CII0f pat UGk SteRKia PT ytSltustet
Formannen och ofiast den resande, som på ur-
gammalt sätt färdas, måste använda omtanka och
uppmärksamhet; de måste, i flesta fall, vänja sig
att utharda väderlekens omvextingar, emedan vek-
lighetens beqvämligheter falla sig ganska dyra, och
de medhinna, under denna måltiga fart, att nå-
got aktgifva och något lära.
Vid åpgvagoens flygt eger man ingen styrelserätt.
I Man forsslas såsom ett annat packgods. Klemmig-
het och redlösbet skola, gesom det låga priset, in-
föras bos ett långt större antal resande än förut,
och de komma att genomila landet utan minsta
vinst i kannedom derom.
Samhallets lycka består vidare i att ega det stör-
sta möj! iga antalet af sina medlemmar väl burgna:
au idoghet och förmögenhet äro någorlunda jemnt
spridda, och att följaktligen sammanpressning afl
rörelsen på några få ställen, dess upphörande på
andra, rikedomens och fattigdomens motsatta ytter-
ligheter, böra, få långt görligt är, undvikas i sta-
ter, som Önska sitt bestånd.
J-rnvagar verka, liksom alla machinerier, mot-
satses. De uppdrifva handeln, handtverkerierna,
produktionen, vid sina ande-, sammanträffnings-
och hvilopunkter; men de utrota, enligt alla län-
ders erfarenhet, näriogsmedlen på frånliggande or-
ter, som utarmas.
Skall detta onda undvikas, måste ett jernvägsnät
genomkorsa hela landet; men det moraliska onda
blifver då så mycket större; användandet af kapi-
tai och skog ofantligt. .
Hvilka olyckor kapitalernas oformliga begagnan-
de i deua fall åstadgommit hos penningerikare
nativner, är bekant. Skogen, vår dyrbartaste egen-
dom, utan hvilken Sverge icke blifver beboeligt!
kan icke räcka till ökad byggnadslust, ökad ut-l
skeppving, ökad mietallproduktion och derjemte att
genom änga forssla oss både till våtten och land.
Man wit till ersättnivg för andra länders sten-
kol, trösta oss med möjligt bruk af bränntorf. Titl-
gsngen derpäå är dock hvarken stor eller allmänt
fördelad, och uti de orter, der ban något ymnigare
finnes, är han: redan i anspråk tagen för de all-
dagliga bebofven.
Jag har nämnt macbinerierna, dessa missbördor
af enskildt snille, framfödda att döda allmänhetens
omdömesförmåga, kraft och välstånd. Upplysare,
gckare och wviflare bafva lyckas att utestänga en
stor del af folkens massa, särdeles städernas arbe
tare, från hoppet om tillflykt och sällbet i ett till-
kommande lif; machinerna utestänga dem från
möjligheten att med trefnad lefva i det närvarande.
De taga förstörelsens hämnd på dessa sina fiender
och tyranner, vid hvilkas kringdrifvande de blifvit
slafbundoa, de taga samma hämnd mot alla sam-
hällen, som varit nog oförvuftiga att uppställa ma-
chinerna såsom sitt och lifvets högsta mål. Vitt-
nesgilla äro de industriella städernas gator.
Måtte Sverge, så sent som möjligt, blifva delak-
tigt af ett sådant framskridande!
Man skulle i sanning förvånas öfver den
stora obekantskap med de mest allmänt kända
förbållanden, den förvillelse om de enklaste
erfarenhetssanningar, som uttala sig i ofvan-
stående uttryck,.-om man icke på förhand visste
att hr Rääf är en man, som ordentligen ko-i
ketterar med sin aversion för alla nya ideer,!
och som går så långt i sin naivitet i detta hän-
seende att han berättas hafva antipati mot po-
tales, derföre att det är en: den sednare tidens
uppfinning. En sådan man måste således in-1
för de förnuftige räknas till dem, som hafva
fritt språk, och hvilkas anföranden mindre
kunna betraktas såsom föremål för någon all-
varlig pröfoving, än såsom en underhållande
rekreation. Det enda som återstår såsom ämne
för anmärkning är således, att på en sådan
Bautastenius kan göras det afseende, att han
blir insatt såsom ledamot i ett af ständernas
vigtigaste utskott, och detta skulle visserligen
väcka förundran, i fall man ej kände huru
långt partiandan inom riddarhuset för närva-
rande sträcker sig. — Hvad sjelfva reservatio-
nens innehåll avgår, lärer låsaren finna, att
någon allvarlig refutation af hr Rääfs enfaldiga
framställningar ej behöfver komma i fråga För
trettio år sedan funnos ännu bland den då
Imera än nu råa och okuuniga. arbetsklassen. i
Enogland månge, som .delade samma tankar om
machiners förderflighet, hvilka:hr Rääf nu ut-
tryckt; men denna tid är förbi, och äfven den
enfaldigaste individ i machinernas land vet nu
att hvarje machin ej är annat än ett mer el-
ller mindre fullkomnadt verktyg, och hvarje
I verktyg en machin, hvars .ändamål är att un-
I derlätta menniskokraften, och med samma åt-
ång af arbete åstadkomma en större mängd
produkt, således göra denna tillgänglig för en
större mängd. Vi tage. oss friheten gilva hr
I Rääf det vänliga rådet, att genomläsa en liten
bok, som utgafs här för några är sedan; och
Isom bar till titel: om fördelarne af machiner
Im. m. Hon skall uti de talrika facta; :som
Ider finnas anförda, måhända se ett ljus uppgå
Iför-sina ögon, om de öfverhufvud äro mäktiga
Jatt emottaga ett sådant.
Lika obestridligt har erfarenheten ådagalagt,
äfvensom. de ojäfvigaste förhållanden bestyrkt,
att machinerna och uppfinningarna samt upp-
lysningen, långt ifrån att åstadkomma någon
förminskniog i de civiliserade nationernas kraft
eller intelligens, tvertom ökat desamma , öf-
verhufvud bidragit till förbättring i belägen:
-Iheten hos massan af folket och satt den i till-
fälle att förskaffa sig flera af lifvets beqväm-
,Iligheter, åtminstone i de länder der sådant
licke motverkats af politiskt förtryck. Detta
I kan icke hindra br Rääf och andra lika kloka
med bonom, att försvara obskurantismens sak:
ty vidskepelse och mörker hafva alltid haft sina
heroer, likasom sina anbängare, emedan många
deri finna beqvärna underlag för sina egna syf-
ten och intressen eller för själeps lättja. Men
allt sådant hörer likväl numera blott till desså
-öfvergående, ännu stundom periodiskt återkom--
-jmande dimmor, hvilka för hvarje gång blifva
allt tunnare och jemväl hastigare än fordom.
(örskingras af sanningens ljusstrålar.
å RIESDAGEN,
TC TCCIAONER I TULLFRÄGAN-HAc DIN.
He FF VA MENN
MR