(Insändt.) KORNHAMNS-TORGET I STOCKHOLM. Under den period som föregick året 1834, då den från södra och vestra orterne till hufvudstaden med torgvaror ankommande allmogen var anvisad till Jerntorget, förspordes flera både enskilda och offentliga anmärkningar och missnöjen deröfver, att det större och närbelägna Kornhamnstorget icke fick begagnas, utan uteslutande öfverlemnades åt en mängd åkare, under det att den större wrafiken måste bedrifvas å en lokal, hyarest under de flesta årstider stor trängsel och olägenhet måste uppkomma. Någon förändring häruti kunde likväl icke tillvägabringas förr, än kolerafarsoten under förstnämnde år föranlät vederbörande att förflytta torghandein till Kornhamnstorget; en åtgärd, som för både köpare och säljare fanns medföra lika mycken nytta som beqvämlighet. Nu åler, sedan nästan all torghandel för sjelfva staden och södermalm är koncentrerad äå Kornhamvstorget, synes ett lika förhållande vara nära att uppkomma derstädes, som förr ä Jerntorget, emedan alla slags försäljare söka tränga sig till det förrra, och än mera att utvidga sina områden på den torgbesökande allmogens bekostnad. Insändaren tager sig friheten uppmana den mera uppmärksamme betraktaren alt någon onsdag eller lördag taga förhållandet i ögonsigte, då det stall befinnas: dels att nära hela norra sidan aftorget är intagen af fiskförsäljare, mångelskor m. fl., hvilkas ogenomträngliga rad icke allenast gör passagen mellan Nygatorne och Räntmästarehuset nog trång och äfventyrlig både för åkande och gående, utan ock hindrar den med lass inkomna allmogen att frän torget obehindradt utkomma; dels att siörre delen ar torgets vestra och rymligaste sida är intaget af bröd-, grönsaksoch jordfrugts-försäljare, hvarförutan de på sednare åren tillkomne mjölförsäljarne, churu verkliga stadsboer fålt intaga rummet längre fram, och det till så betydlig del, att föga mer än en tredjedel af ået :ymliga torget för den trafikerande allmogen återstår. Men härmed är ännu icke nog. På de seanare veckorne hafsa köttförsäljarne, likaledes stadsboer, med sina stolar och apparater fått rycka än längre fram, hvarigencm, om så får fortfara och vid en årstid då allmogen mera talrikt inkommer, utrymmet för densamma, särdeles så länge afstängningen för slussbyggnaden måste bibehållas, blifver ytterst knappt och föro sakande en trängsel, som medförer betydliga olägemheter, helst vid en tidpunkt, då man icke kan göra sig fullt säker mot kolerafarsotens inträngande: Det är ingalunda insändarens mening att klandra eller söka förringa värdet af den större konkurrens och den lättade tillgång på de festa lifsförnödenheter, som serom detta sammanförando uppstår, och hvilket för en stor stad är af så betydlig och välgörande infiytelse; men får dock till alla vederbörandes mogna onprlöme hemstälia: huruv rvid oj tillika bör cöras nä och dess billiga skälet uttymmå kyad få Jern Kornpot afseende alven på allmogen rätt, så att den dels må ega eit för sina försäljningar. dels undgå at, torget var tagliga händelsen, och ännu på hamn ej är utan exempel, toppridas af polisbetjeningen och neiskällas af hvarje mångelska, som finner sig besvärad af ett tillfsligtvis påkommel och ofrivilligt närmande till hennes fridlysta plats. aldrahelst då en på så sätt uppkommen wingsel är RA