HELYUR vil DIUKBECL adl MI egalt. ALAA TU ad
märkte, att en häst icke förmår på något längre
håll skynda mer, än halfannan svensk mil i
timmen, och att han icke länge uthärdar med
en sådan skyndsamhet; hvaremot man på jern-
ärdas minst 3 svenska mil i timmen,
glavd, vid vissa tillfällen, 40 till 44
mil. . Det sar endast med ångans biträde, som
en sådan sindsamhet kunde påtänkas; men
fördomen mot möjligheten af lokomotiva ång-
machiner, d. v. s. af sådana, som icke stå
qvar på samma ställe, utan förflytta sig ge-
nom sin scen kraft, var i början så stor, äf-
ven hos de kunnigaste män, att man ansåg alla
förslag ssväl till ångvagnar som ångfartyg för
tomma d:önmar, oförtjenta af någon allmännare
uppmärkssmhet. Sålunda inträffade, att Eng-
lands på sin tid mest berömde naturforskare,
sir Joseph Banks (densamme som kringrest
jorden jsmic kapten Cook) anmodades af någon
bland sina kolleger i engelska vetenskapsakade-
mien om uppläsning derstädes af en inkommen
afhandling öfver ångans användande såsom fort-
nm - m HH -— —-—-— — I 0 KR
te
skaffningsmedel; men att sir Joseph vägrade,
med förl! s, alt han skulle nedsätta sitt
UD -- — —-—PA -— mA — -— m m mim
rykte all:för mycket, genom offentlig föredrag-
ning af en sådan dumhet. Tre år sednare
var dum i full fart, under skepnad af
ångbåt. M.n lyckades nemligen långt förr alt
till sjös assända ångan såsom fortskaffnings-
medel, än till lands, emedan man ombord bade
tillfälle att, på sätt vanligen sker i Sverige,
begagna betryckningsmachiner, hvaremot endast
högtryckuinusmachiner kunna tjena till fort-
skaffning på land, i saknad af den stora till-
gång på kylvatten, som bruket af lågtrycknings-
machiner förutsätter. — Efter talrika och -kost-
samma försök af en mängd engelska i mekani-
ster, lyckades det slutligen för en mit -Thres
vilick att konstruera en högtryckniogsmachir
för ångvagnar; och sedan denna uppfinning
var gjord, följde lyckade jernvägsfärder ha-
stigt. Det nya fortskaffningsmedlet skulle nu
sannolikt ba fullkomnat sig långt förr, om icke
allmänheten och kapit-listerna hade blifvit af-
skräckta genom den olyckan, att en af mir
Threviticks åvgpsnnor sprang; den var nemli-
gen af givijern, hvars bräcklighet till ångpan-
nor icke då bade hunnit utrönas.
Med engelsk ihärdighet fortforo likväl för-
söken att förbättra ångvagnarae, och de hade
slutligen så vida lyckats, att det första bland
de stora engelska Jernvägsbolagen — det för ba-
—— - BV - —- AA (AA NA AM mmm mA (MM - ka AE RN - - AA -— -
att använda ångvagnar på denna bana, samt
utsatte ansenliga prisbelöningar för en kapp-
körninog mellan olika slag deraf. Tre bland
de många försökande hade härvid företrädet,
nemligen först ingeniören för jernvägsbyggna-
den, vidare en annan engelsman, och slutligen
vår i uppfnoningarnes annaler namnkunnige
landsman, kapten Joh. Ericsson. I bolag med
en annan engelsman täflade han här medelst
en ångvagn, som, i öfverensstämmelse med sitt
namn Fhe Noveltyn, var för den dåvarande
machinkunnigheten en verklig nyhet, icke blott
i afseende på skyndsamhet och koncentrerad
kraft, utan äfven i snillrik sammansättning och
artistisk smak. Fastän både den snabbaste och i
förhållande till åtgången på bränsle kraftfulla-
ste bland de tre medtäflarne, vann likväl den
svenske: uppfinnarens ångvagn icke det af bo-
laget utsatta priset. Detta tillföll den af bo-
lagets jernvägsivgeniör framställda ångvagnen.
Kapten. Ericssons konstruktion hemtade sin öf-
verlägsenhet i kraft hufvudsakligen från den
lifligare hetta som utvecklades hos bränslet till
förökning af ångbildningen, och som uppkom
genom ett konstgjordt luftdrag, hvilket kapten
Ericsson åstadkom medelst en af machinen sjelf
i rörelse hållen pust. Någon tid derefier in-
träffade, att den tredje bland de medtäflande
ångvagnarne hade fått utloppsröret för ångan
afbrutet, så att detta, i stället för au efter för-
sta konstruktionen höja sig öfver ångpannans
eldstadsskorsten, i hvilket det var infördt, kom
all öppna sig inuti sjelfva skorsenen, ett be-
tydligt stycke innanför dennes mynning. Vid
närmare undersökning befans, att slumpen häri-
genom hade försett den engelska ångmachinen
med ett mångfaldigt kraftfullare luftdrag ge-
nom eldstaden, än det som kapten Ericsson
sökt åstadkomma medelst sin pustinrättning.
Kapten Ericsson insåg äfven sjelf, att man ge-
nom utsläppandet af ångstrålen igenom ång-
pannans eldstadsskorsten, påskyndade rökens
fart långt mer, än med någon pustanstalt, och
han öfvergaf derföre sjelf. denna ide. Grefye
Rosen anmärkte likväl, att det sista sannolikt
var ett förhastande, och alt man bör kunna med
förmån tillämpa kapten Ericssons uppfinning,
väl icke på ångvagnar, men på ångfartyg.
Grefve Rosen beskref härefter de förbättrin-
gar, som sedermera blifvit gjorda i ångvagnar-
nes konstruktion, och bland hvilka såsom vär-
sendiligare omnämndes deu nedsänkning men
nyligen lyckats åstedkomma af ångvagnens tyngd-!
punkt, hvarigenom denn? kommer mycket lägre:
än sjelfva bjulaxlarne; hvilket åter har den följz .
den, att ångvagnarne kunna gå långt stadigare
än förut, äfven på jemförelsevis smala banor!
En annan förbättring, äfven åsyftende större)
säkerhet, består i hjulaxlarnes svängbarhet, till
följd hvaraf ångvagnar numera kunna underl!
bastig fart genomfara ganska små vögkröknin-
gar, utan äfventyr att vältra. j
Med tillhjelp af plancherna gjorde talaren
j
- MM -—- AA PD
-
mm IV me H AA AA mm — - - —— -— HO PM AA kd - — 0 —— NR Jr RA AR -— - me ÖA
j
;
härefter åskådligt för silt auditorium huru en,
jernväg planeras och grundlägges, huru grund-
bjelkarne anbringas, huru vägskenorna fästas!
derpå, huru dalar öfvergås medelst broar, ofta