Under en sådan tidpunkt år det icke vålbetänkt att söka kringgå de anspråk. som folket billigt och hofsamt framståller för att förbättra sin framtid, och det är ett svek emot det, att lofva hvad man ej ämnar hålla. Att åt ett sådant folk som det Svenska, hvilket med ett beundransvärdt tålamod och ett exempellöst lugn, under 40 år väntat på nppfyllandet af det hopp, som Rikets Ständer då gårvo detsamma om en ändamålsenligare Nationalropresentation, nu lofva att det skall erhålla en sådan, grundad på samfälta val. och sedan genast afskilja folket i två valklasser, för att derutur bilda ännu en tredja valkategori — kan det vål kallas att uppfylla sitt löfte? Kan man handla oförsigtire eller kan man väl på ett mera obetänkt sätt framkalla missnöjet, än då man sålunda gäckar folkets på gifoa löften väckta förhoppningar? Handla Rikets Ständer klokt och värdigt. då de göra sig till bemeadlare af sådane försök, att undvika löftens uppfyllande? Jag tror det ej, utan anser jag för vår pligt att göra löftet till en verklighet. med all den maxi! grundlagarne lagt i Rikets Ständers händer. Framför allt är detta stånd skyldigt, att med omutlig ståndaktighet bavaka Sveriges allmoges rätt och fördel: och jag tviflar icke heller, att vi skola göra allt hvad som på oss kan ankomma, såsom redliga ombud för folket, i trots af alla de tillställningar, förvrängningar och lagstridigheter, som vi se begagnas for att hindra en genomförd pröfning af ärendet, så att vi skola tvingas att mihäinda Ååtskiljas äfven denna gång, innan vi till folkets be dömmande för grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, bunnit öfverenskomma om ett antagligt förslag. På det att åtminstone icke vi måtte blifva med skäl förebrådde att hafva underlåtit vår pligt, förenar jag mig mig med dem, som yrkat att bundeståvdet för sin del må förklara såsom utgörende sina gemensamma tankar det förslag, som vår ståndsbroder Bengt Gudmundsson i sammanhang med sin reservation i konstitutionsutskottet framställt, och hvilket förslag erbjuder de basta garantier för den allmäsna och samfålta valrättens utöfoing på ett sätt, som ar förenligt med ade rättvisa grunderna för en folkrepresentations sammansättning, och den säkerhet, som samhället behöfver, att alla de, som upprätthålla dess bestånd och verka för dess väl, i inbörds endrägt och till gemeasam fördel, åt Djuta. sina samhällsrättigheter. Nils Jeppsson från Skåne: Då jag törut instämt i Christen Anderssons an förande rörande denna fråga, har jag icke synnerligt att tillägga detsamma; men för den händelse att, i enlighet med brod:en Appelqvists uttalade äåsigt, frågan skulle till Konstitutionsutskottet återlemnas och der komma under pröfning, vill jag hafva. anmärkt, det jag anser icke allenast den direkta beskattningen, utan äfven den indirekta såsom. underhållsskyldigheten af indelta armeen m. fl., för jordbruket ganska betungande onera, böra läggas till grund för valbarbeten. Ingen billighet finnes deruli, att neka hvarje fullmyndig person, som sig och de sina försörjer och icke står under andras husbondevälde att ega röst eller valbarhet i förhållande till det belopp, som staten gagnar sig af honom i beskattningsväg. Riksdagsmännen från Calmar län, skriftligen: De uti vårt representationssätt så länge och med så mycket skäl öfverklagade bristfälligheter hafva, enligt hvad oss vill synas, föga blifvit afhulpna genom det nådiga förslag till svenska nationalrepresentationens ombildning, hvilket af höglofl. Konstitutionsutskottet blifvit tillstyrkt att, såsom hvil!ande till grundlagsenlig behandling, antagas. -Hvad man i syaonerhet har lagt det nuvarande representationssättet till last, är ståndssplitring och de olägenheter, hvilka genom många olikartade privilegier och deraf föranledda skiljda intressen uppkomma. Men icke kunna dessa olägenheter förebyggas på det sätt som uti regeringens förslag innebäres, ty det innefattar ovedersägligen fröet till en framtida splittring, och fol kets röst torde enligt detsamma få mera svårt än vu, att göra sig gällande. Konstitutionsutskottets förslag, förespeglar väl modifikationer af en mera liberal syftning, men hvad kamrarnes bildning beträffar, står äfven det i rak strid med den inom naticnen rådande, snart sagdt allmänna önskan; ty på det sätt som tvåkammarsystemet der vill göra sig gällande, kan svenska folket aldrig komma att bilda ena enda gemensam representation. Inom majoriteten hos nationen har deremot enkammarsystemet, fördeladt i tvenne afdelningar, tyckts vinna allt flera sympatier, och det i ståndsbrodren Bengt Gudmundssons reservation emot utskottets beslut uppställda förslag är, enligt hvad vi, och många med oss, förmena, mera öfverensstämmande med nationalandan hos svenska folket; hvarföre, och då detsamma, med några få modifikationer, i en framtid torde kunna antagas, vi härmed uttrycka vär önskan att Konstitutionsutskottets ifrågavarande förslag måtte varda återremitteradt och att Beng! Gudmundssons förslag, såsom med allmänna opi nionens på billighet och. rättvisa sig grundande omdöme mest öfverensstämmande,må antagas sår som hvilande till nästa riksmöte. Stockholm d. 9 Juni 1848. J. Peterson, J. P. Danielson, C. M. Engström Sven Isacsson, Juen Samuelson, Peter Bengtsson, från Calmar län. Å — (Forit.) (:nsändt.) Till götha kana!direktionen tillåta sig undertek nade ställa den frågan: Hvarföre få icke delegarn: