skydd för Å landtmannaproduktionen, de ingalunda vilja förneka de öfriga näringarne det skydd, som de behöfva. De s. k. frie arbetarne deremot hafva förfarit på ett alldeles motsatt sätt, ty de vilja af-) skaffa allt skydd, utom för deras egen näring; der önska de starka skyddstullar. Sådant kan åtminstone icke kallas mycket oegennyttigt. Och då pe titionens innehåll i öfrigt så föga torde förtjena att gillas, inser jag icke lämpligheten af att i nu ifrå-: gakomne hänseende åberopa en så beskaffad auto-l ritet; likasom jag vägar förmoda, att på besagde framställning icke måtte göras något afseende, enär den icke synes vara deraf förtjent. Hr von HOHENHAUSEN: Ehuru jag är något hemmastadd i tullagstiftningen, så finner jag nu mycket väl, att det icke låter sig göra att stadga någon princip, som generelt skulle kunna tillämpas på hvarje särskild artikel, emedan så många särskilda förhållanden inverka på produktionen och införseln af hvarje särskild vara, hvilka dervid måste tagas i betraktande, att man med en omfattande blick måste öfverskåda det hela. Om jag på ena sidan vill framtaga en sats, som grefve Gyldenstolpe har framkastat i afseende på tull, så blir fråga om huruvida man må för en sådan lifsförnödenhet, en sådan vigtig vara som smör, hafva tullen hög. Om man dermed tror, att man skulle tillvägabringa på bästa sätt den stora säkerheten och förmånen för landet att alltid hafva god tillgång på denna vara, så bedrager man sig naturligtvis. År 4808 hadezvi en del af Finland qvar, förenadt med oss, hvilken återtogs under vintern, och hvarifrån stora qvantiteter af smör kommo. För närvarande är priset nu i Stockholm 9 å 40 rdr lisp. Om man genom ett skydd för näringen inom landet mot utländsk medtäflan skaffade enj: ymnig produktion af varan, så skulle priset derigenom falla, på samma sätt som förhållandet har varit med spanmålsproduktionen, i afseende hvarå vi fordom till och med betingade oss i vidsträcktare mån införsel från Liffland och fortgingo länge på den banan, hvaraf följden var att jordbruket låg nere. Man får således icke så der fästa sig vid, att en sak i sådant fall är ett arcanum, som vid alla tillfällen kunde hjelpa, utan man måste betrakta förhålandeova sådana som de i hvarje tid äro och se -det mål, hvartut man syftar. Å andra sidan får man icke heller förglömma, att England, hvars befolkning ti!l en stor del sysselsätter sig med manufakturer och som dermed förser hela verlden, varit nödsakadt att upphäfva sin spanmålstull och nedsätta tullen på födoämnen, på det att deras arbetare måtte kunna för låga priser lifnära sig. Härigenom är också öppnadt för Skåne, Halland och Bohus län en utsigt till afsättning af smör på England, derest de vilja lära sig awvt behandla smöret såsom det bör behandlas och närma sig till det sätt, som i detta afseende iakttages i Holland. Den nedsättning, som nu af utskottet blifvit föreslagen, fruktar jag dock nu har gått nog långt. För min del kan jag icke annat än öfvertyga mig, att 4 rdr 32 sk. hade varit det lämpliga, men anser det alldeles nödvändigt att nedsätta den orimligt höga tull, som förut varit gällande och som föranledt till smuggling i högst betydlig skala, hvilken är omöjlig att hindra. Af dessa skäl skulle jag gerna hafva sett, om tullen blifvit nedsatt till 4 rdr 32 sk., men jag antager heldre 4 rdr 24 sk., om jag dertill blir nödsakad, än om jag skulle hafva tullen så hög som 2 rdr eller deröfver för lisp. Hr von HARTMANSDORFF (hvars yttrande är uttaget till justering) förmenade, att den nyttiga näringen, som uppkommit efter finska traktatens upphörande, icke borde ruineras, sedan landtbrukarpe börjat använda spanmålen till ladugårdarne i stället för till bränvinsbränning. Talaren hade hört, att det finska smöret vore bättre än det svenska; alltså borde våra landtmän hafva skydd tills de lärt sig att göra sitt smör lika godt. Man borde ej blott göra afseende -på den fattige, som äter smöret, utan äfven på den mindre hemmansegaren, som producerar det.och, för hvilken betalningen för smöret är eh af de bufyudsakligaste kontanta inkomsterna till statens utgörande m. m. Hvad beträffade .de siffror man hade anfört om smörinförseln från Haparanda, kunde talaren i det afseendet icke begripa Kongl. Maj:ts proposition. Der: talades om att intet smör hade blifvit iofördt till Haparanda, men att likväl smör hade blifvit derifrån utfördt till Stockholm? Grefve GYLDENSTOLPE: Hr von Hartmansdorff måtte icke hafva genomläst Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse med tillräcklig uppmärksamhet, ty. med hr von Hartmansdorffs. klarsynthet hade det då ingalunda kunnat undfalla honom, hvad som. synes mig helt lätt kunna deraf härledas. Kongl. Maj:t har framställt förhällandet med hvad som införtullades vid Haparanda före och efter finska traktaten, och deraf synes att införseln till Haparanda utgjorde 7,777 lisp. innan traktaten upphörde, och till Stockholm 29,423 lisp., hvaremot, sedantraktaten upphört. och tullen blifvit böjd, endast 44!, lisp. förtullades till Haparanda, samt 904 lisp. till Stockholm. Deremot infördes från Haparanda 30,688 lisp. 16 smör till Stockholm. Nu torde väl hvar och en kunna inse, att det smöret omöjligen kunde hafva tillkommit genom: förökad produktion i Norrland, hvilken icke på dessa.år kunnat stiga till 30,000 lisp., som fördes från Haparanda till Stockholm, utan för hvar och en visar sig tydligt, att detta smör infördes från Haparanda, men utan att förtullas, och att det var precist dylikt finskt smör som förut bade förtullats. Jag hade nu egentligen uppstått för att förklara, att det icke är min afsigt att ruinera stadsmannanäringarne. Jag har den öfvertygelsen, att måttliga tullar skydda bättre sän de höga, emedan de höga icke kunna efterlefvas, utan föranleda lurendrejeri, hvaremot jag anser de mättliga tulla:ne kunna verkställas; och säledes upphör allt det skydd af de höga tullarpe, som man väntar sig af dem, hvaremot de låga tullarne gifva verkligt skyad. Jag tror derföre för min del, att jag bättre än hr von Heartmansdorff skall skydda stadsma: nanäringarne, och att samma förhållande äfven eger rum i afseende å landtmannanäringarne. Vare det långt ifrån mig att vilja förstöra hvarken den ena eller den andra af dessa näringsr. Man har velat förebrå mig att jag icke vill hafva någon tull på Smöret, och således på intet sätt beskydda den inhemska näringen, men då jag har yrkat, att nedsättningen icke må blifva större än utskottet föreslagit, så följer deraf att, äfven om detta bifalles, den inhemska näringen eger ett ganska godt skydd. När man dertill lägger, att varan dessutom mäste draga ännu flera pålagor, såsom tolsg 0. 5. VY. när man dertill lägger de utgifter, som uppstå derigeDom att varorna anses komma ifrån utländsk ort, emedan: de fartyg, som hitföra dem, betraktas såsom: alldeles utländska, så skall man finna, att denna vara, äfven med den af utskottet föreslagna tull, blifver tillräckligt-högt beskattad. Den förhöjning, som gjurdes vid: sistl. riksdag, ifrån 32 sk. till 2: 24, utgjorde 1 rdr 40 sk. Nu är den föreslagva nedsättningen endast 4 rdr; nemligen. från 9 rdr 94 sk till 4 rdr 24 sk. Det återstår s3ta. Nr ——KE mA RRD, ve ER ge UN JK MA fr. PA PM ÅA te 0 KR BR mm Am KR TE