I denstolpe har nu, liksom flera gånger tillförene un.
der öfverläggningen om tulltaxan, framkastat före-
Ispeglingar om tullörsnillnirg i följd af de högrc
Itullbestämmelserna. Skall detta gälla såsom skä
för tullafgifternas nedsättning, så terde det san.
nerligen blifva ganska svårt, att finna gränsen föj
en sådan åtgärd, och skall aldrig med tillförlivlig.
Thet träffas förr än man hunnit till den punkt, dei
en fullkomlig frihet från all importtull vidtager
Hr Ribbing har yttrat särdeles ömhet för den ar:
hetande klassen. Jag vet ej, om jag är lycklig
Inog att i medlidsamma känslor för denna klas:
kunna mäta mig med honom. Men det vet jag
att det icke obetydliga antal af denna klass, som
jag begagnat och ännu begagnar, har jag städse
I behandlat så, att jag aldrig varit blottställd för de:
ras missnöje, men väl vid mera än ett tillfälle rön
prof på tänkesätt hos dem af alldeles motsatt be
skaffenhet. Jag kan likväl icke häraf låta mig för
ledas till den föreställningen, att en öfverdrifver
nedsättning uti priserna på födoämnen utgör fö
arbetaren någon lycksalighet; ty mycken sakkänne
dom behöfver man ej för att inse, att om Jandt:
mannens produkter falla till vanvärde, och han så
ledes får snart sagdt ingenting för hvad han har at
afläta, så skall också i samma mån möjligheten ho.
nom betagas, icke blott att, till utvidgning af sit
I landtbruk, begagna det större antal arbetare har
eljest skulle önskat, enär det låga priset å hans
produkter ej lemnar honom nödig tillgång till dags.
verkslönernas betalning, utan äfven att blifva af
nämare hos handtverkaren och fabrikanten, hvilke
d-rigenom i sin ordning beröfvas utväg att förss
sina arbetare med tillräcklig sysselsättning. I bå-
da fallen blir det arbetaren, som skadan egentliger
drabbar derigenom, att han kommer att sakna till-
fälle till arbetsförtjenst och med detsamma äfver
tillgång ått foörskaffa sig sina lifsförnödenheter, fö:
huru godt pris de ock må kunna erhållas.
Dessutom, betraktar man saken från moralish
synpunkt, kommer man väl då till det resultat, at!
lutomordentligt låga priser å födoämnen äro för ar-
betaren af verklig nytta? Har erfarenheten visat.
att han, mindre än andra samhällsklasser, låtit det
felet komma sig till last, att, . när tillfälle sig er-
bjuder, utbyta en jemnare verksamhet mot det be-
hag, som ett mera makligt lefnadssätt erbjuder?
Jag tror det icke; och ingen, som älskar sannin-
gen, skall kunna förneka, att ett alldeles motsatt
förhållande blifvit af alla tiders erfarenhet bekräf-
tadt. Månne väl då ett öfver höfvan nedtryckt
pris å lefnadsartik!ar är så serdeles önskvärdt för
arbetarens egen skull? Om han t. ex. på 2 dagar
kan förtjena tillräckligt för sin bergning under hela
veckan och sålunda under de återstående arbetsda-
garne gör ingenting; är väl detta gagneligt för ho-
nom sjelf? och ligger häruti någon vinst för det
allmänna? Under min vistelse i. Jemtland 1844,
då denna provins i flere år varit hugnad med go-
da skördar, blef mig af trovärdiga personer berät-
tadt, att arbetslönerne, som förut varit måttliga,
voro uppdrifna till en sådan höjd, att landtmannen
understundom måste tills vidare afstå från fullfölj-
den af redan började odlingsföreiag, såsom icke
bärande den dryga arbetskostnad de medförde; och
det torde nog hafva händt, hvad jag hörde befa-
ras, att om de goda åren vidare fortforo, så skulle
dagsverkspriserna än ytterligare stiga.
Om således, å ena sidan, ingen hvarken kan el-
ler vill bestrida skadan utaf oskäligt uppdrifna
priser å födoämnen; sä skall man, å andra sidan,
äfven nödgas erkänna, att för mycket nedtryckta
priser å dessa artik:ar äro icke mindre skadlige,
och att jemnvigten mellan de båda ytterligheterna
bör i möjligaste måtto söka bibehållas.
Slutligen må det också erinras, att behofyet af
tillgång på en vara svårligen kan blifva någon an-
taglig grund för tullvärdets bestämmande å den-
samma, emedsn detta värde, lika med det som
gäller i handel och yandel, altid måste blifva re-
lativt, och säledes ibland högre, ibland lägre än
det verkliga. Våren 4847 gällde en tunna råg än-
da till 28 tTdr och alla viktualievaror voro äfven då
ganska dyra. Nu kostar rågtunnan icke mer än
40 å 40 V. rdr, somt de öriga sädesslagen i ör-
hållande dercfter, och det är då klart, att dessa
olika priser måste utöfva en olika verkan på vär-
det af de alster, som genom säden skola fram-
bringas.
Jag anhäller, att nu gällande tulltaxa måtte i af-
seende å ifrågavarande artikel bibehållas, men att,
om detta mitt yrkande icke vinner bifall, ständet
ätminstone måtte godkänna den af grefve Sparre
föreslagna tullbestämmelsen af 4 rdr lispundet.
Hr HJERTA, LARS, Då jag vid början af
denna riksdag väckt motion om nedsättning i tul-
len å fläsk, mäste jag begära bifall till utsk:s ifrå-
gavarande betänkande. Jag förenar mig i de skäl
hr Aminoff välgrundadt anfört, och anhåller, att
dervid få tillägga, att det synes mig, som om sjelfva
den princip hvilken angifvits såsom motiv för för-
slaget att höja importtullarne, nemligen att derige-
nom befordra den inhemska industrien, borde ut-
göra elt skäl mera, att, ifråga om denna artikel,
icke bibehålla den hittills gällande höga tullen,
enär det måste vara gifvet, att i samma mån fin-
narne sättas i tillfälle, att införa fläsk och andra
viktualier till Stockholm, i samma mån måste bandt-
verkare och fabrikanter härstädes hafva fördel af
det utbyte, som uppstår, då finnarne tillköpa sig af
deras tillverkningar för de medel, de förre erhålla
för sina viktualier. En ledamot bar funnit det be-
tänkligt att nedsätta tullen så lågt som utsk. före-
slagit, emedan det skulle hindra Kongl. Maj:t att
begagna rättigheten till nedsättning i tullen. Ibland
alla skäl synes mig detta det mäst besynnerliga,
ty med samma skäl skulle tullen å alla varor för-
höjas endast på det att denna Kongl. Maj ts pröf-
ningsrätt må i möjligaste måtto verkliggöras. —
En annan värd talare har åberopat fördelarne af
att traktaten med Finland upphört; men om det
så förhåller sig lemnar jag derhän. Om hr Ami-
noffs uppgift är grundad, såsom anledning finnes
att tro, att Ryssland är belåtet dermed, att finnarne
föra sina viktualievaror icke. till Stockholm utan
till S:t Petersburg, så tror jag likväl icke, att den
ryska politiken är särdeles benägen att göra förän-
dringar i sitt tullsystem. Man känner dessutom
att detta system är ganska prohibilivt, och att hela
Rysslands statsekonomiska system ytterst hyilar på
prohibitioner. Man har förespeglat oss den fördel,
landtbruket skulle vippa genom den höga tullen.
Detta skäl skulle måbända förtjena afseende, såvida
Sverige vore oberoende af utlandet i afseende på
viktualier, men då förhållandet icke är sådant må-
ste man äfven göra något afseende på konsumen-
ternes anspråk att ej få betala alltför öfverdrifvet
för enBlifsförnödenhet. Dessutom kar jag anledning
förmoda, på grund af hvad sakkunnige persoper
sagt, att en hög tull på fläsk endast ger en konst-
lad riktning ät landthusbållningen. Jag bar hört
sägas, att, då fläsket faller i pris till 3 rdr, är det
icke skäl för landtbrukaren, att producera fläsk i
stort, emedan kreaturen måste till betydlig del fö-
das med spanmål, och då anser man, att denna
sparmål, använd till utfodring af boskap, lemnar
större utbyte i smör och kött och derjemte mera
IRA hamn ösa fer