nas blott 53,000 man trupper. Walackerna sluta sig icke till det serbiska upproret. Den 43 och 46 Juni föreföllo oroligheter i kretsstaden Chrudim och dess omgifningar. Folket uppmanades formligt att fånga fursten v. Auersperg och hans familj; 20,000 gulden äro priset på hans hufvud. Fursten lyckades fly, men hans slott blef, med tillbjelp af nationalgardet från Cbast, stormadt och vapenförrådet plundradt ; detsamma skedde med krutförrådet i kretsen Lukawitz. SCHWEIZ. Sshweiziska tullföreningen. Edsförbundsda-! gen sysselsatte sig den 43, 46 och 47 Junil med det af grundlagskommitteen föreslagna systemet för samtliga kantonaltullarnes afskaffande, mot skadestånd af förbundets gemensamma !! inkomster, och upprättande af gemensamma !! gränstullar för hela förbundet. Edsförbunds; dagens representantero — yttrar härom S:t! Gallens Erzähler — nödgades vid detta till-!! fälle att, under tröttsamt långa sessioner i enj qvaf sommarluft, rödja sig väg genom en rig-!S tig ärskog af motioner och ett tropiskt tras-!! sel af allehanda slingerväxter med ersättningsanspråk; innan de med 44 och 43 rösters pluralitet ändtligen stodo vid målet. Tropparne i Paris, Berlin, Wien och Neapel hade icke flera barrikader att undanrödja, än dem kantonalsuveräniteterna uppställde vid denna föreningsstrid.. Kantonalstyrelsernas, prohibitisternas och konsumenternas tusenfärgade finanssystemer höggo mera vredgadt in på hvarandra, än preussarne och danskarne i det hafomslingrade Slesvig, eller österrikarne och piemontesarne vid Goita. När vi sågo allt detta, förtviflade vi nästan på möjligheten att i Schweiz någonsin tillvägabringa den förväntade unitarismen i konstitutionsrådet, och öfvertygade oss att kantonalismen kommer att frodas i saftig grönska, alltintill tidernas fullbordan, så väl inom nationalrådet, som i ståndskammareny. I Aarau begrofs den berömde schweiziske författaren Heinrich Zschokke högtidligen den 30 Juni. Utom hans söner, sonsöner och anförvandter, deltogo i processionen många embetsmän och lärda från nära och fjerran, så väl som ortens läroanstalter och skolungdomen. ITALIEN. I ;Rom ansåg man den 25 Juni den nuvarande ministern Mamianis afgång oundviklig. Det påstås nemligen att Mamiani, under en öfverläggning med påfven och åtskilliga kardinaler, förhetsat sig och yttrat att Hans Helighet vore blott en docka (vun? burattinon); de närvarande kardinalerna skola genast ha velat låta häkta honom, men Pius förblef lugn och förbehöll sig vidare åtgärder framdeles. Naturligtvis måste hela denna berättelse, under en på partisagor så fruktbar tid, lemnas derhän. Imedlertid ; var ett hemligt konsistorium sammankalladt till den 26 Juni, för en ännu mera bestämd allokution. än den 29 April. Garibaldi, efter utseende samme anhängare af det Unga Italien, som i Harro Harrings historiska roman Dolores, spelar en rolli södra Amerika, bar den 29 Juni anländt ifrån Platafloden till Genua, jemte 85 af honom anförda italienska flyktingar, för att biträda vid kriget emot Österrike i Lombardiet. Enligt uppgifter i en skrifvelse bärom, ifrån Genua af: den 30, är Garibaldi född i Nizza och nödgades år 1824 fly; han begaf sig då till Mon-l: tevideo, der han snart samlade omkring sg en skara af 500 flyktade Italienare och andra främlingar, öch erbjöd med dem sin. tjenst åt republiken. Han har också tjenat den, i försvarskriget emot Rosas under ide sedan förflutoa 27 åren, eller till sin hemresa den 3 April. Han: beskrifves som en liten oansenlig man; ibland hans anbängare skola finnas de förskräckligaste fribytareansigten. Hela kåren bär skarlakansröda vapenrockar samt gröna eller grå kalabreserhattar. I Genua mottogs denna frikår med mycken hänförelse; men man betviflade att den skulle blifva lika välkommen i konung Carl Alberts I5ger, helst en kongl. kungörelse nyligen var der utfärdad, hvari konungen formligen vägrar, att med sin här införlifva kårer, som af Italienare blifvit sammansatta utrikes. Venedig var, mot förmodan, ännu icke i österrikiska belägringshärens våld, ehuru staden. sågs innesluten i hela omkretsen från .Cavanella till Contelazzo. Allt .i Venedig hade tvärtom antagit-etthelt krigiskt skick, och önskan efter fransk eller engelsk bemedling varli ännu temligen allmän. Äfven i Milano hade en folkdemonstration ägt rum den 6 Juli, för Frankrikes anropande om hjelp i kriget emot Österrike, i fall. Carl Albert vore oförmögen att sluta det, Demonstrationen qväfdes, och Lombardiets styrelse troddes, för närvarandenr, icke komma att vånda sig till Frankrike, Sardinska representationen hade den 928 Juni, med 427 röster emot 7, antagit lagförslaget om föreningen emellan Piemont, Lombardiet .och: de fyra venezianska provinserna, — Från krigsteatern ingenting nytt; piemontesiska hären låg stilla, vid Rivoli, Goito och långsåt Mincio. Enligt. statstidnipgens i Neapel förklaringar syntes; regeringen fast:beslutit att den 4 Juli öppna ;represenlantkammaren, i trots af alla förutsägelser och farhågor från den större sllmänbheten.; fostän en del-af landsortertia och i synnerhet, de under resning varande-kalabriska provinserna.ganska säkert icke komma att dit-! sända några. ombud. Konung Ferdinand nytt-) jade hafsbaden wid Darsena, bakom: slottetmm ren Ir Am FR SR oc FR Ut KR mo mm ta Fn BK mf Krk mr mn KT km fm rr RR AA 7 i om sm om JÅRA KRA BR bg g Am VR: RR mm KR ns mm: . msn. få Mm m om fv et mm omm femte fr ÅA