ning med denna samt enligt dess toreskrill Men så framt ändamålet med en sådan inrät! ning skulle vinnas, borde enligt vår tanka, för hållanderna här vara desamma som i Englanc och organisationen af polisen härstädes på ni got sätt jemförlig med den Engelskas. Delt är emellertid i många hänseenden icke förhal landet: Stockholms polis, ehuru måhända s god som den efter sin organisation kan vars befinner sig likväl icke på den ståndpunkt, at den kan ställas i bredd med Eaglands och sy nes åtminstone icke vara så beskaffad, at mängden af hufvudstadens innevånare skull anse för en önskvärd utmärkelse, att få bild en till viss grad subordinerande afdelning der af, deltaga uti polisens funktioner och förse med dess tjenstetecken. Och att den at h ÖOfverståthållaren proponerade Säkerhets-vakt verkeligen, när och så ofta som helst kund anlitas att tjenstgöra jemte polisen eller i den nas ställe, synes af 48 i hr Öfverståthållaren ofvannämnda förslag, der det heter: För be tryggande af allmänt lugn och säkerhet til person och egendom, bildas af hufvudstaden innevånare en medborgerlig skyddsoch ord. niogsvakt m. m. Således för fullkomligt ena banda ändamål med polisens, ty dennas all: åligganden gå icke ut på något annat, än jus detta betryggande af allmänt lugn och säkerhet till person och egendom. Detta ändamå är emedlertid på en gång både mera vidsträck och mera inskränkt än det, vi med ett med. borgaregarde åsyftat. Under det nemliger polisens funktioner inskränka sig till ord. ningens vidmakthållande och beifrande af de enskildta brottsliga handlingar, hvarigenom der kan förnärmas men ej skakas, ha vi trott medborgaregardets ävdamål böra blifva att skydda hufvudstadens allmänna säkerhet emot den fara, som kan hota henne, vare sig af inre eller yttre fiender, af missledde landsmän eller af främmande våldskräktare. Medborgaregardet tillhörde sålunda hvarken att deltaga uti polisens vanliga funktioner, icke eller att uppträda, då lugnet tillfälligtvis kunde störas af ett ringare galu-uppträde, hvilket den vanliga civila ordningsmakten vore tillräcklig att i ögonblicket lugna, utan blott i sådant fall, då oroligheter af vådligare art uppstodo, och hvilka kunde medföra menliga följder för staden eller hela samhället. Det har också förekommit oss som innebure det en oeftergiflig pligt för hvar och en, som mnitälskade -för fäderneslandets bestånd och väl, att icke försumma något lofligt medel för att uppnå det för hela landet så vigtiga ändamål, att hufvudstaden må kunna försvara sig sjelf och dermed landets hjerta, Vi dolde icke för oss att, för detta ändamåls uppnående, erfordrades, att underkasta sig mödor och uppoffringar; men vi Jitade i detta afseende på den anda, som alltid lifvat hufvudstadens innevånare, och hvilken skulle förmå dem, att icke sky tillbaka för de pligter, det sllmännas väl ålade dem. Då vi med det af oss i underdånighet begärda medborgaregarde afsett nu angifna ändamål,; -var naturligt att vi föreställde oss detta garde som en fullt beväpnad och på militärisk fot organiserad corps. Att sjelfva ordet beväpnad icke blifvit begagnadt i den underdåniga pelitionen härrörde deraf, att vi ansågo detta begrepp-redan innefattadt i den af oss med afsigt valde henämningen: Medborgaregarde,, enär benämningen garde, aldrig begagnas om obeväpnvade kårer. Sedt under den synpunkt. vi ofvan angifvit, är ett väpnadt medborgaregarde också ingen ny inrättning i Stoöckho!m: det är tvärtom en ganska gammal, måhända nära nog lika gammal som sjelfva staden: Ått skydda denna var redan från lång tid! tillbaka ansedt, ej blott såsom en dess innevånares rättighet, utan dem ålagdt som en pligt, och det--var, för att bespara sig åtminstone en del af de dermed förknippade personliga besvär, som de åtogo sig att underhålla en särskild vaktstyrka, hvilken bestridde den dagliga tjensten. De voro imedlertid äfven förbundne att sjelfva tjenstgöra, när omständigheterna så fordrade, voro, för sådant ändamål. fördelade i kompagnier, öfvade sig i va-) pen och undergingo mönstringar. År 4663 var borgerskapets milis fördelad i 45 kompagnier och utgjordes af 2,328 man. Det synes, som hade äf-l ven borgarenas tjenare deltagit i beväpningen, och! detta system har äfven sedermera fortsatts så tilll, vida, att stadens arbetsmanskap exercerats och vaktgjort, eburu bildande en corps för sig. Det varl ett. karaktersdrag hos tiden likasom det var en följd. af tidsförhållanderna, att hufvudstadens frivilliga beväpnade styrka endast utgjordes af dess egentliga näringsidkande. borgerskap. Med hvad förtroende denna institution varit an-. sedd af fordne svenska konungar, kan synas deraf, att t, ex. Konung Gustaf TIL, då han år 1779 utförde den statshvälfning, som åsyftade att upphäfva ett genom sina missbruk förhatadt partivälde, vädi jade icke blott till Stockholms värfvade garnison, utan äfven till dess borgerskap och fann hos båda li ett lika understöd, emedan hans afsigter gillades, af folket, och han uttryckte sedan sin erkänsla för; detta understöd. Då hela armöen 46 år sednare behböfdes till landets försvar, anförtroddes hufvud-; stadens hela bevakning åt borgerskapet, som en-l, samt bestridde den i mer än 9:ne år, eller från d.(, 48 September 1788 till d. 23 Oktober 1790. Det var under en tid af politisk brytning både inom l, och utom landet, som detta förtroende visades huf-; vudstaden, och att det på det fullkomligaste sätt; rättfärdigades, erkändes både allmänt och af Ko-, nungen sjelf. Jemväl under 1808 ärs krig be-l, striddes vaktgöringen till en ganska stor del all borgerskapets Å andra sidan torde det förtjena snmärkas, att då 1809 års revolution skedde, hade . ienna vaktgöring upphört och garnisonstjensten. förrättades af de tyska regementerna. S När vi sålunda här icke begära någon nykbet,l säga vi utan tvifvel också ingen sådan, då yi utrycka den öfvertygelsen, att den anda, som lifvar tufvudstadens innevånare, förtjenar lika mycket örtroende nu som för 60 och 40 är sedan, då vården om hufvudstadens trygghet och de dertill erorderligå vapnen lemnades i deras händer. Vi hoppas också, aut ej något misst:ocnde till hufvndladdare KP hh As