NE I D—A— AA AA —— Vr Ett skott? Då jag kom ned för kullen? Jag hörde intet skott. Jag var imedlertid mycket försänkt i mina betraktelser.p Så mycket bättro, att ni icke kände af skottet; men den brådska, hvarmed ni passarade förbi min trädgård, ingaf mig en viss ideförbinde!se, som, Gud vare tack, var ogrundad, ty jag hörds icka skottet repeteras.n VÄr Di färdig, doktor Thorfin? hviskade engelsmannen, sedan han tömt ew par glas vin för tulltjenstemannen. Jag är till er tjonst, svarade doktorn. Båda togo ett kort afsked af riddaren, hvilken nu mönstrade passagararelistan. som tulltjenstemannen imedlertid snart fordrade tillbaka, emedan han för tjensten 3ehöfdo henne. TREDJE KAPITLET. OMSTÄNDIGHETER. Briggen Noristjarnan hade uppnått Franquia, en bugt på högra stranden mellan fästena Santa Cruz och Da Vilhalcon, äfven Da Vilganhon kallad, hvilken sednara är byggd på en klippig holme midt i bugtenr. Dolores och hennes vänner öfverläto sig, från gryniogens första stråle, åt sin beundran öfver naturen. Man kunde ansa den närmaste kustens gigantiska klippmazssor som monumenter från skapalaen, hvilka blidades af kass, när elementerna först åtskilda sig för vår planets daning. En ständig följd al öfvorraskande naturscsner utvecklade sig steg för steg för:deras blickar I det inre af bugten, likt ett pasorama, hvars särskilda delar harmonierada lika väl med det bela, som de frambragte en harmonisk verkan på ds rasandes sinnen. : Nordstjernan låg för ankar. Slupar ochbåtar från auktoriteterna kommo emot henne, enligt gällande författningar. Karantänsbåten hade redan återvändt till staden, såsom vi hafva fått vata i hotel Faroux, och med större oro än kanhända tillfället kunde föranleda, afvaktade Dolores och Alvares Guarda mors pstorvakthafvarens eller hamnkommendantens basök, hvilken i egen person gick ombord på hvarja nyas anländt fartyg, för att taga I besittning skeppspapparen och passen, samt öfvertyga sig om deras öfVaransstämmals? mad Ppassagerara och last. Ea låag felouqiue med ett skärmtak och en bred guvernamentsflagga, rodd af 42 negrer i ljus sjömansårärt, med halmhattsr på hvilka breda svarta band fladdrade, styrde mot briggen. Det var Guarda mors gondo!, och åtföljd af en subalternoffiser, bestog den vigtige embetsmannen akterdäcket. Det var imedlertid blott en ung man, men af en myc