CII0f pat UGk SteRKia PT ytSltustet Formannen och ofiast den resande, som på urgammalt sätt färdas, måste använda omtanka och uppmärksamhet; de måste, i flesta fall, vänja sig att utharda väderlekens omvextingar, emedan veklighetens beqvämligheter falla sig ganska dyra, och de medhinna, under denna måltiga fart, att något aktgifva och något lära. Vid åpgvagoens flygt eger man ingen styrelserätt. I Man forsslas såsom ett annat packgods. Klemmighet och redlösbet skola, gesom det låga priset, införas bos ett långt större antal resande än förut, och de komma att genomila landet utan minsta vinst i kannedom derom. Samhallets lycka består vidare i att ega det största möj! iga antalet af sina medlemmar väl burgna: au idoghet och förmögenhet äro någorlunda jemnt spridda, och att följaktligen sammanpressning afl rörelsen på några få ställen, dess upphörande på andra, rikedomens och fattigdomens motsatta ytterligheter, böra, få långt görligt är, undvikas i stater, som Önska sitt bestånd. J-rnvagar verka, liksom alla machinerier, motsatses. De uppdrifva handeln, handtverkerierna, produktionen, vid sina ande-, sammanträffningsoch hvilopunkter; men de utrota, enligt alla länders erfarenhet, näriogsmedlen på frånliggande orter, som utarmas. Skall detta onda undvikas, måste ett jernvägsnät genomkorsa hela landet; men det moraliska onda blifver då så mycket större; användandet af kapitai och skog ofantligt. . Hvilka olyckor kapitalernas oformliga begagnande i deua fall åstadgommit hos penningerikare nativner, är bekant. Skogen, vår dyrbartaste egendom, utan hvilken Sverge icke blifver beboeligt! kan icke räcka till ökad byggnadslust, ökad ut-l skeppving, ökad mietallproduktion och derjemte att genom änga forssla oss både till våtten och land. Man wit till ersättnivg för andra länders stenkol, trösta oss med möjligt bruk af bränntorf. Titlgsngen derpäå är dock hvarken stor eller allmänt fördelad, och uti de orter, der ban något ymnigare finnes, är han: redan i anspråk tagen för de alldagliga bebofven. Jag har nämnt macbinerierna, dessa missbördor af enskildt snille, framfödda att döda allmänhetens omdömesförmåga, kraft och välstånd. Upplysare, gckare och wviflare bafva lyckas att utestänga en stor del af folkens massa, särdeles städernas arbe tare, från hoppet om tillflykt och sällbet i ett tillkommande lif; machinerna utestänga dem från möjligheten att med trefnad lefva i det närvarande. De taga förstörelsens hämnd på dessa sina fiender och tyranner, vid hvilkas kringdrifvande de blifvit slafbundoa, de taga samma hämnd mot alla samhällen, som varit nog oförvuftiga att uppställa machinerna såsom sitt och lifvets högsta mål. Vittnesgilla äro de industriella städernas gator. Måtte Sverge, så sent som möjligt, blifva delaktigt af ett sådant framskridande! Man skulle i sanning förvånas öfver den stora obekantskap med de mest allmänt kända förbållanden, den förvillelse om de enklaste erfarenhetssanningar, som uttala sig i ofvanstående uttryck,.-om man icke på förhand visste att hr Rääf är en man, som ordentligen ko-i ketterar med sin aversion för alla nya ideer,! och som går så långt i sin naivitet i detta hänseende att han berättas hafva antipati mot potales, derföre att det är en: den sednare tidens uppfinning. En sådan man måste således in-1 för de förnuftige räknas till dem, som hafva fritt språk, och hvilkas anföranden mindre kunna betraktas såsom föremål för någon allvarlig pröfoving, än såsom en underhållande rekreation. Det enda som återstår såsom ämne för anmärkning är således, att på en sådan Bautastenius kan göras det afseende, att han blir insatt såsom ledamot i ett af ständernas vigtigaste utskott, och detta skulle visserligen väcka förundran, i fall man ej kände huru långt partiandan inom riddarhuset för närvarande sträcker sig. — Hvad sjelfva reservationens innehåll avgår, lärer låsaren finna, att någon allvarlig refutation af hr Rääfs enfaldiga framställningar ej behöfver komma i fråga För trettio år sedan funnos ännu bland den då Imera än nu råa och okuuniga. arbetsklassen. i Enogland månge, som .delade samma tankar om machiners förderflighet, hvilka:hr Rääf nu uttryckt; men denna tid är förbi, och äfven den enfaldigaste individ i machinernas land vet nu att hvarje machin ej är annat än ett mer elller mindre fullkomnadt verktyg, och hvarje I verktyg en machin, hvars .ändamål är att unI derlätta menniskokraften, och med samma åtång af arbete åstadkomma en större mängd produkt, således göra denna tillgänglig för en större mängd. Vi tage. oss friheten gilva hr I Rääf det vänliga rådet, att genomläsa en liten bok, som utgafs här för några är sedan; och Isom bar till titel: om fördelarne af machiner Im. m. Hon skall uti de talrika facta; :som Ider finnas anförda, måhända se ett ljus uppgå Iför-sina ögon, om de öfverhufvud äro mäktiga Jatt emottaga ett sådant. Lika obestridligt har erfarenheten ådagalagt, äfvensom. de ojäfvigaste förhållanden bestyrkt, att machinerna och uppfinningarna samt upplysningen, långt ifrån att åstadkomma någon förminskniog i de civiliserade nationernas kraft eller intelligens, tvertom ökat desamma , öfverhufvud bidragit till förbättring i belägen: -Iheten hos massan af folket och satt den i tillfälle att förskaffa sig flera af lifvets beqväm,Iligheter, åtminstone i de länder der sådant licke motverkats af politiskt förtryck. Detta I kan icke hindra br Rääf och andra lika kloka med bonom, att försvara obskurantismens sak: ty vidskepelse och mörker hafva alltid haft sina heroer, likasom sina anbängare, emedan många deri finna beqvärna underlag för sina egna syften och intressen eller för själeps lättja. Men allt sådant hörer likväl numera blott till desså -öfvergående, ännu stundom periodiskt återkom--jmande dimmor, hvilka för hvarje gång blifva allt tunnare och jemväl hastigare än fordom. (örskingras af sanningens ljusstrålar. å RIESDAGEN, TC TCCIAONER I TULLFRÄGAN-HAc DIN. He FF VA MENN MR