skydd för Å landtmannaproduktionen, de ingalunda
vilja förneka de öfriga näringarne det skydd, som
de behöfva. De s. k. frie arbetarne deremot hafva
förfarit på ett alldeles motsatt sätt, ty de vilja af-)
skaffa allt skydd, utom för deras egen näring; der
önska de starka skyddstullar. Sådant kan åtmin-
stone icke kallas mycket oegennyttigt. Och då pe
titionens innehåll i öfrigt så föga torde förtjena att
gillas, inser jag icke lämpligheten af att i nu ifrå-:
gakomne hänseende åberopa en så beskaffad auto-l
ritet; likasom jag vägar förmoda, att på besagde
framställning icke måtte göras något afseende, enär
den icke synes vara deraf förtjent.
Hr von HOHENHAUSEN: Ehuru jag är något
hemmastadd i tullagstiftningen, så finner jag nu
mycket väl, att det icke låter sig göra att stadga
någon princip, som generelt skulle kunna tillämpas
på hvarje särskild artikel, emedan så många sär-
skilda förhållanden inverka på produktionen och
införseln af hvarje särskild vara, hvilka dervid må-
ste tagas i betraktande, att man med en omfat-
tande blick måste öfverskåda det hela. Om jag på
ena sidan vill framtaga en sats, som grefve Gylden-
stolpe har framkastat i afseende på tull, så blir
fråga om huruvida man må för en sådan lifsförnö-
denhet, en sådan vigtig vara som smör, hafva tul-
len hög. Om man dermed tror, att man skulle
tillvägabringa på bästa sätt den stora säkerheten
och förmånen för landet att alltid hafva god till-
gång på denna vara, så bedrager man sig natur-
ligtvis. År 4808 hadezvi en del af Finland - qvar,
förenadt med oss, hvilken återtogs under vintern,
och hvarifrån stora qvantiteter af smör kommo.
För närvarande är priset nu i Stockholm 9 å 40
rdr lisp. Om man genom ett skydd för näringen
inom landet mot utländsk medtäflan skaffade enj:
ymnig produktion af varan, så skulle priset deri-
genom falla, på samma sätt som förhållandet har
varit med spanmålsproduktionen, i afseende hvarå
vi fordom till och med betingade oss i vidsträcktare
mån införsel från Liffland och fortgingo länge på
den banan, hvaraf följden var att jordbruket låg
nere. Man får således icke så der fästa sig vid,
att en sak i sådant fall är ett arcanum, som vid
alla tillfällen kunde hjelpa, utan man måste be-
trakta förhålandeova sådana som de i hvarje tid äro
och se -det mål, hvartut man syftar. Å andra si-
dan får man icke heller förglömma, att England,
hvars befolkning ti!l en stor del sysselsätter sig
med manufakturer och som dermed förser hela
verlden, varit nödsakadt att upphäfva sin span-
målstull och nedsätta tullen på födoämnen, på det
att deras arbetare måtte kunna för låga priser lif-
nära sig. Härigenom är också öppnadt för Skåne,
Halland och Bohus län en utsigt till afsättning af
smör på England, derest de vilja lära sig awvt be-
handla smöret såsom det bör behandlas och närma
sig till det sätt, som i detta afseende iakttages i
Holland. Den nedsättning, som nu af utskottet
blifvit föreslagen, fruktar jag dock nu har gått nog
långt. För min del kan jag icke annat än öfver-
tyga mig, att 4 rdr 32 sk. hade varit det lämpli-
ga, men anser det alldeles nödvändigt att nedsätta
den orimligt höga tull, som förut varit gällande
och som föranledt till smuggling i högst betydlig
skala, hvilken är omöjlig att hindra.
Af dessa skäl skulle jag gerna hafva sett, om
tullen blifvit nedsatt till 4 rdr 32 sk., men jag an-
tager heldre 4 rdr 24 sk., om jag dertill blir nöd-
sakad, än om jag skulle hafva tullen så hög som
2 rdr eller deröfver för lisp.
Hr von HARTMANSDORFF (hvars yttrande är
uttaget till justering) förmenade, att den nyttiga
näringen, som uppkommit efter finska traktatens
upphörande, icke borde ruineras, sedan landtbru-
karpe börjat använda spanmålen till ladugårdarne
i stället för till bränvinsbränning. Talaren hade
hört, att det finska smöret vore bättre än det sven-
ska; alltså borde våra landtmän hafva skydd tills
de lärt sig att göra sitt smör lika godt. Man borde
ej blott göra afseende -på den fattige, som äter
smöret, utan äfven på den mindre hemmansegaren,
som producerar det.och, för hvilken betalningen
för smöret är eh af de bufyudsakligaste kontanta
inkomsterna till statens utgörande m. m. Hvad be-
träffade .de siffror man hade anfört om smörinför-
seln från Haparanda, kunde talaren i det afseendet
icke begripa Kongl. Maj:ts proposition. Der: tala-
des om att intet smör hade blifvit iofördt till Ha-
paranda, men att likväl smör hade blifvit derifrån
utfördt till Stockholm?
Grefve GYLDENSTOLPE: Hr von Hartmansdorff
måtte icke hafva genomläst Kongl. Maj:ts nådiga
skrifvelse med tillräcklig uppmärksamhet, ty. med
hr von Hartmansdorffs. klarsynthet hade det då in-
galunda kunnat undfalla honom, hvad som. synes
mig helt lätt kunna deraf härledas. Kongl. Maj:t
har framställt förhällandet med hvad som införtul-
lades vid Haparanda före och efter finska traktaten,
och deraf synes att införseln till Haparanda ut-
gjorde 7,777 lisp. innan traktaten upphörde, och
till Stockholm 29,423 lisp., hvaremot, sedantrakta-
ten upphört. och tullen blifvit böjd, endast 44!,
lisp. förtullades till Haparanda, samt 904 lisp. till
Stockholm. Deremot infördes från Haparanda
30,688 lisp. 16 smör till Stockholm. Nu torde
väl hvar och en kunna inse, att det smöret omöj-
ligen kunde hafva tillkommit genom: förökad pro-
duktion i Norrland, hvilken icke på dessa.år kun-
nat stiga till 30,000 lisp., som fördes från Hapa-
randa till Stockholm, utan för hvar och en visar
sig tydligt, att detta smör infördes från Haparanda,
men utan att förtullas, och att det var precist dy-
likt finskt smör som förut bade förtullats. Jag
hade nu egentligen uppstått för att förklara, att det
icke är min afsigt att ruinera stadsmannanäringar-
ne. - Jag har den öfvertygelsen, att måttliga tullar
skydda bättre sän de höga, emedan de höga icke
kunna efterlefvas, utan föranleda lurendrejeri, hvar-
emot jag anser de mättliga tulla:ne kunna verk-
ställas; och säledes upphör allt det skydd af de
höga tullarpe, som man väntar sig af dem, hvar-
emot de låga tullarne gifva verkligt skyad. Jag
tror derföre för min del, att jag bättre än hr von
Heartmansdorff skall skydda stadsma: nanäringarne,
och att samma förhållande äfven eger rum i afse-
ende å landtmannanäringarne. Vare det långt
ifrån mig att vilja förstöra hvarken den ena eller
den andra af dessa näringsr. Man har velat före-
brå mig att jag icke vill hafva någon tull på Smö-
ret, och således på intet sätt beskydda den inhem-
ska näringen, men då jag har yrkat, att nedsätt-
ningen icke må blifva större än utskottet föresla-
git, så följer deraf att, äfven om detta bifalles, den
inhemska näringen eger ett ganska godt skydd.
När man dertill lägger, att varan dessutom mäste
draga ännu flera pålagor, såsom tolsg 0. 5. VY. när
man dertill lägger de utgifter, som uppstå derige-
Dom att varorna anses komma ifrån utländsk ort,
emedan: de fartyg, som hitföra dem, betraktas så-
som: alldeles utländska, så skall man finna, att
denna vara, äfven med den af utskottet föreslagna
tull, blifver tillräckligt-högt beskattad. Den förhöj-
ning, som gjurdes vid: sistl. riksdag, ifrån 32 sk.
till 2: 24, utgjorde 1 rdr 40 sk. Nu är den före-
slagva nedsättningen endast 4 rdr; nemligen. från
9 rdr 94 sk till 4 rdr 24 sk. Det återstår s3ta.
Nr ——- - KE mA RRD, ve ER ge - - UN JK MA fr. PA - - PM ÅA te 0 KR BR mm Am KR TE