NE I D—A— AA AA
—— Vr
Ett skott? Då jag kom ned för kullen? Jag
hörde intet skott. Jag var imedlertid mycket för-
sänkt i mina betraktelser.p
Så mycket bättro, att ni icke kände af skottet;
men den brådska, hvarmed ni passarade förbi min
trädgård, ingaf mig en viss ideförbinde!se, som, Gud
vare tack, var ogrundad, ty jag hörds icka skottet
repeteras.n
VÄr Di färdig, doktor Thorfin? hviskade engels-
mannen, sedan han tömt ew par glas vin för tull-
tjenstemannen.
Jag är till er tjonst, svarade doktorn. Båda togo
ett kort afsked af riddaren, hvilken nu mönstrade
passagararelistan. som tulltjenstemannen imedlertid
snart fordrade tillbaka, emedan han för tjensten 3e-
höfdo henne.
TREDJE KAPITLET.
OMSTÄNDIGHETER.
Briggen Noristjarnan hade uppnått Franquia, en
bugt på högra stranden mellan fästena Santa Cruz
och Da Vilhalcon, äfven Da Vilganhon kallad, hvil-
ken sednara är byggd på en klippig holme midt i
bugtenr.
Dolores och hennes vänner öfverläto sig, från gry-
niogens första stråle, åt sin beundran öfver naturen.
Man kunde ansa den närmaste kustens gigantiska
klippmazssor som monumenter från skapalaen, hvilka
blidades af kass, när elementerna först åtskilda sig
för vår planets daning. En ständig följd al öf-
vorraskande naturscsner utvecklade sig steg för
steg för:deras blickar I det inre af bugten, likt ett
pasorama, hvars särskilda delar harmonierada lika
väl med det bela, som de frambragte en harmonisk
verkan på ds rasandes sinnen. :
Nordstjernan låg för ankar. Slupar ochbåtar från
auktoriteterna kommo emot henne, enligt gällande
författningar. Karantänsbåten hade redan återvändt
till staden, såsom vi hafva fått vata i hotel Faroux,
och med större oro än kanhända tillfället kunde för-
anleda, afvaktade Dolores och Alvares Guarda mors
pstorvakthafvarens eller hamnkommendantens basök,
hvilken i egen person gick ombord på hvarja nyas
anländt fartyg, för att taga I besittning skeppspap-
paren och passen, samt öfvertyga sig om deras öf-
Varansstämmals? mad Ppassagerara och last.
Ea låag felouqiue med ett skärmtak och en bred
guvernamentsflagga, rodd af 42 negrer i ljus sjö-
mansårärt, med halmhattsr på hvilka breda svarta
band fladdrade, styrde mot briggen. Det var Guarda
mors gondo!, och åtföljd af en subalternoffiser, be-
stog den vigtige embetsmannen akterdäcket. Det
var imedlertid blott en ung man, men af en myc-