hade inhämtat underrättelserna i brefvet. Denns var
snart fördjupad i läsningen, och hans breda, god-
lynta, jovialiska ansigte fick ett olika uttryck nästan
vid hvarje rad. Först drog sig hans panna i djupa
veck;, sedan. uppdrogos hans ögonbryn, och vid ett
ställe utropade han: Fem tusende pesos på hennes
hufvud till den som öfverlemnar henne lefvandel
Han hastade derpå till slutet af tredje sidan, sprang
hastigt upp och utropade: Allt rätt! Bob! Ni är
välkommen med er syster! Bed miss Fanny komma
upp på däck; eller gör jag kanhända bättre att gå
ned till henne.s
Bob, som med: synnerlig oro hade väntat vid Do-
lores hyttdörr, vieckade nu åt henne: att följa sig,
och infiana sig med henne på akterdäck hos sin onkel.
Hål mumlade den gamle enklingen för sig sjelf,
då den majestätiska figuren från La Plata prerente-
rade sig för honom, der är ett anlag; der är ett
anlag till korpulans! Hon anstår: mig mycket väl!
Tack, broder John! Du har väl uträttat min kom-
misalonte,
Med all en qgvionas förlägenhet -
flyktig och dömd till ett besvärligt Intognieo lande
dertill i ett främmande land, nalkades Dolores sin
blifvande beskyddare, hvars yttre hade ingenting
frånstötande, om det å andra sidan cka hade nå-
got, som synnerligen drog henne till honom.
kx en kammarherre i Buckinghampalatset vid
drottolng Victorias åsyn, endast bugande sig min-
dre djupt, gick mr Thomson emot den unga ladyn,
räckte hennes sin hand, och sade till henne med en
sorgfälligt afmätt ton:
Miss Fanny! som sådan har jag den hedern att
helsa er. Mottag min försäkran, att mr Walker
har gjort mig ett stort nöje att få emottaga er som
min: systerdoiter, och som sådan skall jag vara lyck-
lig att -mottaga er. Min syster, misz Thomson, är
redan underrättad om er ankomst.
Dolores uttryckte sin tacksamhet för hans dalta-
gande och försäkrade honom med en röst, full af
rörels, att hon skully vara ganska ledsen, om hen-
ör ork prulla tillskyndå honom eller hans syster
070; hvarpå den gamle enklingen afbrö!
henne mebförsäkringen om Bruskisen och gåenie
några steg tillbaka, betraktade han sin g sterdotter
från topp till-tå med stigande belåtenhet.
Menar ni då, minsdyrs inketn, frågade Robäar:
att tant Susanna; vill första, bemligheian?2,
Tant Susanna? Miss Tiaomsoa förvara heml!
heten ? återiog den gamie herra.: Hoa måste de
hon: skall tigå! — elier — eller jag vill visa honne
att jag är herre i husa:. :
Jag tviflar icke på det, bästa onkel. Men om
bon icke skulle tiga — om hon lät det minsta ord
falla, då skulle. det vara för sent; och er vrede —
er rättmätiga vrede, min bästa onkel, skulle icke
godtgöra det.n
Jag vill heldra göra affårenj kort! ropade mr