1 Kongi. Gotha Hotratt. li —— (Insändt.) NÅGRA ORD OM TULLEN Å BOMULLSGAÅRN. Få torde väl de vara, hvilka efter de långa debalterna vid riksdagen och den vidlyftiga polemiken i tidningar och brochurer rörande detta ämne ännu icke stadgat sin öfvertygelse derom. Insändaren häraf var länge obestämd, men med ledning af förhållandet vid härvarande garnoch komullspriser kom han till klart begrepp om saken, som till bans förvåning befanns mycket enkel. Kan man visa att spinneriegarena hbafva en öfver höfvan stor vinst, så är med detsamma äfven visadt alt tullen kan och bör nedsättas; ty denna vinst erhålles just genom tullen. De vidlyftiga kalkyler, som blifvit uppställda för att visa detta hafva kanske icke alltid blifvit förstådda, eller kanske någon, när ban hört motsidans sofismer, trott att de icke vero fullt tillförlitliga. Den beräkning, s:m nu här framlägges är sä enkel, att hvar uch en bör kunna inse dess halt, och för öfrigt kan hvarje läsare sjelf kontrollera den. Garnet är numreradt efter dess finare celler gröfre beskaffenhet med jemna nummer, och strängens antal i bundten utvisas alltid af detta rummer multipliceradt med 40. Så innehåller A? 8 jemt 80 sträng, J4 10 jemt 100 0. s. v. Ålla sträng innehålla lika långa garnändar, och vigten på en bundt garn är omkring 41 skålpund. Prisskillnaden meilan de olika numrorna måste säledes utvisa kostnaden för tillverkningen af 20 sträng, hvaraf man lätt kan finna tiliverknadskostnaden för 80, 400, 420 etc som är antalet i bundtar af nummeris 8, 10, 42 etc. Om till denna sålunda lätt funna tvilverkningskostnad, hvaruti naturligtvis inberäknas både arbetslöner, räntor, mascliinernas slitning och hvad mera det månde vara, lägges kostnaden för råämnet bomullen, så finner man hvad garnet kostar tillverkaren. Nu upptar priskuranten från garnmagasinet vid Stortorget här i Stockholm 42 skillingars prisskillnad å bundtar af numrorna 8, 40, 42, 14. 46, 18 och 20, hvilka 42 skillingar således utgör hela tillverkningskostnaden för de 20 sträng som utgöra skilloaden mellan hvarje nummer. Häraf ser man att M 8 kostar 4 rdr i tillverkning, AM 10 4 rdr 42 sk., M 12 4 rdr 24 sk. o. 8. v. Troligt är att denna af tillverkaren sjelf beräknade kostnad ä hans vara är tagen så hög som möjligt. Bomulispriset är nu 48 sk. hos detaljörer här i Stockholm och det är tydligt att spinneriegarne, som iuvförskrifva stora partier från produktionsorterna hafva varan för betydligt bättre köp. Sådant må man dock lemna åsido, ty den vinst, som de häråf erhålla, är egentligen en köpmansvinst, som icke haft att skaffa med vinsten på fabrikationen Om man räknar att 8!V, procent af bomullen skulle förloras vid garnets tillverkning, så är det troligen mycket för mycket, men bättre är att ränna mera till motsidans fördel än till sin egen. Således åtgår 42 skålpund bomuli till bundten, som efter 13 sk. per skålpund gör 4 rdr 24 skillingar. Gecom denna enkla och rundiigt uviltagna beräkming har man således fött veta hyad de gröfre garnsorterna kosta spinneriogaren ifall man räknar bomullen efter detaljpriset. Det är nemligen per bundt 4 rdr 24 sk. för råämnet och 12 sk. för hvar 20:e sträng; således för J4 8 5 rdr 24 sk., för MF 10 5 rdr 36 sk. o. s. vy. 12 sk. mera för hvarje högre nummer. Skillnaden melian detta pris och det som är upptaget å den ofvacnämnde priskuranten är likväl 4 rdr 24 sk.; hvilket således utgör den vinst, som tillverkaren och köpmannen gemensamt cerhälla. Nu lär köpmannens provision vara bestämd till 24 sk. per bundt och har således herrar garnfabrikanter den öfverdrifyet stora nettovinsten af 4 rdr per bundit, efter en beräkning, som på allt sätt är liberal mot dem. På detta sä:t finner man sanningen af gjorda påståender om spinneripatronernas orimligt stora recetter på hundratusentals riksdaler om Ääret. När efter denna liberala kalkyl vinsten utgör ungefär 4 skillingar 4V, rst. per skålpund, så må men också finna befogenheten af det yttrande, som en af spinneriegarne hade redan för fiera år sedan, då likväl troligen maschinerna voro mindre fullkomliga: att han kunde tillverka sitt garn till samma pris, som man kunde sälja lika god vara för i Manchester, och att således tillverkningen skulle bära sig äfven utan ringaste tull, ehuru så länge man gynnade honom med en, som var öfverdrifvet hög (då 8 sk. boj, så ville han visst icke neka att ta emot den fördel han häraf hade Denne man har troligen icke eller laggt två strå i kors för att hålla tullen uppe och önskligt för Sverges innebyggare vore att alla anura spinneripatroner hållit sig lika passiva.