ning genom den fullkomliga lagligheten i sin
tänkesätt, genom helgden af sin sak, och slut
ligen genom sitt mod. Det hade mottagit re
publiken utan dolda syften; man hade trot
att det skulle duka under för allmänna valrät
ten; det använde den till sin saks seger,
trots af den nya myndighetens oerhörda konst-
grepp och våldsambeter vid valförrättningarne
En större våda- hotade det: teoristernas sy-
stem hade uttänkt den enskilda näringsflitens
och handelns omstörtning, för atti deras ställe
sätta nationalverkstädernas drömbild. Styrel-
sen förlänade ett palats och en rådsförsamling
åt dessa ordningsförstörare. Samhället begrep
ganska väl allt hvad det skulle komma att
lida genom en dylik anstalt; men det begrep
också, att det ändå icke skulle förgås derige-
nom, och att det samhällsfiendtliga systemet
skulle i stället störta sjelf, genom sin egen
vanmakt. De enskilde ledo ock; de sågo sina
arbetare taga sin tillflykt i nationalverkstäder-
nas förskansningar, för att derifrån föreskrifva
dem ouppfy lbara vilkor eller låta dem sjelfva
förgås genom arbetshvilan. Men myndigheten,
som dignade under denna börda, fördömde
sjelf detta försök. hvars utgång samhället skarp-
synt bade förutsett.
Det onda stadnade likväl ej härvid. När
statsmyndigheten såg sig nödsakad att stänga
nationalverkstäderna, följde icke dermed möj-
ligheten för enskilda medborgare att åter öppna
sina. Så!unda förverkligades hvad man må-
hända åsyftat med den allmänna förlägenhe-
ten. Hundrafemtiotusen arbetare, Tör hvilka
man i talrika predikningar hade skildrat sam-
hället såsom deras naturliga fiende, befunno
sig utan arbete och snart utan bröd. Innan
man svälte dem, hade man väpnat dem. Allt
var färdigt för ett omätligt upplopp. I må-
nader hade man samlat krigsförråd. De strids-
krafter, som allmänna försvaret ålåg, utpeka-
des såsom misstänkta. Det var under detta
sakernas tillstånd, som fyratiotusen arbetare
reste sig och betäckte halfva Paris med ett
förfärligt nät af barrikader.
Det. blef ett verkligt inbördes krig. Man
kunde trott samhället vara förvekligadt genom
ett lif i lyx, under mer än trettio års fred;
men i farans ögonblick framstod det med hela
ett krigiskt folks eld, och med ett mod, som
styrktes af rättskänslan. Utan bistånd af nå-
gon soldat skyndade medborgarne först mot
barrikaderna; man bade lagt an på deras e-
gendom: de. gåfvo sitt blod, och i trots af de
talrika offren, strider detta modiga och starka
samhälle för republikens upprätthållelse på
samma gång, som för sin egen räddning. Det
var dena beundransvärda laglikmätighet i
sträfvanden, som tillvann medborgarne alla va-
pens trogna och kraftiga bistånd. Det akt
niogsvärda i syftningen uppenbarade sig i för-
svararnes bängifvenhet, och snart i det enhäl-
liga bifall) som manade landsortens invånare
till deras biträde. Hvem skulle efter dessa
prof kunna upprepa den smädelsen, att Frank-
rikes nuvarande samhälle liknar det grekiska
kejsaredömets ? Förfallna folk strida med lego-
troppar; vårt sambälle har till bröstvärn fun-
nit sina egna medborgare och krigare.
Ara således åt detta samhälle, som under
sin lyckas dagar icke förslafvats af den egoism,
för hvilken man beskyllat det, — som sjelfmant
bisprungit de nödställda, — som hos sin sty-
relse fordrade ännu verksammare hjelp åt dem ge-
nom lagstiftningen, — som tillät denna styrelse,
blindt vägrande hvarje samhällsförbättring, att
störtas, — som, utan att sjelf införa republi-
ken, antog och sedan laglydigt försvarade den,
— som uppriktigt ville göra den fruktbar till
förmån för dess otacksamma angripare, och
som besvarat deras vilda anfall genom sitt
hjeltemod, deras grymheter genom mensklig-
heten i sin rättvisa. Ett sådant samhälle är
värdigt Guds beskydd och alla menniskors akt-
ning.