älskar rent presterliga förrättningar såsom f oredika och undervisa syndare om vägen till :sa-)! ighet, och utdela sakramenterna efter kristi ord och! nstiftelse. Guds ord säger: alt man skall hålla i dubbelt värde skickli e prester, som arbea i or-lf det och lärona. Detta utlägger befordringslagen så: li len prest, som sitt embete väl förestår, helst den, k som arbetar i ordet och lärona, skail hedras änlt hälften, än två tredjedelar mot honom, som i sko-ir an läser latin, grekiska celler filosofi m. m, En l tor man inom kyrkan skrifver: interest religionis, li It ministre ejus populo sint venerabiles, et ut re Iv rerentia, que rei debetur, exhibeatur etiam per-!hb onis, illam administrantibus. Hade man rätt: be-ju innat detta, skulle man icke framställt de i kyr-s an administrerande såsom församlingens nådehjoa, a ler så lagat att de med sitt dyra och vigtiga em-a vete för sig och familj knappast kunna förtjena,N vad staten består och kostar på cellfången förb ans underbåll. O E b u d s ( s I t S l f I i t I Man besyarar vår klagan vanvligen så: De för-!f vöjda tjenståren be:yda ingenting; kommiznistrarne verga sig bra; de instämma : blott i den moderna visan, som nu är en klagovisa. Betyda de förvöjda tjenståren ingenting, hrarför tager men ickels bort dem? Hvad det lägre presterskapet lider ärlf uu af Statsutskottet i dess utlåtsnde på riksdalern ärderadt. De lida genom sin af förhöjda tjenst-k ren fördröjda befordran 4350,000 rdr bko årligen. För att kunna lösa tjenstärsberäkningen från skol-lv ärarne bar utsk. föreslagit 90,000 rdr årligt anslag jo If statsmedel, samt 60,000 rdr bko af lärjupngarneile irlig skoleafgif:, samma 450,000 rdr. Detta synesb ara en temligen ansenlig summa; men att honit lock är snarare för liten än för stor, derom vitinsrs tt frejdadt namn, hvilket står under en reserva-d jon mot utskoltets utlåtande. Ehuru lockandep, lo eter det, lönetillökningen må vara, torde likvällf le lärare, som endast få år behöfva fortsätta tjenst-r öringen vid skolan, för att genom förhöjd ärsbe-d äkning vinna förslagsrätt till pastorat, betänka sig S nnan de afstå från denna årsberäkning, Förhål-u 0 8 a Y andet kan visserligen blifva ett annat inom de tit, h.arest antalet af de i församlingen tjenstgöande läcare ör rioga och antalet af regala pastoater stort och der således den föshöjda tjenstårseräkningen är af ringa vigt, så att den gerna kan s) ftergifvas for ökade löneförmåner. Men i de fle-si ta stifton eger ett motsatt förhållande rum. Hirja fe ju den satsen klart uttelad, alt pastorater ärolh ill för skollärarnes skull och alt genvägen dit geö tom bankoären är af mer värde för skolläraren ilk le flesta stiften, än hans blifsvande andel i en årfc ig dividend af 1350;000 rdr banio. Hvarifrån kom ist! na då dessa oersättliga skarter, som förhöjd tjinst-isl usberäkning gilvor? Regna de från himmelen ? sc jexa de på tråden? skjuta de upp ur jorden? Nej — de svåltas ihop af det obefordräde presterskavet. Det är af komministrars och adjunkters fråm: id dacca årliva skatter samlas. Det tkännec ock