hade inhämtat underrättelserna i brefvet. Denns var snart fördjupad i läsningen, och hans breda, godlynta, jovialiska ansigte fick ett olika uttryck nästan vid hvarje rad. Först drog sig hans panna i djupa veck;, sedan. uppdrogos hans ögonbryn, och vid ett ställe utropade han: Fem tusende pesos på hennes hufvud till den som öfverlemnar henne lefvandel Han hastade derpå till slutet af tredje sidan, sprang hastigt upp och utropade: Allt rätt! Bob! Ni är välkommen med er syster! Bed miss Fanny komma upp på däck; eller gör jag kanhända bättre att gå ned till henne.s Bob, som med: synnerlig oro hade väntat vid Dolores hyttdörr, vieckade nu åt henne: att följa sig, och infiana sig med henne på akterdäck hos sin onkel. Hål mumlade den gamle enklingen för sig sjelf, då den majestätiska figuren från La Plata prerenterade sig för honom, der är ett anlag; der är ett anlag till korpulans! Hon anstår: mig mycket väl! Tack, broder John! Du har väl uträttat min kommisalonte, Med all en qgvionas förlägenhet flyktig och dömd till ett besvärligt Intognieo lande dertill i ett främmande land, nalkades Dolores sin blifvande beskyddare, hvars yttre hade ingenting frånstötande, om det å andra sidan cka hade något, som synnerligen drog henne till honom. kx en kammarherre i Buckinghampalatset vid drottolng Victorias åsyn, endast bugande sig mindre djupt, gick mr Thomson emot den unga ladyn, räckte hennes sin hand, och sade till henne med en sorgfälligt afmätt ton: Miss Fanny! som sådan har jag den hedern att helsa er. Mottag min försäkran, att mr Walker har gjort mig ett stort nöje att få emottaga er som min: systerdoiter, och som sådan skall jag vara lycklig att -mottaga er. Min syster, misz Thomson, är redan underrättad om er ankomst. Dolores uttryckte sin tacksamhet för hans daltagande och försäkrade honom med en röst, full af rörels, att hon skully vara ganska ledsen, om henör ork prulla tillskyndå honom eller hans syster 070; hvarpå den gamle enklingen afbrö! henne mebförsäkringen om Bruskisen och gåenie några steg tillbaka, betraktade han sin g sterdotter från topp till-tå med stigande belåtenhet. Menar ni då, minsdyrs inketn, frågade Robäar: att tant Susanna; vill första, bemligheian?2, Tant Susanna? Miss Tiaomsoa förvara heml! heten ? återiog den gamie herra.: Hoa måste de hon: skall tigå! — elier — eller jag vill visa honne att jag är herre i husa:. : Jag tviflar icke på det, bästa onkel. Men om bon icke skulle tiga — om hon lät det minsta ord falla, då skulle. det vara för sent; och er vrede — er rättmätiga vrede, min bästa onkel, skulle icke godtgöra det.n Jag vill heldra göra affårenj kort! ropade mr