ningssättet, då så måasa artiklar äro undantacn?
för särskild pröfning. Dervid fär jag tillika bek!s-
a att slöjdeväror, icke specificerade, och handt-
verkerivaror i allmänhet icke blifvit undantagne.
ag hade nemligen för dessa varor velat yrka på
bibehållande af den hittils gällande tullen. Orsa I
ken derti!i ligger icke i någon fruktan för den Där-
varande handeskrisen och des3 följd-r för våra
Näringar; jag anser nemligen mycken inbillning
ligga till srund för den farhåga, scm synes nog all-
mänt råva, att stora massor f utländska varor skola
störta öfver oss. Arbetslöshet plägar eljest icke
föda öfverproduktion, och då i många europeiska
länder dervarande fsbriker ligga nere, behöfver ej
deraf befaras någon utsträckt varuproduktion. Det
egentliga skälet hvarför jag önskade b: behållandet
af nuvarande tullbestimmelse är, att dessa varor,
för att kunna lätt tullbehandlas, ofta torde angifvas
lill ett värde som för de flesta betydligt understi.:
ger dera: e sentliga värde, hvarigenom den åsatta.
jullprocenten icke i verklighewn utgår. Det torde
derför ara nödvändigt att fastställa något högre
tullbestämmelser för itt kunna lemna behöfligt
skydd åt neriogen. Jeg nämner detta utan att der-
före vilja s:ga, att det behöfver alltid ega rum; det
finnes n-miizen många slsgs handtverkerivaror som,
ill följd f svårigheten och dyrheten att transpor-
tera dem, naturligen tillhöra den inhemska produk-
tionen, såsom möbler och anvat dylikt Många så-
dsna skulle t. o. m. kunna få tullfritt införss utan
att man derför äfventyrade någon betydlig konkur-
rens. Avdra deremo! äro, i anseend2 till mindre
vigt och volym i förhålande will virde!, af beskaf-
fenhet att kunna med mera lätthet impor eras, hva-
dan der inhen.ske fab ikanten deraf torde böra
skyddas genom högre tullb-stärmmelser. Då jag
deremot i fråga om öf iza ariiklar, tillhörende den
s. k. klumpen, vill biträda utskottets förslag, ön-
skade jaz få förenämnde artikl r jemväl undan-
tagne, och hewuställer om icke ståndet skulla täc.
kas medgifya a:t de:sa ariklsr lsggas tll de öfsi-
Be, särskildt upptagne varorna. Hvar och en, vare
sig aff.rsmin cller andra personer, som haft till-
fälle att se verkan af den ni gällsnde tulltaxans
lillämpning, torde medgifyva att den i vissa fall icke
kunde vara sämre. Detta säger jag dock icke så
mycket med afseende på tullsystemet i det stora
bela; denra fråga lirer i alla fall nog komma att
debatteras vid de vigtigare artiklar, som äro un-
dantagne för särskild pröfning. Då jag undanta-
ger nyssoämnda artiklar, dertill man måhända af-
ven sku!le kunna ligga de af mig nu vidrörde:
slöjdvaror, så äro de öfriga ariiklarne af så ringa:
betydenhet, att fråg:n om förändring uti 4845 ärs
ullbestämmelser e. en:ligen in: kränker sig till be-
mödande att åstadkomma en mera rationel och klok!
ullbehandling, att återföra vissa artiklar under
vissa benämningar, m. m.
Jag vågar icke yrka derpå, men hemställer till;
ridd. och adeln, och hoppas att br Rosenblad vill
förena sig med mig uti den anhållan, att ståndet
ville medgifva att meranämnde artiklar eller slöjd-
varor, ej specificerade och handtverkerivaror
inge på den särskilta listan upptagas.
Frih. RAAB: I anledning af hr Hjertas sed-
nast framställda önskan, att ridd. och adeln ville!
undantagsvis för artikeln slöjdevyaror medgifva en
örändring af sitt beslut i fråga om föredragnings
sättet, får jag förklara, att jag anser detta högst:
lämpligt, emedan det möjligen kunde hafva till
öljd, att den ena ledamoten efter den andra fram- I
täller enahanda önskan i fråga cm någon viss ar-
ikel, hvyadan man icke kunde förutse någon gräns
ör anspråken i detta afseende. För öfrigt anser
jag visserligen icke denna artikel vara af så stor
vigt, att något undantag af den orsaken borde i-
frågakomma. Den drager nu 533!; procents in-
förseltull, och skulle efter utsk:ts förslag blott hafva 25
procent tull. Men som den lofliga importen af
denna artikel är temligen ringa, skulle skillnaden i
beloppet mellan dessa båda tullsatser icke blifva
mer än några hundrade riksdaler. Vidsädant för-
hällande är icke skälig anledning förmoda, att vära,
handtverkare skulle ruineras af den föreslagna tull-
nedsättningen. På sätt hr Rosenblad synes hafva
velat antyda är det gifvet att om varuprisen utom-
lands nedgå och siledes varorna naturligen söka
sig hit, så är det ju gifvet, alt ju högre och o-
rimligare våra tullbestämmelser äro, desto mera
skall smuggleri och tullförsnillning derafföranledas.
Hvad sjeifva principen beträffar af en högre eller
lägre tullsats, så utvisa hr Skogmans tabeller, att
alltsedan år 4824, då Rikets Ständer började att
följa en liberalare tull-lagstiftning, och allt efter
som förbuden upphört och handtverkerierna såle-
des till en viss grad måst konkurrera med utländ-
ningen, hafva handtverkerierna uti betydlig mån
förkofrat sig; bland andra hafva bleckslageriarbe-
tena i den mån utvidgats, att antalet af idkarne
utaf detta handtverk från 4837 till 1843 stigit från
59 till 30 mästare. Detta synes vara ett tillräck-
tigt bevis på att de kunna berga sig med den förra
tullen. (Forts. följer )
RÄTTEGÅNGS OCH POLISSAKER.