2vVv2 hart - ts RER FAR AE Br g MRRRAS Ae
Chateaubriand är död. Han begrofs med
stor. högtidlighet.
Emile de Girardin har blifvit frigifven. Han
kommer att i en brochyr offentliggöra anled-
ningen till sitt häktande. Sedan belägrings-
tillståndet upphört ämnar han fortsätta utgif-
vandet af La Pressen.
Den beryktade engelske kommunisten Robert
Owen har utmanat hr Thiers i anledning af
dennes uppmaning, att om någon känner hem-
ligheten att göra bela menniskoslägtet lyckligt,
träde han fram! Owen ber, att få inför na-
tionalförsamlingen förklara sig.
Cabet har begärt understöd, för att med
en del likktänkande afgå till Texas och der
söka realisera sin ikariska republik.
De nu fångna insurgenterna uppgifvas ut-
göra ett antal af 14,000.
Den 6 Juli hölls den stora begrafnings- och
sorgefesten på place dela Concorde, med stor
men enkel högtidlighet. Biskopen af Langres,
hr Parisis, biträdd af biskoparne af Orlans
och : Qvimper, officierade.
Medborgaren Carnot har afsagt sig ministe-
ren . för. allmänna undervisningen, emedan na-
tionalförsamlingen. och regeringen icke ingått
på förslaget om primärundervisningens reform.
Presidenten har i hans ställe utnämnt en hr
Voaulabelle.
General Damesme,. som , blef blesserad i lå-
ret, hvilket . måste aftagas, är på god väg att
bättras. Amputationen skedde, med biträde
af chbloroforme, så att generalen icke kände nå-
gon plåga.
General. Duvivier begagnade äfven chloroform
vid operationen för blessyren i foten; men en
yrsel följde, och hans tillstånd blef derefter allt
sämre, intill dess han afled.
Den kommission, som ransakar om uppro-
tet i Paris d. 23 Juni och de följande da-
garne, har nu äfven förhört flera ledamöter afl.
förra provisoriska regeringen och verkställande
utskottet.
Nationalförsamlingen har bifallit förslaget,
att inrätta en mobil. bataljon .gensdarmeri.
Hr Lamartine bar afgifvit en förklaring i
le Constitutionel, i anledning deraf att tid-
ningen, utur Journal des Debats, meddelat en
beskyllning emot honom och hans kamrater i
provisoriska regeringen, att hafva genast efter
februarirevolutionen bemligt låtit uppgöra en
plan för barrikadering af staden och inrättat
en barrikadbataljon, allt för att begagna emot
det -af. dem så kallade preaktionära partiet, hvil-
ket -Debats påstår åter vara ;samhällsord-
ningens vänner, Lamartine yttrar deri, att
han med afseende på den kris, hvari landet
befinner sig, och af aktning för allmänna sunda
förståndet låtit passera den flod afillvilja, för-
tal och absurditeter, som alltid för någon tidl
öfversvämmar de: mäns namn, bandlingar och!
afsigter, hvilka händelserna under revolutio-
nerna upplyfta eller nedkasta. Ljuset återin-
träder af sig sjelf .och gifver åt hvarje sak och
hvarje individ sin sanna fysioghomi. Han var
ej otålig om rättvisa, ty han tvitlar icke på
framtiden.
Men . han bekänner, att då han läst den i-
frågavarande artikeln, dess: förhatliga linier
konmit honom att bryta den tystnad han hade
föresalt sig, ända till dess förklaringens dag
kommit. Att se sig förvandlad till professor
för . inbördeskriget och tillredare, af bledbad,
då han i fyra månader villigt erbjudit sitt bröst
för att bespara sina medborgare hvarje droppa
blod, kunde ej påkalla ett svar. Det måste
endast framkalla ett rop af harm och ovilja
ur det innersta af hans själ, och det är detta
han blott vill, att tidningen måtte inregistrera.
I nationalförsamlingens byråer har under öf-
verläggningarne om konstitutionsförslaget frågan
om en- eller två-kammarsystemet varit lifligt
diskuteradt.. Härvid har isynnerhet striden
mellan Thiers och Cormenin väckt uppmärk-
samhet. Thiers yttrade i saken följande: Jag
har uppmärksamt åhört de skäl, som försva-
rarne af enkammarsystemet åberopa. De kunna
sammanfattas i följande: Två kammare fram-
kalla en farlig antagonism; de låta förklara sig
under en monarki, der man vill sätta konunga-
makten emot folkmakten, för att genom än den
ena, än den andra, upprätthålla jemnvigten;
men de äro otjenliga i en republik, der blott
nationens vilja ifrågakommer. Åntagonismen
har ock i Frankrike icke mer några elementer,
ty der finnes ingen aristokrati; konungadömet,
såväl af äldre som yngre linien, kejsaredömet
och direktorialrepubliken, hafva, i trots af sina
två kamrar, fallit. Det enklaste, naturligaste
och säkraste är, en enda församling.
Jag medgilver enkelheten; men det finnes
ännu något enklare, och det är despotismen.
En herre befaller; man lyder och dermed är
saken slut. I mekaniken är det enkla barba-
riet. Äfven den politiska mekanismen blifver,
liksom den fysiska, med seklerna mera inveck-
lad, men ock i sin verkan säkrare, lättare och
mindre rå. En vagn på åtta fjedrar far lug-
nare och äfven hastigare än en på fyra, och
denna åter stillare än en på inga. Republiken
med en enda församling har despotismens hela
hårdhet och råhet. Under en svag president
har man den förskräckligaste af all despotism,
den af en enda församling. Under en stark,
af folkgunsten omgifven president har man de-
spotismen af en mängdens älskling, och då in-
gen af de begge makterna vilja vika, så ha de
en strid på lif och död, utan att äga någon
bemedlare, som neutraliserar stöten. En andra
församling är nödig, för att diskutera den för-
stas vilja, stundom genomkryssa och blott in-