I denstolpe har nu, liksom flera gånger tillförene un. der öfverläggningen om tulltaxan, framkastat föreIspeglingar om tullörsnillnirg i följd af de högrc Itullbestämmelserna. Skall detta gälla såsom skä för tullafgifternas nedsättning, så terde det san. nerligen blifva ganska svårt, att finna gränsen föj en sådan åtgärd, och skall aldrig med tillförlivlig. Thet träffas förr än man hunnit till den punkt, dei en fullkomlig frihet från all importtull vidtager Hr Ribbing har yttrat särdeles ömhet för den ar: hetande klassen. Jag vet ej, om jag är lycklig Inog att i medlidsamma känslor för denna klas: kunna mäta mig med honom. Men det vet jag att det icke obetydliga antal af denna klass, som jag begagnat och ännu begagnar, har jag städse I behandlat så, att jag aldrig varit blottställd för de: ras missnöje, men väl vid mera än ett tillfälle rön prof på tänkesätt hos dem af alldeles motsatt be skaffenhet. Jag kan likväl icke häraf låta mig för ledas till den föreställningen, att en öfverdrifver nedsättning uti priserna på födoämnen utgör fö arbetaren någon lycksalighet; ty mycken sakkänne dom behöfver man ej för att inse, att om Jandt: mannens produkter falla till vanvärde, och han så ledes får snart sagdt ingenting för hvad han har at afläta, så skall också i samma mån möjligheten ho. nom betagas, icke blott att, till utvidgning af sit I landtbruk, begagna det större antal arbetare har eljest skulle önskat, enär det låga priset å hans produkter ej lemnar honom nödig tillgång till dags. verkslönernas betalning, utan äfven att blifva af nämare hos handtverkaren och fabrikanten, hvilke d-rigenom i sin ordning beröfvas utväg att förss sina arbetare med tillräcklig sysselsättning. I båda fallen blir det arbetaren, som skadan egentliger drabbar derigenom, att han kommer att sakna tillfälle till arbetsförtjenst och med detsamma äfver tillgång ått foörskaffa sig sina lifsförnödenheter, fö: huru godt pris de ock må kunna erhållas. Dessutom, betraktar man saken från moralish synpunkt, kommer man väl då till det resultat, at! lutomordentligt låga priser å födoämnen äro för arbetaren af verklig nytta? Har erfarenheten visat. att han, mindre än andra samhällsklasser, låtit det felet komma sig till last, att, . när tillfälle sig erbjuder, utbyta en jemnare verksamhet mot det behag, som ett mera makligt lefnadssätt erbjuder? Jag tror det icke; och ingen, som älskar sanningen, skall kunna förneka, att ett alldeles motsatt förhållande blifvit af alla tiders erfarenhet bekräftadt. Månne väl då ett öfver höfvan nedtryckt pris å lefnadsartik!ar är så serdeles önskvärdt för arbetarens egen skull? Om han t. ex. på 2 dagar kan förtjena tillräckligt för sin bergning under hela veckan och sålunda under de återstående arbetsdagarne gör ingenting; är väl detta gagneligt för honom sjelf? och ligger häruti någon vinst för det allmänna? Under min vistelse i. Jemtland 1844, då denna provins i flere år varit hugnad med goda skördar, blef mig af trovärdiga personer berättadt, att arbetslönerne, som förut varit måttliga, voro uppdrifna till en sådan höjd, att landtmannen understundom måste tills vidare afstå från fullföljden af redan började odlingsföreiag, såsom icke bärande den dryga arbetskostnad de medförde; och det torde nog hafva händt, hvad jag hörde befaras, att om de goda åren vidare fortforo, så skulle dagsverkspriserna än ytterligare stiga. Om således, å ena sidan, ingen hvarken kan eller vill bestrida skadan utaf oskäligt uppdrifna priser å födoämnen; sä skall man, å andra sidan, äfven nödgas erkänna, att för mycket nedtryckta priser å dessa artik:ar äro icke mindre skadlige, och att jemnvigten mellan de båda ytterligheterna bör i möjligaste måtto söka bibehållas. Slutligen må det också erinras, att behofyet af tillgång på en vara svårligen kan blifva någon antaglig grund för tullvärdets bestämmande å densamma, emedsn detta värde, lika med det som gäller i handel och yandel, altid måste blifva relativt, och säledes ibland högre, ibland lägre än det verkliga. Våren 4847 gällde en tunna råg ända till 28 tTdr och alla viktualievaror voro äfven då ganska dyra. Nu kostar rågtunnan icke mer än 40 å 40 V. rdr, somt de öriga sädesslagen i örhållande dercfter, och det är då klart, att dessa olika priser måste utöfva en olika verkan på värdet af de alster, som genom säden skola frambringas. Jag anhäller, att nu gällande tulltaxa måtte i afseende å ifrågavarande artikel bibehållas, men att, om detta mitt yrkande icke vinner bifall, ständet ätminstone måtte godkänna den af grefve Sparre föreslagna tullbestämmelsen af 4 rdr lispundet. Hr HJERTA, LARS, Då jag vid början af denna riksdag väckt motion om nedsättning i tullen å fläsk, mäste jag begära bifall till utsk:s ifrågavarande betänkande. Jag förenar mig i de skäl hr Aminoff välgrundadt anfört, och anhåller, att dervid få tillägga, att det synes mig, som om sjelfva den princip hvilken angifvits såsom motiv för förslaget att höja importtullarne, nemligen att derigenom befordra den inhemska industrien, borde utgöra elt skäl mera, att, ifråga om denna artikel, icke bibehålla den hittills gällande höga tullen, enär det måste vara gifvet, att i samma mån finnarne sättas i tillfälle, att införa fläsk och andra viktualier till Stockholm, i samma mån måste bandtverkare och fabrikanter härstädes hafva fördel af det utbyte, som uppstår, då finnarne tillköpa sig af deras tillverkningar för de medel, de förre erhålla för sina viktualier. En ledamot bar funnit det betänkligt att nedsätta tullen så lågt som utsk. föreslagit, emedan det skulle hindra Kongl. Maj:t att begagna rättigheten till nedsättning i tullen. Ibland alla skäl synes mig detta det mäst besynnerliga, ty med samma skäl skulle tullen å alla varor förhöjas endast på det att denna Kongl. Maj ts pröfningsrätt må i möjligaste måtto verkliggöras. — En annan värd talare har åberopat fördelarne af att traktaten med Finland upphört; men om det så förhåller sig lemnar jag derhän. Om hr Aminoffs uppgift är grundad, såsom anledning finnes att tro, att Ryssland är belåtet dermed, att finnarne föra sina viktualievaror icke. till Stockholm utan till S:t Petersburg, så tror jag likväl icke, att den ryska politiken är särdeles benägen att göra förändringar i sitt tullsystem. Man känner dessutom att detta system är ganska prohibilivt, och att hela Rysslands statsekonomiska system ytterst hyilar på prohibitioner. Man har förespeglat oss den fördel, landtbruket skulle vippa genom den höga tullen. Detta skäl skulle måbända förtjena afseende, såvida Sverige vore oberoende af utlandet i afseende på viktualier, men då förhållandet icke är sådant måste man äfven göra något afseende på konsumenternes anspråk att ej få betala alltför öfverdrifvet för enBlifsförnödenhet. Dessutom kar jag anledning förmoda, på grund af hvad sakkunnige persoper sagt, att en hög tull på fläsk endast ger en konstlad riktning ät landthusbållningen. Jag bar hört sägas, att, då fläsket faller i pris till 3 rdr, är det icke skäl för landtbrukaren, att producera fläsk i stort, emedan kreaturen måste till betydlig del födas med spanmål, och då anser man, att denna sparmål, använd till utfodring af boskap, lemnar större utbyte i smör och kött och derjemte mera IRA hamn ösa fer