Article Image
dagens Köpenhamnstidningar ingenting. Likaså
ifrån danska armåen ingenting annat än hvad
som läses under rubriken Krigsteaterny.
Krigsministern Tscherning hade den 22 af-
rest till armeen, och det bestyrkes att den
emellan armåbefälhafvarne öfverenskomna va-
penhvila skulle räcka till och med den 24
Juli.
Krigsteatern.
Ifrån Kolding skrifves, att den 49 dit an-
komrit kammarherren Reedtz och general Ox-
holm, i sällskap med engelska ministern Wynn
och svenska ministern Lagerheim. Stafetter
hade genast afgått till begge de kommende-
rande generalerne för danska och tyska armå-
erna och general Hedemann hade äfven ankom-
mit, men strax efteråt rest tillbaka. General.
Wrangel hade afsändt grefve Pourtales, sarat
generalerna Oriola och grefve Mänster. Del
hade alla samlats kl. 4 e. m. på gården
Bellevue, strax invid Kolding, der underhand-
lingarne fortsattes till kl. Y,44 på aftonen.
Den 20 på morgonen afreste de begge mini-
strarne och general Oxholm åter till Köpen-
hamn, men kammarherren Reedtz till danska
högqvarteret. Man visste icke något pålitligt om
underhandlingårnes resultat, men befästnings-
arbetena vid Kolding fortsattes.
Ifrån Veile skrifves under den 20 dennes,
alt de militäriska rörelserna i och omkring sta-
den, gifvit den ett helt annat utseende. Från
morgonen till aftonen komma och gå stafetter
och ordonanser, och stäudigt inträffa större el-
ler mindre afdelnirgar af de i byarne derom-
kring inqvarterade trupper. Stadens hvälida
stenbro vid södra porten hade blifvit palisa-
derad. Pa fjorden lågo de begge ångfartygen
Carolina Amalia och Christian VIII. Hög-
qvarteret troddes komma att flyttas längre
norrut och en del af kommissariatet hade re-
dan dit afgått.
STORBRITANNIEN.
London d. 43 Juli. Sedan de förnämsta
anförarne för kartisterna blifvit lagförde och
dömde, är lugnet i England fullkomligt befä-
stadt; och det ser icke ut, som skulle det så
snart blifva våldsamt stördt. Desto mera fruk-
tar man oroligheter i Irland. De förbundne
hafva der öppet förkunnat uppror; i Oktober
skall det bryta löst. För ögonblicket är vis-
serligen allt lugnt, men -klubbarne utbreda sig
öfver hela landet. De äro redan temligen för-
sedda med vapen, och krigiska öfningar felas
heller icke. Förliden tisdag höll S. OBrien
mönstring med alla förenade klubbar, och frå-
gade till slut: Kan jag säga Duffy och de
andre, som blifvit släpade i fängelse, att män-
nerne i Cork stå färdige?, — Jal! ja! och
äfven qvinnorna! ropades högljudt. Engelska
pressen ifrar starkt emot de irländska klub-
barna, och tycker illa vara, att regeringen ännu
icke vidtagit några åtgärder emot dem, Men
regeringen har under den sednaste tiden ut-
färdat flere förordningar, som lägga band på
dem, och genom talrika arresteringar sörjt för
dessa förordningars efterlefnad. Det torde
knappt vara rådligt, att ännu mera öka anta-
let af sådana tvångsåtgärder, som stå i strid
med Brittiska författningens anda; en reaktion
skulle knappt kunna udvikas, fastän engels-
männen, dessa vänner af den konstitutionella
monarkien på den bredaste aristokratiska basis,
knappast tyckas tänka derpå i sina prediknvin-
gar. mot Irland. Och genom tvångsåtgärder
kan man dock blott hindra missnöjet att gifva
sig tillkänna, men upphäfver ej dess orsak.
Sådana lagar, som de, hvilka nu föreligga
parlamentet till afgörande, rörande skuldsatt
egendom, äro visserligen af trängande nödvän-
dighet för Irland, liksom de om en bättre re-
presentation af folket i parlamentet äro det för
hela riket. Tiden väntar icke på menniskorna!
Tecknen till återkommande förtroende, och
i följd deraf tilltagande verksamhet inom in-
dustriens särskilta renar, blifva med hvarje
dag mera synbara. Dock är man inom han-
delsverlden lika livst lugnad, som inom den
politiska. Man har under loppet af de tvenne
sista åren upplefvat alltför mycket oförmo-
dadt. På allmänt välstånd och oerhörd verk-
samhet följde först en europeisk hungersnöd,
som tog de vesiliga ländernas hjelpkällor starkt
i anspråk. Evgland måste ett enda år skicka
30 millioner till utlandet för spanmål och an-
dra lifsförnödenheter, och gifva 40 millioner
för att frälsa Irland från hungersnöd. Sedan
kom en allmän stockning i handeln, en pen-
ningebrist sådan, att dess like knappt funnits;
i London, Liverpool och Glasgow gingo många
af de mest ansedda bandelshusen öfverända,
och indrogo andra, i alla länder, i sitt fall.
Egendom sjönk på elt förfärligt sätt i värde;
aktierne i jernvägen emellan London och Bir-
mingham föllo ifrån 223 till 147, aktierna i
den stora vestliga jernvägen från 4350 till 89;
blott på den bomull, som fanns i magasinerne,
förlorades öfver: 4 million. Och knappt voro
dessa förlaster i någon mån ersatta, förr än
de för köpmannaöron i synnerhet så förför-
liga orden: republik! revolution! gåfvo gen-
ljud i hela Europa. Utrikes handeln har der-
igenom på ett kännbart sätt blifvit afbruten;
likväl är det förvånande, och kan endast för-
klaras genom de låga priserna, huru föga för-
brukningen af utländska produkter hittills af-
tagit i Eogland. Utförseln till de europeiska
länderne har deremot ansenligen minskats. Lyck-
ligtvis beror Englands storhet såsom handlande
makt på långt när icke så uteslutonde af dess
export till länderna i Europa, som de okun-
Thumbnail