DISKUSSIONER I TULLFRÅGAN HOS RIDDERSKAPET OCH ADELN. Forts. fr. gårdagsbl. Friherre CEDERSTRÖM. CLAES RUD. En kör regående talares här gjorda anmärkning -rörande förevarande ämne synes mig bufvudsakligen hyila på den värde ledamotens begångna förvexling af Skånes förhållanden med det öfriga Sverges. Det är klart, att förrberörde provins, genom sitt nära grannskap med Danmark, lättare -kan dit afsätta sina produkter, än den öfriga delen af landet förmår. En sådan förvexliog hvarken får eller kan dock läggas till grund för ett Ståndets beslut. En annan värd talare bar yttrat en synnerlig ömhet mot den arbetande klassen. Ehuru aktningsvärdt detta än må vara, torde sättet för verkställigheten tåla en närmare granskning. I motsats af det a! bemälde ledamot förordade sätt, vill jag, ätt man snarare ställer så till, att den fattige får arbetsförtjenst och att sådant sker derigenom, att man försätter såväl landtbrukaren som fabrikanten i tillfälle, att lemna den behöfvande arb:te. Detta synes mig nyttigare än att genom en vilseledd filantropi ruinera; båda. Jag tillstyrker bibehållande af 1845 års tullbestämmelser, helst jag för öfrigt tror, att då Ridd. och Adeln vid denna riksdag visat -. : : Hd mycken frikostighet i anslagsväg, bör detta Stånd jemväl taga i betraktande de rättvisa fordringarne af den klass medborgare, på hvilka skatterne hulvudsakligen och tyngst hvila, jag menar jordbrukarnes klas. Det har också helt naturligt inträffat att Bondeståndets ledamöter inom Utskottet hafya klagat deröfver att Utskottet i förevarande fall föreslagit tullen. påsätt som skett: De hafva vill större delen önskat: att man icke så gjort, men de hafva likväl insett, att de hafva ett mäktigt intresse att bekämpa. De hafva derföre velat gå den medelväg som grefve Sparre föreslagit. Eftersom jag icke vågar. föreslå framgång ät ett yrkande om bibehållande af nu gällande stadganden, ehuru de